I debatten om skogen finns en tendens att måla ut skogsbolagen som rovdrivna aktörer, vars enda mål är att skapa kortsiktig vinst genom avverkning. Ja, vi har ett ansvar som börsnoterat bolag att skapa värde för våra aktieägare, men för att lyckas med vår affär är det nödvändigt med välmående skogar och friska ekosystem. Vi behöver bruka skogen med hänsyn till kommande generationer och ständigt jobba med värdet av marken, råvaran och den biologiska mångfalden.
Det är detta min debattartikel handlade om. Inte om vem som formellt får säga vad, eller hur de interna beslutsprocesserna ser ut i miljöcertifieringsorganet FSC:s kammarsystem. Kritiken jag förde fram, och som FSC undviker att bemöta, är varför organisationen inte förmår väga klimatnytta mot andra värden på ett balanserat sätt.
Att merparten av repliken ägnas åt att förklara den egna organisationens struktur snarare än att bemöta de faktiska invändningarna, har i sig blivit symtomatiskt. Holmen har under flera år försökt föra en saklig dialog om hur FSC:s regelverk i Sverige kan moderniseras. Men gång på gång har vi mötts av samma mönster, låsningar och fokus på interna processer.
Det medlemsstyrda kammarsystemet motverkar samsyn och balans
Tvärtemot vad Anders Esselin påstår, menar jag att det medlemsstyrda kammarsystemet motverkar samsyn och balans. Företagare placeras i en kammare, miljöorganisationer i en annan. FSC:s styrningsmodell förstärker stuprörstänk i stället för att främja dialog om hur ökad klimatnytta och biologisk mångfald kan gå hand i hand.
Så låt mig återgå till kärnfrågan: FSC:s svenska regelverk tar inte hänsyn till att den klimatnytta som skapas vid ett aktivt skogsbruk med fokus på hög tillväxt faktiskt går att förena med bevarad biologisk mångfald.
För att följa utvecklingen i våra skogar använder vi etablerade indikatorer för att mäta förutsättningarna för biologisk mångfald, däribland andel äldre skog samt volym död ved, lövträd och grova lövträd. Dessa bygger på data från Riksskogstaxeringen vid Sveriges lantbruksuniversitet (SLU), och utvecklingen är tydlig. Sedan 1996 har samtliga värden ökat i våra skogar.
FSC nämner att det finns olika uppfattningar om klimatnyttan av substitutionseffekter. Men detta är inte en vetenskaplig avkrok eller detalj. Det handlar om konkret klimatpåverkan här och nu, om att ersätta fossila material med förnybar skogsråvara, om att bygga koldioxidsnålt och hushålla med planetens resurser. Det är just den sortens lösningar världen efterfrågar, men som dagens regelverk i Sverige blockerar.
Jag efterlyser en certifiering som fungerar i praktiken och förenar miljökrav med verklig klimatnytta. Men för att komma dit krävs att FSC släpper försvarsställningen och i stället tänker nytt med fokus på helheten. Sverige har ett av världens mest reglerade skogsbruk, med strikt implementering av EU-regler.
Om vi inte tillåts bruka skogen för att producera efterfrågade produkter riskerar de att tillverkas av virke från mindre hållbart brukade skogar i andra länder. Dessutom ger Sveriges rekordhöga virkesförråd utrymme för att skapa klimatnytta med förnybar råvara från svenska skogar.
Om en certifiering inte ska motverka sitt eget syfte, måste den bidra till lösningar – inte skapa hinder.
Läs fler artiklar från DN Debatt.
