När den svenska sexköpslagen infördes år 1999 var många stolta. Den ansågs staka ut rätt väg framåt, upplyst av den moderna feministiska teorin om att ingen säljer sex frivilligt, utan att detta tvärtom är ett uttryck för mäns våld mot kvinnor. Följaktligen är det i svensk lag bara köparna som begår brott. Säljarna räknas som offer.
Tyvärr läser inte allmänheten det finstilta i lagtexten: Enligt en rapport från RFSU har andelen som även vill kriminalisera försäljningen ökat från 30 procent före lagens införande till 52 procent år 2015 (DN 2/2 2015). Analysen är att det har skett en attitydförändring som gjort att säljarna numera betraktas som brottslingar.
Det är en tolkning som får stöd i hur samhället behandlar de här kvinnorna.
Redan i regeringens egen utredning, SOU 2010:49, konstateras att de upplever ett förstärkt socialt stigma: ”Även om det inte är förbjudet att sälja sex upplever de sig vara jagade av polisen.” Men, slås det fast: ”ovan nämnda negativa effekter av förbudet [måste] närmast betraktas som positiva sett utifrån perspektivet att syftet med lagen är att bekämpa prostitutionen”.
Här ses alltså en glidning bort från det som faktiskt var lagens uttalade syfte: huvudsaken hävdas nu i stället vara att få bort sexförsäljningen, och om de drabbade mår dåligt är det bara bra, eftersom de då kanske slutar självmant.
Här ses alltså en glidning bort från det som faktiskt var lagens uttalade syfte: huvudsaken hävdas nu i stället vara att få bort sexförsäljningen
Med en sådan inställning är det inte underligt att myndigheterna agerar som de gör. DN har tidigare visat att gränspolisen jagat, gripit och låst in utländska offer för trafficking, alltså regelrätt människohandel, utan att erbjuda hjälp. Sedan utvisades de från Sverige, med hänvisning till att de ”inte kommer att försörja sig på ett ärligt sätt”.
”Vi jobbar med att ta bort varan”, kommenterade en polischef (DN 21/2 2019).
Nu avslöjar Aftonbladet (22/4) att samma sak också sker EU-medborgare, med hänvisning till att de ”utgör ett allvarligt hot mot den allmänna ordningen i samhället då [de] försörjer sig på ett sätt som gynnar kriminalitet”.
Sverige behöver bestämma sig. Är sexsäljare offer? I så fall måste vi avsätta resurser för att stötta och hjälpa dem. I annat fall är ju sexköpslagen inte mer än samma gamla kvinnoförakt som vanligt.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Det viktiga är sexsäljarna själva – inte andras magkänsla
Vesna Prekopic: Medier normaliserar sexuell exploatering
