När en bok redan till sin fysiska form överraskar väcks en positiv känsla. Det händer mycket sällan med romanen, men då och då i bilderboken. Bäst är det när man av pärmen inget anar, utan när man oförberedd får något att trilla ut med den första bläddringen.
Så är det med Anders Holmers nya bilderbok ”Karavan”. Den är liten till formatet, men den döljer ett dragspel, ett enda långt ark vikt många gånger. Karavan, tänker man, det är ju så den heter, så som den är, en lång rad med människor och varelser att följa. ”Vi rör oss som en/ och samtidigt många/ Långsamma, nyvakna/ korta och långa.” Så börjar berättelsen, och bilden visar både en stor sko och ett långt ben, liksom en liten dam med handväska och en skalbagge.
Sedan ser man: vad knölig sidan verkar vara. Och så blir det uppenbart att hela ledet med varelser kan vecklas ut så att de alla blir synliga samtidigt, hela ledet, hela karavanen. Akvarellerna är sig lika, men här tillåter formatet ett myller som Anders Holmer inte kunnat visa tidigare. Figurerna väller fram, men alla ses från sidan och har nosar och näsor riktade åt samma håll.
Berättelser utan en tydlig huvudperson och med en kollektiv berättarröst, ett vi, gör alltid att det blir svårare att ta till sig det som händer. Vem ska man identifiera sig med och vem är det som säger det som sägs? På det sättet är Anders Holmers nya bok lika krävande som hans tidigare poetiska bilderböcker. Men rimmen, rytmen, omsorgen om de återkommande allitterationerna gör texten mer lättillgänglig än vad den tidigare varit. För efter det existentiellt klingande ”vi vet att vi är/ vi vet inte var” följer de mer beskrivande raderna ”vissa kan krypa/ andra kan gå/ Någon är ensam/ någon är två”, något som klart och tydligt bekräftas av bilderna. Här finns ingen spänning mellan text och bild som skapar osäkerhet, utan snarare utvikningar åt ett tänkvärt håll, bort från ledet och från frågan om någon längre minns målet. Som om hur det kommer sig att vinden blåser och att skor blir för små.
Därtill kan formatet läggas, dragspelet, som tillsammans med det lättillgängliga men ändå finurliga språket gör ”Karavan” till en av Anders Holmers bästa böcker och till en av bilderboksvårens höjdpunkter.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning här
