För fem år sedan infördes nya regler för EU:s förhandlingar med länder som vill bli medlemmar i unionen. Syftet var att få igång den dåvarande utvidgningsrundan, men för Ukraina har resultatet blivit det rakt motsatta.
Trots att EU-toppmötet i december 2023 gav grönt ljus för Ukraina pågår fortfarande enbart förberedande så kallad ”screening” om vilka ”benchmarks” som ska uppfyllas innan regelrätta samtal om medlemskapet kan börja. Om förhandlingarna eventuellt kommer i gång regleras fortsättningen av ett ramverk som mest liknar en absurd vetokarusell.
Under hela förhandlingsprocessen kan EU-länderna använda sin vetorätt och stoppa Ukrainas väg in i EU. Gissa vilket land som utnyttjar den möjligheten? Ja, Ungern är förstås redan en högljudd nejsägare.
Reglerna ändrades år 2000 och då var läget ett annat än i dag. EU:s förhandlingar med Serbien och andra länder på västra Balkan hade pågått under flera år, men samtalen gick trögt. Misstro och frustration präglade båda sidor.
Frankrike och en hel del andra EU-länder var trötta på utvidgningen och missnöjda med att Serbien och övriga inte gjorde tillräckligt för att uppfylla unionens krav. Staterna på västra Balkan anklagade å sin sida EU för hyckleri och misstänkte att unionen egentligen inte alls ville släppa in nya medlemmar.
EU:s medlemsländer har möjlighet att använda sin vetorätt omkring hundra gånger
Därför föreslog kommissionen nya principer som skulle stärka förtroendet och få igång samtalen. Tanken var att göra förhandlingarna mindre tekniska och mer politiska.
Serbien och andra som ville komma med i EU skulle visa att de menade allvar med viktiga reformer rörande till exempel rättsstatens principer. EU-länderna lovade att vägen in i unionen enbart var ”meritbaserad” och visst skulle leda till medlemskap om kraven uppfylldes.
Dessutom skulle förhandlingarna om EU:s samlade lagstiftning, 35 så kallade kapitel med regler om allt från fri rörlighet till tullar och jordbruk, delas upp i sex ”kluster”. Först av allt skulle ”fundamentals”, viktiga frågor om bland annat grundläggande rättigheter, tas upp.
Allt detta lät bra, men problemet var att EU-länderna dessutom gav sig själva större möjligheter att bromsa. I nya så kallade ramverk som antogs för varje förhandling infördes allt fler krav på enhälliga beslut.
I ramverket som rör samtalen med Ukraina har EU:s medlemsländer fått möjlighet att använda sin vetorätt omkring hundra gånger. Ordningen är så trasslig att det knappt går att redogöra för hela förloppet.
Innan allt kan börja måste EU-länderna först komma överens om vilka ”benchmarks” som ska gälla inom det första ”klustret”, som rör grundläggande rättigheter och andra ”fundamentals”.
Sedan krävs enhällighet för att klubba om Ukraina har uppfyllt dessa ”benchmarks” innan regelrätta förhandlingar kan inledas inom detta första område.
Där har Ukraina fastnat, men så här kan det inte fortsätta. Om inget görs kommer Ukraina aldrig att bli medlem i EU.
I mars krävde Sverige tillsammans med Finland, Danmark, Estland, Lettland och Litauen att EU ska öppna förhandlingarna om det första klustrets lagar, men Ungern fortsätter att blockera.
Det är bra att Sverige trycker på, men mer behövs. Rätten för EU-länderna att lägga veto, när förhandlingsprocessen har inletts, måste bort.
Eftersom reglerna i ramverket inte är fördragsfästa borde det inte vara omöjligt. Enligt Lissabonfördragets artikel 49 krävs bara två enhälliga beslut: För att sätta igång förhandlingarna med ett land som ansökt om medlemskap och när ett färdigt anslutningsavtal ska ratificeras av alla medlemsländer.
Ukraina slåss för sin överlevnad och drömmen om att bli en del av EU stärker motståndsviljan och ger framtidstro
Visst, Ukraina har fortfarande en bit kvar. EU-kommissionens senaste bedömning, från hösten 2024, visar att det bland annat krävs mer för att få bort korruptionen, men landet sägs ha ”god nivå på förberedelserna” inom fler områden. Redan i januari rekommenderade kommissionen att förhandlingarna om ”fundamentals” i kluster ett kan sätta igång.
Mitt under brinnande försvarskrig fortsätter alltså Ukraina att anpassa sina lagar och regler till EU och det verkar på många sätt gå över förväntan. Ukraina slåss för sin överlevnad och drömmen om att bli en del av EU stärker motståndsviljan och ger framtidstro.
I det otäcka läge som Europa befinner sig i kommer fortsatt ständiga EU-veton sprida en känsla av tröstlöshet och det vore farligt för oss alla. EU måste skärpa sig och inleda regelrätta förhandlingar.
Dessutom: I den här frågan kan EU faktiskt ta sitt öde i egna händer. Varken Putin eller Trump kan bestämma om Ukraina ska bli en del av unionen, det gör enbart EU.
Lätt blir det inte. EU-toppmötets beslut att ge Ukraina grönt ljus i december 2023 var tillräckligt svårt och innebar att Viktor Orbán till slut gick med på att lämna rummet, så att övriga kunde fatta ett enhälligt beslut. Att få samtliga medlemsländer att ratificera ett färdigt avtal med Ukraina blir också komplicerat, men det är ändå rimligt att ett så stort beslut ska godkännas av alla.
Men att EU-länderna kan lägga veto omkring hundra gånger under förhandlingsprocessens gång är spritt språngande galet.
Läs mer:
Susanne Nyström: I Donald Trumps skugga syns Jimmie Åkessons rätta ansikte
DN:s ledarredaktion: Vi bäddar för en Donald Trump också i Sverige
