Vi har kommit halvvägs i romanserien om de tolvåriga klasskamraterna Hedda och Felix och deras tappra kamp mot litteraturhistoriens värsta monster. Att den amerikanske författaren och skräckpionjären H P Lovecrafts übermonster Cthulhu plötsligt dyker upp i Rotebro, dessutom på riktigt dåligt humör, är en högoktanig gåva till den svenska läsrörelsen. Att de två barnen dessutom tvingas leva ett slags Romeo och Julia-liv, där deras vänskap och lite till måste hållas hemlig för mobbarna i klassen, ger dessutom bokserien ”Fruktansvärda grejer som ingen får veta” en extra nerv.
Det händer oroväckande saker på Rotebroskolan. Inte bara vill klassens populäraste (dvs snyggaste) kille stämma ett hemligt möte med den ensamma och mobbade tjejen i klassen – vilket i sig är Seriöst Oroväckande, för tänk om han bara driver med henne? Dessutom mördas skolans rektor i sin låsta lägenhet på nionde våningen av någon som enligt polisen tagit sig in fönstervägen. Rektorn såg ut att ha ”blivit strypt av en bläckfisk”.
Felix hemlighet visar sig vara minst lika chockerande. En livs levande Pinocchio har tagit sig från sin sagovärld till vår egen och gömmer sig nu i Felix garderob. Felix hoppas att Hedda, som är smartast i klassen och har läst alla böcker, kanske kan hjälpa honom. Någon på skolan har nämligen förmågan att ”läsa fram” karaktärer ur världslitteraturen, goda som onda. Hedda och Felix förstår snart vilket det bläckfiskliknande monstret är när de hittar det sönderbända exemplaret av Lovecrafts ”Cthulhu vaknar”, boken som monstret lästs fram ur. Barnen är på något sätt kopplade till dessa händelser och ganska snart förstår de att även de är jagade av Cthulhu själv och andra osympatiska varelser. Ett nattligt möte med en fullständigt rasande och blodtörstig Tingeling med en laddad spikpistol utplånar all eventuell tvekan. De måste helt enkelt stoppa Cthulhu innan han förgör dem. Och gudarna ska veta att de försöker.
Martin Olczaks berättelse är en fullständig torktumlare av lösa trådar, planterade spår, tvärvändningar och inte minst plågsamt effektiva cliffhangers. Det vill säga en riktig bladvändare av rang. Och det behövs precis såna här böcker i dag. Möjligen använder han lite väl många infall och passningar till all litteratur, film och alla datorspel han själv uppenbarligen älskar – men sånt förlåts ju väldigt snabbt. Resultatet är ändå lättläst, spännande, ibland lite ångestfullt (mobbare i rummet), pirrigt (kärlek i rummet), ensamt (föräldrar saknas i rummet) och oerhört underhållande.
I boken har alla sina hemligheter. Barnens spirande vänskap bidrar dock till att lätta på locket, men de vuxna, inte minst lärare och föräldrar, excellerar verkligen i överraskningar. Illustratören Lina Blixt lyckas med sina mörka, stämningsfullt realistiska bilder lugna Olczaks galna tempo och skapa en slags balans. Vilket blir väldigt lyckat. Jag ser verkligen fram mot de kommande delarna, även om jag inte avundas Martin Olczak uppgiften att knyta ihop alla trådar han så listigt och glatt lagt ut.
Läs mer av DN:s barnboksbevakning
