”Lek inte med elden” är kärnan i budskapet som på onsdagen nådde Islamabad och New Delhi från många håll.
FN och omvärldens ledare manar Indien och Pakistan till maximal behärskning, när en av världens mest svårlösta konflikter flammar upp med de värsta våldsamheterna på två årtionden.
Oron är befogad. Det krävs så lite för att regionen på nytt ska kastas in i krig och blodiga våldsamheter mellan två kärnvapenmakter.
Egentligen har det aldrig varit lugnt någon längre tid i Kashmir sedan 1947, då Indien och Pakistan bildades och Kashmir blev en region som båda ville styra.
Två fullskaliga krig, massor av sammandrabbningar, självmordsbombare, terroristattentat och tiotusentals dödade har följt i spåren. Ibland några år av relativ stillsamhet, men alltid med faran för ett snabbt uppblossande nära ytan.
Indiens premiärminister Narendra Modi tog 2019 steget att avskaffa självstyret för den indiska delen av Kashmir. Det var ett stort steg i regionens nutidshistoria, som möttes av kraftig kritik och demonstrationer på hemmaplan – men också av växande turistströmmar.
Kashmir är ett turistparadis med snöklädda bergstoppar, förra året med en boom i antalet besökare, som steg till tre miljoner i den indiska delen. En framgång för Modi.
År 2025 såg ut att bli ett blomstrande år för turism. Hotellen var fullbokade. Den som i början av april gick in och ställde frågor på turistsajter om det var säkert att åka till Kashmir fick svaret att det är säkert på de flesta platserna.
Så blev 26 turister brutalt dödade på en ödsligt belägen äng för två veckor sedan. Nästan uteslutande indier. Det var den värsta attacken i Kashmir mot civila på ett kvarts sekel. Terroristerna försäkrade sig om att nästan alla offer var hinduer genom att tvinga dem att tala om vad de hette. Och genom att kontrollera om de kunde recitera islamiska verser.
Därefter: den indiska premiärministerns ilska över attentatet. Han höll till och med ett tal på engelska, vilket inte är vanligt, där han lovade att jaga och straffa varenda terrorist och deras stödgivare till världens ände. Indien pekade ut Pakistan för att ligga bakom.
Efter liknande attacker i Kashmir 2016 och 2019, men mot militära mål, svarade Indien med luftangrepp och trupper på marken i den pakistanska delen av Kashmir.
Den senaste tiden har premiärminister Modi talat med dussintals ledare i världen på telefon. Han rapporteras ha argumenterat för en indisk attack mot sin granne och ärkerival. Som avskräckning.
Men naturligtvis också för att han inte vill se svag ut på hemmaplan.
Indien har sagt sig ha bevis för Pakistans inblandning i dådet. Pakistans regering har förnekat statens inblandning och uppmanat Indien att lägga fram bevisen de har.
Indien har pekat på tidigare mönster och talat om Pakistans stöd till terrorism i Kashmir.
Pakistans premiärminister Shehbaz Sharif har nu lovat vedergällning. Han kallar de indiska angreppen natten mot onsdagen mot platser i Pakistan och i den pakistanska delen av Kashmir för ”oprovocerade avskyvärda aggressioner”.
I praktiken fungerar skiljelinjen i Kashmir som gräns mellan Indien och Pakistan. Nu väntar invånare på båda sidor spänt på nästa steg i konflikten. Det gör även stora delar av resten av världen.
Vad som händer härnäst kan avgöra vilken riktning konflikten tar. Länderna försöker avskräcka sin granne från vidare angrepp. Men utan att trappa upp situationen till den grad att de tappar greppet om den. Det är som det är med två kärnvapenmakter inblandade. Ingen vill ha krig men stolthet, nervositet, missförstånd och mänskliga misstag utgör en risk som det inte helt och hållet går att räkna på.
