”Det går så jäkla fort. Det smärtar verkligen i hjärtat.”
Orden från Jonas P Ström, ordförande i föreningen Rädda Skanörs norra strand, i Aftonbladets reportage om ”klimatkriget på Skånes riviera”, är ljusår från hur den svenska klimatdebatten brukar låta.
Vi beskriver oftast klimatförändringarna som något som andra drabbas av, i länder långt bort eller i framtiden. Men det är en grav missuppfattning av hur verkligheten ser ut. Klimatkrisen är här och nu, även i Sverige, och den drabbar både svenskarnas hälsa och plånböcker alltmer.
I södra Sverige äter sig det stigande havet in i landet. Men det saknas ofta pengar för att göra något ordentligt åt hotet, mer än att strössla med sand längs de mest populära badorterna som i Ystad. Om det skulle finnas pengar så står lagstiftning ofta i vägen, eftersom kommuner inte får vidta åtgärder som gynnar enskilda invånare. Och om kommunerna ändå agerar möts de ibland av protester – från dem som de försöker skydda.
Skanör och Falsterbonäset är det tydligaste exemplet, där kommunen nu bygger en skyddsvall för att minska risken för översvämningar. Men vallen möts av protester från många som får sin havsutsikt förstörd.
Nu kan de dessutom få en saftig räkning från kommunen för den vall de inte vill ha. Det klart mest kontroversiella förslaget i klimatanpassningsutredningen, som lämnades över till regeringen på måndagen, är att de som bor i riskområden själva ska få vara med och betala för skyddsåtgärder mot klimatrisker.
Klimatkrisen fick just en första konkret prislapp för svenska hushåll. Och den är hög.
Upp till 10 procent av fastighetens värde får avgiften ligga på. För villor i Skanör betyder upp mot miljonen eller mer.
Men avgiften, som kommunerna ska kunna börja ta ut från 2027 om lagförslaget blir verklighet, kommer inte bara att drabba välbärgade invånare längs kusterna i södra Sverige. Över hela landet orsakar klimatförändringarna ökad risk för skred och översvämningar, där åtgärder lär behöva vidtas för att hantera de ökade riskerna.
Samtidigt gömmer sig en annan, än mer kontroversiell fråga i utredningen. Vad ska man göra med de områden som kommunerna väljer att inte skydda? Där står man inför valet att antingen bo kvar och leva med stigande klimatrisker, eller göra som i Landskrona.
Fly.
”Det kan vara logiskt med tanke på alternativkostnaden och kan genomföras successivt utan dramatik. Trots detta kan ett sådant beslut om att retirera vara svårt att fatta, både för privatpersoner och politiker”, skriver Johan Hjalmarsson i sitt betänkande.
Den första politiska klimatstormen kring reträtt, som det kallas, drabbade nyligen Landskrona efter kommunens beslut att omvandla koloniområdet Axeltofta till naturmark på grund av för höga klimatanpassningskostnader. Räkna med många fler liknande konflikter framåt.
Samtidigt ställs även de som hamnar bakom vallar inför en ny verklighet. Utredaren pekar på att vallarna kan utgöra en säkerhetspolitisk risk, genom risken för sabotage. Dessutom kan de innebära att försäkringsbolag drar sig ur. Som branschorganisationen Svensk försäkring tidigare konstaterat i DN, skulle en brusten skyddsvall innebära astronomiska kostnader för försäkringsbolagen.
Samtidigt finns knappast någon annan väg att gå. Sverige kommer att bli allt mer invallat, med de kostnader och risker som det innebär – även för den som inte vill få sin havsutsikt förstörd.
