Nyheten är kulmen på en omtumlande process som utlöstes i höstas från ett mycket oväntat håll. Det högerextrema partiet MHP:s ledare Devlet Bahceli, under en lång karriär svuren motståndare till all sorts kurdisk nationalism, tog initiativet till regimkontakter med pro-kurdiska DEM-partiet och med PKK:s fängslade ledare Abdullah Öcalan. Bahceli är sedan tio år det styrande AKP-partiets och president Recep Tayyip Erdogans viktigaste politiska partner och har ofta sista ordet i tunga frågor.
Det verkade först som om Bahcelis fredsutspel skulle krascha omgående. Den 23 oktober, ett par dagar senare, dödade ett PKK-kommando sju anställda på de statliga militärindustrierna i Ankara. Därefter utbröt en bitter intern strid i PKK, där konfrontationsfalangen drog det kortaste strået. I februari uppmanade Öcalan PKK:s väpnade styrkor att lägga ned vapnen. Ett par veckor senare kom ett ännu ett varsel om töväder, då Erdogan gav landets tongivande kurdiske politiker, den fängslade Selahattin Demirtas, permission från fängelset för att besöka sin hustru efter en operation.
Detaljerna i uppgörelsen med PKK är ännu inte kända i detalj. Av allt att döma kommer nu Öcalan, Demirtas och en rad politiska fångar att friges, bland dem DEM-partiets många fängslade folkvalda och borgmästare.
Den turkiska regimen, som nyligen bytt huvudfiende från PKK till det stora oppositionspartiet CHP, hoppas att avspänningen till kurderna skall vinna tillbaka de många kurdiska väljare som stödde Erdogan under hans första tolv år vid makten, fram till 2015. Demirtas, som fängslades för nio år sedan av regimen, prisar nu Erdogan som en stor ledare. Av allt att döma är dessa lovsånger inte spontana, utan en del av uppgörelsen.
Om den turkisk-kurdiska konflikten verkligen skulle förpassas till historieböckerna, så kommer detta att påverka synen på Turkiet i Europa. De som motsätter sig turkiskt EU-medlemskap har fler invändningar än kurdfrågan, men för de EU-ledare som pläderar för turkiskt medlemskap har uppgiften underlättats.
PKK:s försvinnande betyder på längre sikt att soldater, vapen och pengar frigörs för Turkiets nästa stora strategiska projekt: Militär expansion på bred front i Syrien, inklusive flera flygbaser. Till Israels besvikelse har dessa planer inte stött på några invändningar från USA:s sida.
