Förhoppningsvis finns det inte längre många som påstår att det inte var bättre förr. Som säger att barn och tonåringar alltid har testat gränser och gjort uppror mot vuxenvärlden. Eller att våldet alltid har funnits i skolkorridorer, på skolgårdar och mellan rivaliserande grupperingar. Förhoppningsvis har de tystnat i takt med rapporterna om att vi nu har torpeder och kontraktsmördare som är barn och tonåringar. Barnsoldater kan vi med rätta kalla dem, precis som Evin Cetin gjort sedan hennes reportagebok ”Mitt ibland oss” gavs ut 2022, en omistlig bok för att förstå mekanismerna bakom de senaste årens sprängningar, skjutningar och brutala mordspiraler.
I förordet till Evin Cetins nya bok, som heter just ”Barnsoldater” (Mondial förlag), liksom den förra skriven ihop med författaren Jens Liljestrand, presenteras några lika hemska som hårda fakta. Enligt Åklagarmyndigheten har antalet ungdomar mellan 15 och 17 år misstänkta i mordutredningar, inräknat försök, förberedelse och anstiftan till mord, ökat med cirka 2 500 procent sedan 2013. År 2013 var de 16 stycken, år 2024 var de 395.
En annan siffra som borde påverka politiker till att skaka fram kompletterande åtgärder till straffskärpningar och sänkt straffmyndighetsålder, är att 91 procent av de gängkopplade ungdomar som dömts till sluten ungdomsvård mellan 2015 och 2022 har återfallit i brott. Och även om den hårdare kriminalpolitiken sedan 2022 gett resultat räcker den inte. Genomgående i ”Barnsoldater” visar Evin Cetin det skrupelfria växelspelet mellan behovet av att hålla igång narkotikahandeln och det ständiga påfyllnadsbehovet av barn som utför gängtopparnas knark- och morduppdrag. Det är barn som är lättledda, som söker respekt, trygghet, samhörighet. Som när de väl hotats eller lockats in i det kriminella livet inte har någon väg ut. Det är andra barn som står i kö för att utföra mord för att kunna klättra på machokulturens stege. Barn som vill bli någon som betyder något.
Rekryterna kommer inte längre bara från de utsatta områdena. I ”Barnsoldater” förklarar 15-åriga Zohail att ”de äldre vill inte bara ha grabbar och tjejer från området längre, fattar du?”. Nu letar de även efter ”svensk-svenskar” som inte är kända av polisen eller ”har såna där kläder som gör att man fastnar i en visitationszon”. Zohail säljer inte droger själv längre, hans jobb är att förmedla den typen av jobb till andra elever på skolan som han går på, jobb som ger snabba cash, men ett liv i förödelse. ”Vill man vara cynisk kan man säga att han tagit Arbetsförmedlingens plats för områdets unga”, sammanfattar Evin Cetin situationen.
Polisen styr numera på gatorna, säger han, men gängen styr i den digitala världen, där ungdomarna finns
Vill man vara ännu mer cynisk kanske det är den utvecklingen som kan bli en vändning, när det börjat visa sig att även medelklassens barn, läkarens son och lärarens dotter, lever dubbelliv som kriminella. Mitt framför ögonen på de engagerade men naiva föräldrarna. Eller med Karims ord: ”Okej, jag fattar att Fatima i orten som inte kan läsa har svårt att kontrollera sina barn, men svennebananföräldrarna? Varför kollar de inte vad barnen lajkar och delar, varför tar de inte skärmdumpar, varför bevakar de inte telefonerna hårdare?” Polisen styr numera på gatorna, säger han, men gängen styr i den digitala världen, där ungdomarna finns.
Och allt handlar om narkotikan. Det borde inte gå att prata om vare sig preventiva eller repressiva åtgärder för unga i gängkriminalitet utan att prata om det flödande och dödande knarket. Jag minns en intervju med Evin Cetin för några år sedan då hon kastade en handske som ingen politiker mig veterligen har plockat upp: ”Kan vi knäcka gängkriminaliteten utan att knäcka narkotikaomsättningen i Sverige? Den frågan bör varje partiledare ställa sig.” Det gäller fortfarande, men nu borde vi få höra svaren på den frågan.
Läs mer: en intervju med Evin Cetin.
