Man ska se efter de sina. Men om man är mäktig, använder armbågarna och sorglöst frångår regelverken – då börjar omsorgerna snart likna vänskapskorruption.
Anna Kinberg Batras karriär har på senare år kantats av av den sortens kamratligheter.
Som partiledare för Moderaterna inledde hon det politiska samarbetet med Sverigedemokraterna, och det gjorde både henne och partiet impopulära. Hon fick gå.
Eller, ja: inte gå så där utan vidare. Hennes efterträdare, Ulf Kristersson, utsåg henne i stället till landshövding i Stockholm, med en månadslön på 122 400 skattekronor.
Väl installerad på Länsstyrelsen började hon rekrytera egna vänner och bekanta. En person till en tjänst som aldrig utannonserades, vilket betyder att inga fler ens kunde söka den. En annan till en tjänst som man bara kunde få kännedom om genom en oansenlig lapp på en anslagstavla i receptionen. En tredje fick jobb utan att ens uppfylla meritkraven, fastslog Justitieombudsmannen, som inte var nådig i sin kritik.
En fjärde person, som redan var anställd, köptes ut för 2,2 miljoner kronor, eftersom Anna Kinberg Batra ”inte kom överens med henne”.
Konflikterna eskalerade, och till slut blev situationen ohållbar. Anna Kinberg Batra fick gå.
Eller, ja: inte gå så där utan vidare. Hon förpassades till Regeringskansliet, även detta en arbetsplats som utmärkt sig genom annorlunda rekryteringsprocesser. Tjänster har systematiskt utannonserats på en ipad som ofta är avstängd, och som ligger bakom en dörr i ett rum dit endast personer med passerkort kan komma (DN 26/2).
Det är vanligen just inne på Regeringskansliet makthavarna begraver bjässar som gjort bort sig, visat sig inkompetenta eller helt enkelt inte har mer att ge.
Det är vanligen just inne på Regeringskansliet makthavarna begraver bjässar som gjort bort sig, visat sig inkompetenta eller helt enkelt inte har mer att ge, men som för den sakens skull inte vill avstå sin höga lön. Elefantkyrkogården, brukar man kalla denna del av kontoret, och där sitter nu Anna Kinberg Batra och har fått i uppgift att analysera arbetet på Länsstyrelsen i Stockholm, alltså hennes egen tidigare arbetsplats (Ekot 12/5): Såja, lägg er nu ned och vila, sade vargen och satte sig att vakta fåren.
Det finns något tragikomiskt med att elefantkyrkogården är full av den här sorters personer och öden. Men det är våra skattepengar det handlar om, de ska inte användas till att säkra sparkade makthavares privata ekonomi. Att alla följer reglerna är själva grunden för institutionerna; vittrar den sönder rasar hela bygget.
Elefanterna måste grävas upp, och kyrkogården stängas. Den stinker.
Läs mer:
Lisa Magnusson: Är dialogpolisen det svenskaste vi har?
Isobel Hadley-Kamptz: Dagens superhjälte är den som står för att han är korrupt
