Efter inte mindre än tre statliga utredningar om samma sak – 2009, 2010 och 2024 – ska det från och med den 1 juni bli tillåtet att, efter minst en halvtimmes rundvandring samt muntlig information om alkoholens skadeverkningar, få sälja alkohol på mindre svenska vingårdar, bryggerier och destillerier. Dock: högst 0,7 liter spritdryck och max 3 liter vardera av vin, starköl och andra jästa drycker får säljas till varje kund.
Under sexton års utredande har det emellertid funnits vissa trix hos frustrerade tillverkare av dessa drycker.
Jag och särbon har hunnit med några svenska vingårdar samt ett mikrobryggeri. Vi har oftast mötts av en kort nekande föreläsning om reglerna när det gäller inköp, men det har funnits några kreativa undantag.
På en sydsvensk vingård stod plötsligt en flaska av de lokala vita vinerna i hotellrummet när vi checkade in för övernattning. Prislappen var tydlig. Som en del av (den i övrigt obefintliga) minibaren, alltså …
På en mellansvensk vingård, efter en middag av den bättre sorten, undrade vi hur man kunde köpa flaskorna via Systembolaget.
– Vänta! ropade innehavaren när vi var på väg ut ur dörren.
Det som nu hände var att vi, utan att vi hann säga emot, checkades in och ut ur ett hotellrum på nolltid (gratis) och raskt fick med oss en plastpåse med några (rätt dyra) flaskor ur minibaren.
Sådana olagligheter kanske är preskriberade vid det här laget. Emellertid hade vi och vingården följt det regelverk som börjar gälla i sommar med en rejäl rundvandring.
Det gäller dock inte den norrländska leverantör som jag tvärstannade vid i fjol. Är det något som kan få mig att tvärnita är det en skylt för nyplockade ekologiska jordgubbar.
Utbudet visade sig dock vara större än så. Förutom syltade bär stod sex återvunna pavor uppställda med hemgjort vin av nypon, rönnbär, röda vinbär, jordgubb, björk och maskros. Priserna var rimliga och alkoholhalten något otydligt skriven med tuschpenna i ena hörnet på etiketterna.
Bara att betala, swish eller kontant.
Svårare var att fresta omgivningen med dessa drycker. En varm sensommardag gick dock en riktigt nedkyld flaska maskrosvin åt när jag bjöd äldste sonen med fru. Röda vinbär har jag inbillat mig är gott till choklad, men trots stora ansträngningar är flaskan ännu inte uppdrucken (och dessutom kvarglömd i sommartorpet sedan i påskas).
Det påminde mig om att svenska viner tyvärr inte alltid är så goda. Däremot grundligt statligt utredda.
Läs fler kåserier av Mats J som det senaste om det galna äppelåret 2024.
