Det börjar med Donald Trumps surrealistiska förslag om att förvandla Gaza till ”Mellanösterns riviera”. Sedan kommer en inflygning över den belägrade staden och bomber som får höga byggnader att rasa som korthus. Men ”Once upon a time in Gaza” är ingen dokumentär utan en explosiv dramakomedi av de hårfagra, palestinska tvillingbröderna Tarzan och Arab Nasser som länge befunnit sig i exil i Jordanien och Frankrike.
Den iögonfallande duon kom till Cannes redan för tio år sedan med sin första långfilm ”Degradé” som utspelar bland kvinnor på en frisersalong i hemstaden Gaza City. Nu är de tillbaka på festivalen i sidoserien Un certain regard, där de visar sin senaste långfilm som utspelar sig i Gaza 2007. Ett år som markerade Hamas maktövertagande och Israels blockad.
I centrum av berättelsen finns den frustrerade studenten Yahya som drömmer om att lämna landet och som börjar göra affärer med Osama, en knarklangande falafelförsäljare. När en korrupt polis kommer i deras väg och stör affärerna byter historien spår. Yahya blir en ofrivillig actionhjälte i ett heroiserande filmprojekt, vilket påminner det som händer i svenska Tarik Salehs ”Eagles of the republic”.
Bröderna Nasser berättar för branschtidningen Variety att de började skriva på filmen redan för tio år sedan och drömde om att göra en modern västern inspirerad av den klassiska amerikanska filmepiken. Kvällen den 6 oktober 2023 firade de att manuset var klart. Dagen efter iscensatte Hamas sin förödande terrorattack mot södra Israel. Bröderna tillbringade fem månader förstörda av ångest över sin familjs och sina släktingars öden. Sedan bestämde de sig för att ändå spela in filmen, men förstås utanför Gaza:
– Vi ville att filmen skulle handla om hur historien hela tiden upprepar sig och om ett folk som inte har några möjligheter eller drömmar. Men de kan inte ge upp, de måste fortsätta sina liv och försöka överleva.
Regiduon Nasser valde det säljande namnet på filmen långt innan kriget inleddes. De säger till nyhetsbyrån AFP att de aldrig trodde att titeln och filmen skulle få en sådan tragisk kontext som den har nu. ”Det finns ingenting kvar i Gaza”, säger bröderna vars familjehem i de norra delarna bombats sönder. Men de ser filmen som en hyllning till Gazabornas kärlek till livet och deras starka motståndskraft.
Läs intervjun med Tarik Saleh och mer om Cannes filmfestival i DN.
