I en tid då debatten om kritikens känslo- och ämnesregister sammanfaller med ishockey-VM på hemmaplan kan det vara värt att gå till de så kallade läggen. Redan under VM i Stockholm 1970 blottlades skärningspunkten mellan liv och litteratur av författaren Sven Delblanc, som i sina legendariska rapporter i Expressen jämförde ”Stisse” Johanssons 4–3-mål mot Tjeckoslovakien med en strof av Sofokles och reflekterade över hur ”Honkens” benparader gick igen i en dikt av Bertil Malmberg.
Dagens Nyheter ville inte vara sämre och skickade självaste chefredaktören Olof Lagercrantz att recensera mötet mellan Sverige och Sovjet på Johanneshovs Isstadion.
Herkules-Sterner med klubban som dödade det ryska lejonet, Odysseus – Honken vid buren – fårkätten i jättens grotta, Akilles – Lill-Strimma som lyckades med allt
Till skillnad från Delblanc – tidigare back i Södertälje SK – saknar Lagercrantz egna erfarenheter av den klassiska arbetarsporten men låter sig inte desto mindre hänföras av ett våldsamt och sinnligt drama, där de jordiska villkoren inte gäller och man ”blickar in i stålmännens värld”. ”Eller är spelarna”, reflekterar chefredaktören, ”mera att likna vid antikens halvgudar, Herkules-Sterner med klubban som dödade det ryska lejonet, Odysseus – Honken vid buren – fårkätten i jättens grotta, Akilles – Lill-Strimma som lyckades med allt.”
Också vår tids spänningar mellan evenemang och politik går igen. När den sovjetiska fanan projiceras på isen stiger busvisslingarna, men Lagercrantz redovisar en försonande inställning: ”Naturligtvis framställs det ryska landslaget som representerande regimen men de enskilda spelarna är kanske lyckliga över friheter i en värld av lek, där det politiska onda och goda inte gäller.”
Efter slutresultatet – seger för Sverige med 4–2 – gör Sven Delblanc enligt sin matchrapport ett försök att få publiken att stämma upp i ”Sverige, Sverige, fosterland” men misslyckas. ”Heidenstams text kan man ju fan inte komma ihåg”, konstaterar han. Lagercrantz nöjer sig med en stillsam appell för en stunds existentiell gemenskap över nationsgränserna.
Poängen? Att kritikdebatten är lång och en hockeymatch – likt livet – kort.
Läs fler texter av Björn Wiman. Prenumerera också på nyhetsbrevet Kulturveckan med Björn Wiman som kommer i din mejlbox varje torsdag.