Tuktade trädplantager där allt huggs ner samtidigt. Stora maskiner bildar djupa sår i jorden. Fåglar och däggdjur flyr och insekter och mikroliv i marken utarmas. Svenskt skogsbruk.
I Svenska kyrkans skogsutredning föreslår Göran Enander att 20 procent av organisationens skogar ska skyddas för att lagra in kol och bevara biologisk mångfald, och att mer hållbara metoder än i dag därtill ska användas på 33 procent. Han förordar också hänsyn till rennäringen och stopp för odling av potentiellt invasiva arter. Men motståndet inifrån kyrkans skogliga organisation är hårt.
Blind tro på rationalitet och styrning präglar det moderna skogsbruket, och bygger på årtusenden av mänskligt fjärmande från naturen. Som så ofta tycks det ha börjat med de gamla grekerna.
Tidigare levde vi med insikten att vi var en art bland alla andra arter och behövde samspela med dem i en värld som hängde samman. De grekiska filosoferna delade i stället upp kosmos i en himmelsk och en jordisk värld. Också människan började förstås som en kropp och en själ i stället för en sammanhängande enhet. Det himmelska och det själsliga stod över det jordiska och kroppsliga.
Idéerna förstärktes och spreds av de monoteistiska, abrahamitiska religionerna, det vill säga kristendomen, judendomen och islam. Tongivande avsnitt i deras heliga skrifter målade fram den fysiska världen som något människan har rätt att nyttja och exploatera. I Bibelns första Mosebok uppmanar Gud människan att uppfylla jorden och lägga den under sig, och ”härska över havets fiskar, himlens fåglar, boskapen, alla vilda djur och alla kräldjur som finns på jorden.” Vi var inte längre en del, utan kungar. Upphöjda men också avskilda.
Vi ansågs kunna förstå, beräkna och styra allt i naturen, som började betraktas som en maskin
Motkrafter fanns förstås, också inom religionerna själva. Nunnan Hildegard av Bingen uttryckte på 1100-talet en omsorg om och kärlek till naturen och så gjorde även munken Franciskus av Assisi på 1200-talet. Renässansen plockade upp gamla föreställningar om ett besjälat kosmos och det uppstod olika naturfilosofier som alla betonade samhörighet med världsalltet. Leonardo da Vinci beskrev naturen som en levande helhet och hyllade dess kreativitet och visdom. 1500-talsfilosofen Giordano Bruno menade att allt skapas som en manifestation av världssjälen.
Under 1600-talet kom ett nytt bakslag för vår hemhörighet i naturen. En mekanistisk världssyn grundad i naturvetenskapen växte fram. Galileo Galilei, Francis Bacon, René Descartes och Isaac Newton lade grunden för den vetenskapliga revolutionen. Vi ansågs kunna förstå, beräkna och styra allt i naturen, som började betraktas som en maskin. Människan förklarades vara rationell och förnuftig och vi gav oss själva rätten att använda vår kunskap för att maximera den egna nyttan.
Andra halvan av 1600-talet var också en tid av laissez-faire-kapitalism. Idén att växter och djur var begåvade med ande var nu inte bara hädelse utan också ekonomiskt oläglig. Om naturen är obesjälad finns ingen anledning att avstå från plundringen.
Natursynen har skiftat och varit mångfacetterad ända fram till nutid men att människan är rationell och att naturen är en maskin har blivit till grundantaganden i vår kultur. Så vad tycker vi just nu är rationellt? Den moderna ekonomins tro på evig tillväxt är en självklar utgångspunkt för styrningen av vårt samhälle. Liksom kvartalskapitalismens krav på att maximera de kortsiktiga vinsterna. Utifrån dessa trossatser kan det anses rationellt med fortsatt skövling av naturen trots att det riskerar att underminera den biologiska tillväxten – som är grunden inte bara för ekonomin utan för fortsatt liv på den här planeten.
I drygt tjugo år har jag intresserat mig för svenskt skogsbruk, som journalist, författare och utbildare. Det har lett till massvis av artiklar och reportage, två böcker om skogen och ett arbete med kurser och utbildningsmaterial inom naturnära, kalhyggesfritt skogsbruk. Jag nämner detta eftersom kalhyggesbrukets apostlar gärna framställer det som att allt motstånd beror på okunnighet. Värt att få sagt är även att min familj äger skog. Jag har alltså också ekonomiska intressen på området.
Det är storbolagen som sätter agendan för skogsbruket och för dem är det mer lönsamt med kalhyggen som ger stora mängder billigt skräpvirke till pappersbruken
Skogsindustrin hävdar att det mest rationella är att plantera, sköta skogen, kalavverka och börja om igen. Men på de flesta marker tycks kalhyggesfritt skogsbruk i så naturliga ekosystem som möjligt inte bara vara bättre för den biologiska mångfalden utan också för markägarens ekonomi. Man slipper kostnaderna för markberedning, plantering, röjning och gallring och kvaliteten på virket blir efterhand bättre. Den nyfikne kan läsa mer om hyggesfri ekonomi i forskningssammanställningen ”Hyggesfritt skogsbruk” av Back Tomas Ersson, lektor vid SLU.
Så varför har inte alla redan slutat kalhugga? För att det är storbolagen som sätter agendan för skogsbruket och för dem är det mer lönsamt med kalhyggen som ger stora mängder billigt skräpvirke till pappersbruken. Skogshögskolan ligger som enda lärosäte under näringsdepartementet i stället för under utbildningsdepartementet och som bland andra DN-journalisten Lisa Röstlund visat så är många skogsforskare tätt knutna till industrin. Skogsnäringen har också merparten av våra politiker i sin hand. Bara de senaste åren har branschorganisationen Skogsindustrierna dessutom lagt hundratals miljoner kronor på pr som pumpar ut vilseledande påståenden om skogen.
Ett mer intensivt skogsbruk är till exempel inte bra för klimatet, det är bara bra för skogsindustrins ekonomi – och det endast på kort sikt. För hur ska vi kunna bedriva skogsbruk när skogsekosystemen i allt större omfattning börjar haverera? De senare årens stora granbarkborreangrepp är ingen slump utan en effekt av att gran odlas i monokulturer på mark som är mer lämpad för andra trädslag. Riskerna för svamp- och insektsangrepp och skador från stormar, brand och torka kommer dessutom öka i takt med klimatförändringarna – och de slår värst i de artfattiga plantager vi ersatt den naturliga skogen med.
En omedelbar omställning till mer skonsamma brukningsmetoder inbegriper emellertid en omställningsperiod med minskade uttag från skogen – eftersom vi länge gjort oss skyldiga till överavverkning. Skogarna behöver lämnas ifred för att hämta sig. Det är detta som gör att en övergång till kalhyggesfria metoder kommer minska intäkterna – under en period. När de därefter börjar brukas på nya, mer hållbara sätt finns goda chanser att de i stället ger bättre ekonomi än de annars gjort.
Vi moderna svenskar tror gärna att vi är sekulära men i själva verket håller vi bara fel saker för heliga. Ekonomin. Marknaden. Tillväxten. Konkurrensen
Jag avskyr egentligen att försvara naturen på ekonomisk grund men det är de argument vår samtid lyssnar till och jag tror det är viktigt att vi blir vaksamma på vår föreställda rationalitet. Den bygger på ekonomisk kortsiktighet och på en absurt snäv avgränsning av vad vi tittar på. Vad som är förnuftigt att göra hänger ju ihop med vilka mål vi har, och målen kan vara flera. Som för Svenska kyrkan som faktiskt gav Göran Enander direktiven att väga in mer än det ekonomiska; som ekologiska, sociala och andliga värden. Men vad vi håller heligt behöver också komma upp till diskussion.
I boken ”Marken, andligheten” beskriver teologiprofessorn Petra Carlsson Redell hur samisk kristendom formats utifrån ett förhållningssätt där människan är jämbördig med allt annat levande. Landet är heligt och man berättar för det varför man kommit, frågar om lov innan man tar något och välsignar marken för att tacka. På domens dag ska människan dömas av det levande som inte kan tala.
Vi moderna svenskar tror gärna att vi är sekulära men i själva verket håller vi bara fel saker för heliga. Ekonomin. Marknaden. Tillväxten. Konkurrensen. Det är vad vi håller för heligt. Det är vad vi till varje pris skyddar. Ekonomin i stället för ekologin. Marknaden i stället för marken. Konsumtionen i stället för kontemplationen. Tillväxten i stället för växtligheten.
Ingen måste tro att naturen är helig. Men för att klara miljö- och klimatkriserna måste vi alla börja agera som om den är det, oavsett vad vi tror på
En tro kopplad till vad vi behöver i dag måste vara en tro kopplad till marken men i valet mellan ekologi och ekonomi sätter vi alltid ekonomin först. Trots att ekonomin är helt beroende av ekologin. Det borde vara uppenbart men religion kan passivisera. Vår Gud heter Tillväxt och hans son Fri Marknad.
Det finns krafter för förändring. I Svenska kyrkan hörs hela tiden fler röster för en kristenhet mer knuten till livet på jorden. De pratar om ekoteologi, längtan efter markkontakt och ekologisk hållbarhet och söker andra spår att följa än det om människans överhöghet. Sådant kan man naturligtvis tycka är flum om man är en universitetsutbildad jägmästare, och Svenska kyrkan har mig veterligen inga krav på sina anställda skogsansvariga att de ska intressera sig för andlighet. Ingen måste tro att naturen är helig. Men för att klara miljö- och klimatkriserna måste vi alla börja agera som om den är det, oavsett vad vi tror på. Ty det är till sist våra handlingar som verkligen räknas.
För att behålla sin trovärdighet som institution måste Svenska kyrkan sluta gå kortsiktighetens ärenden och börja stå upp för att det heliga faktiskt inte bor i ekonomin.
Läs mer:
Skuggutredning kan sänka kyrkans nya skogsplan
Tre tidigare ärkebiskopar vädjar till kyrkostyrelsen: ”Våga tänka nytt”.
