Tvärtemot vad titeln säger är Civil Polis debutalbum fullproppat med referenser. Bara namnet är ju en referens till Robert Musil, och under de tio låtarna hinns det med blinkningar till både Karin Boye och Carola.
Det är ungefär i det spannet, från finlitteratur till folkhem, som Civil Polis rör sig. Den anonyma stockholmsbaserade gruppen, som beskriver sig själva som ”Sveriges största band till antalet medlemmar”, men där kärntruppen utgörs av fyra mycket unga musiker, är egentligen mer ett konceptuellt konstprojekt.
För ungefär ett år sedan spelade de in och brände en skiva live inför publik på en bar på Södermalm, en kväll som teoretiskt ramades in av den påhittade franska musikantropologen Cul d’Connard. När de nu gör något så konventionellt som att släppa ett album sker det utanför de stora musikplattformarna. ”En man utan referenser” går enbart att höra genom att betala upphovsmakarna och köpa plattan, digitalt eller analogt. I samband med släppet har de också lanserat en egen strömningstjänst, med tillhörande manifest.
Stilmässigt är Civil Polis ett utsökt möte mellan brittiskt 90-tal och svenskt 80-tal. Prodigys råa breakbeats möter det stockholmskt manierade hos Docent Död. Deras pop-politiska humor har däremot mer gemensamt med Doktor Kosmos. Protesterna mot new public management-samhällets mätbarhetskrav på skönhet (”Vi försökte räkna ut priset på en soluppgång/och nu vägrar den gå upp”, som de sjunger på den överraskande balladen ”En skör tråd”) omsätts i praktiken genom vad som kanske bäst kan beskrivas som kulturella attentat.
Men de ibland lätt jippoaktiga performanceverken överskuggar aldrig själva musiken, som är oavbrutet omväxlande, medryckande cerebral autotunepunk i upptempo, med en ogarderad självdistans som upphäver den trötta distinktionen mellan ironi och allvar. På plattan har de tagit utfästelsen om Sveriges största band på, just, allvar och bjudit in alla från Konst AB till Johanna Svensson och Tom Alandh att medverka. ”En man utan referenser” är en kollektiv manifestation av att det verkligt nyskapande måste ske i opposition.
Bästa spår: ”Våren”, ”Evolution”
Läs fler skivrecensioner och alla texter om musik
