Vilket parti kan tänka sig att sänka straffmyndighetsåldern mest? Inte för att det har någon effekt på brottsligheten – mer för att blidka opinionen. Eller det kanske sköter sig självt när gängledarna anpassar sig efter var åldersgränsen till slut hamnar. Och rekryterar på mellanstadiet i stället.
För knappt femtio år sedan sjöng Nationalteatern i Barn av vår tid ”De burar in dina egna barn”. Gängbrottslighetens barnrekryter var inget känt fenomen på den tiden. Men proggen levde och levererade protester.
I dag är det nästan svårt att hänga med i den kanonad av repressiva lagförslag som bombarderar oss.
Regeringen har redan fått en utredning som föreslår att straffmyndighetsåldern ska sänkas till 14 år. Utredaren anser att lagändringen ska träda i kraft nästa sommar. Och det är högst troligt att 14-åringar kommer att kunna fängslas eftersom Socialdemokraterna vid den senaste kongressen kom fram till att sänkt straffmyndighetsålder är en ”viktig pusselbit” för att bekämpa den grova brottsligheten.
På DN Debatt (4/6) gör Liberalerna ett desperat försök att visa att de är hårdast bland de hårda. Och vill sänka straffbarhetsåldern till 13 år. Liberalernas argumentation liknar Socialdemokraternas – det förebyggande arbetet är viktigt och socialtjänstens insatser är fortfarande huvudspåret i arbetet med kriminella barn och ungdomar. Men eftersom antalet barn som varit inblandade i mord har tiodubblats på fem år förtjänar de att ”anpassas till samhället genom Kriminalvårdens försorg”.
En önskan om att politiken ska behandla barn som just barn även i Sverige är inte för mycket begärt.
För inte så länge sedan rök partiledaren Johan Pehrson (L) ihop med polisprofessor Leif GW Persson. Pehrson ansåg att spädbarn till gängkriminella föräldrar skulle kunna omhändertas redan på BB. Persson brusade upp och kallade förslaget röstfiske och ”riktigt korkat”.
Och nog tyder det på ignorans att inte kunna lära sig av andra länders misstag. Som Danmark till exempel. Där sänktes straffmyndighetsåldern från 15 till 14 år 2010. Med exakt samma argument som nu hörs i den svenska debatten. Knappt två år senare gick danskarna tillbaka till 15-årsgränsen. Av två anledningar: Barn ska behandlas som barn, inte kriminella. Och lagändringen visade sig ha motsatt effekt – brottsligheten ökade!
En önskan om att politiken ska behandla barn som just barn även i Sverige är inte för mycket begärt. Ett fängelsestraff kanske inte ens går att föreställa sig för en 13-åring så den avskräckande effekten torde vara begränsad.
Att den grova brottsligheten som gjort skjutningar och sprängningar till vardagliga nyheter skapar politisk frustration är fullt förståeligt. Det är förmodligen därför den mer ogenomtänkta testballongen efter den andra skickas upp.
Tuffast vinner möjligtvis opinionen på kort sikt. På lång sikt är vi alla förlorare om det här avgrundsracet fortsätter.
