Close Menu
Sol ReporterSol Reporter
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Trendigt

Ledare: Tror regeringen att man lyckas sätta press på Israel från hängmattan?

juli 16, 2025

Underverken, del 26 av 56

juli 16, 2025

Expert om färre skjutningar: ”Kopplat till en specifik konflikt”

juli 16, 2025

Druser vädjar till Israel att ingripa

juli 16, 2025

Rikspolischefen: Det här är inget man vänder på två år

juli 16, 2025
Facebook X (Twitter) Instagram
Login
Facebook X (Twitter) Instagram
Sol ReporterSol Reporter
Stockholm
23°C
Växlande molnighet
Webberättelser
  • Sverige
  • Världen
  • Politik
  • Ekonomi
  • Hälsa
  • Klimatet
  • Sport
  • Ledare
  • Mer
    • Kultur
    • Mat & Dryck
    • Resor
    • Pressmeddelande
    • Trender
Nyhetsbrev
Sol ReporterSol Reporter
Hemsida » Så hamnade trummor och bas i fas med modern pop
Kultur

Så hamnade trummor och bas i fas med modern pop

NyhetsrumBy Nyhetsrumjuni 6, 2025
Facebook Twitter WhatsApp Telegram Email Tumblr Reddit LinkedIn

Det spelar ingen roll hur djupt ner i jorden ett frö planteras, förr eller senare hittar det upp till ytan och blir något annat. Hiphoppen gick under sent 80- och tidigt 90-tal från gatans musik till att var och varannan hitmakare anlitade en gästrappare. Triphop gick i 90-talets början från att vara en ytterst lokal och marginell företeelse till att bli något världens största artister, Madonna till exempel, sökte sig till på jakt efter trovärdighet.

Drum’n’bass, för att ta ett mer aktuellt exempel, har varit på väg att göra en liknande resa. Även om det tagit väldigt lång tid.

När brittiska popstjärnan Pink Pantheress släppte sitt mixtejp ”Fancy that”, som innehöll åtminstone spår av drum’n’bass, för en dryg månad sedan var det ytterligare en naturlig del av en långsam, men tydlig, utveckling där genren haft en mer självklar plats i det breda och allmänna popmusikmedvetandet än någonsin tidigare. De senaste tio-femton åren har brittiska Tiktokpopstjärnor, uppvuxna i en UK-klubbkultur som amerikanska och mer Disney channel-stöpta popartister aldrig ens nosat på, sett det som helt naturligt att addera rasslande trummor till listpoppen. Pink Pantheress har varit drivande, tillsammans med Kenya Grace och den allestädes närvarande Charli XCX, som har pratat vitt och brett om sin kärlek till genren. Närmast ett fulländat möte mellan genrerna, mellan underjord och topplista, kom kanske Nia Archives med på förra årets ”Silence is loud”.

Det är inte svårt att förstå lockelsen från popstjärnornas sida. I sin ständiga jakt på nya sound har den kommersiella popmusiken alltid haft ett, på gott och ont, parasitiskt förhållande till dansmusik. I ständig jakt på ny näring suger den sig gärna fast på mer obskyra värddjur. I och med att drum’n’bassen, som få andra genrer, fortfarande låter före, och utanför, sin tid blir den självklart ett enkelt värddjur att fästa sig vid. Dessutom är dess kontraster, med den djupa mörka basen och de ettriga trummorna, perfekt anpassade för en modern popmusik som ofta fokuserar på just den typen av växelverkan mellan tungt och lätt, ljust och mörkt, hårt och mjukt.


Legeringen av brutal bas och snabba breakbeats lever som många andra dansmusikgenrer ofta sitt eget liv vid sidan av den mer traditionella popmusiken

Den ursprungliga drum’n’bassen har samtidigt och parallellt förgrenat sig och breddats.  Den föddes långt nere i 90-talets mörkaste och rökigaste källarlokaler där bas gillade hörn, stroboskopen smattrade och kondensen rann från väggarna. Den spreds och växte via piratradiostationer och genom white label-tolvor i hål-i-väggen-skivaffärer.

På sätt och vis har den stannat där också. Legeringen av brutal bas och snabba breakbeats lever som många andra dansmusikgenrer ofta sitt eget liv vid sidan av den mer traditionella popmusiken. Många av genrens självklara fixstjärnor är desamma som under det sena 90- och tidiga 00-talet, från Goldie och Grooverider till de nyligen Sverigeaktuella LTJ Bukeem och Roni Size. Veteraner som Storm, Doc Scott, MC Fats, DRS, svenska Seba och Fox är alltjämt aktiva och i fin form medan pionjären Shy FX på senare år fått en imponerande nytändning. Genren har vitaliserats av till exempel skivbolag som Thirty One Recordings och artister som strålande Heron Flow och dBridge.

Samtidigt har en viss kommersialisering skett även i den ursprungliga drum’n’bassen. Med artister som stökigt grabbiga Chase & Status och poppiga Sub Focus har genren gjort en liknande resa som techno och house gjorde med EDM: blivit lite simplare och rakare. Dock – återigen – utan särskilt mycket uppmärksamhet utanför de inre kretsarna.

Den ökade bredden i drum’n’bassen som sådan har också smittat av sig på vilka typer av musik den influerar. Inte minst blir det tydligt här hemma, där klubbpopveteraner som Little Jinder och Fricky ser det som lika självklart att använda drum’n’bass som nyare artister som Deki Alem och Raghd. Eller ta Dungens närmast radikala integrering av drum’n’bass i sin folkpop.

Som så mycket annat inom utvecklingen av samtida popmusik drivs drum’n’bass-resan från underjorden till topplistorna främst av kvinnliga gen z-artister, gärna med en naturlig och öppensinnad koppling till framför allt brittisk danskultur. När Pitchfork uppmärksammade fenomenet i en artikel 2021 konstaterade Ronny Ho, Spotifys ansvariga för dansmusik och elektronisk musik, att en majoritet av artisterna inom den nya genren var kvinnor. Det gällde, enligt Ho, också bland lyssnarna.

3 x ny drum’n’bass

Heron Flow

”Ova”

(ep, Soul in motion)
Ljuvligt luftig och soulpoppig drum’n’bass med en stökigt högljudd gitarr som enda eventuellt störningsmoment.

Xades

”Deixa (dBridge’s Eu-fiquel mix)”

(Remix, Digital sound boy)

Den australiska sångerskan och discjockeyns väna och svävande popsång blir i dBridges händer mörkt förvriden lågtempo-drum’n’bass.

Shy FX & Children of Zeus

”On my way”

(Singel, Digital sound boy)

Lite mer än trettio år efter att ”Original nuttah” gjorde honom till d’n’b-föregångaren junglens första superstjärna fortsätter den nu 48-årige Shy FX att trycka ur sig fint soulig drum’n’bass.

Läs fler texter av Mattias Dahlström

Share. Facebook Twitter Pinterest LinkedIn Email Telegram WhatsApp

Relaterade Artiklar

Underverken, del 26 av 56

Kultur juli 16, 2025

Gabriel Zetterström: Kommer trumpisterna fortsätta förlåta sin daddy?

Kultur juli 16, 2025

Sandra Stiskalo: De engelska trädmördarnas straff ter sig helt orimligt

Kultur juli 16, 2025

Kurdo Baksi: Jag tvivlar på att Erdogan kommer att hålla sitt löfte till kurderna

Kultur juli 16, 2025

Putinvänlig dirigent bjuds till Italien – Navalnyjs änka kritisk

Kultur juli 16, 2025

Därför ska man tugga i sig 500 sidor om musikhistoriens kvinnor

Kultur juli 16, 2025

Läsa utomhus – gissel eller genidrag?

Kultur juli 16, 2025

Erik Ohlsson: Hans Grundberg tassar diskret i diplomatins värld

Kultur juli 16, 2025

Sanna: Vitsen med att simma med en död lax på huvudet

Kultur juli 16, 2025

Redaktörens Val

Underverken, del 26 av 56

juli 16, 2025

Expert om färre skjutningar: ”Kopplat till en specifik konflikt”

juli 16, 2025

Druser vädjar till Israel att ingripa

juli 16, 2025

Rikspolischefen: Det här är inget man vänder på två år

juli 16, 2025

Gabriel Zetterström: Kommer trumpisterna fortsätta förlåta sin daddy?

juli 16, 2025

Senaste Nytt

Lera, medaljer och en svidande förlust – fem möten med England att minnas

juli 16, 2025

Så hölls Storbritanniens evakuering av afghaner hemlig – med munkavle för medierna

juli 16, 2025

Petra Carlsson Redell: Världen ropar efter lokal förankring i kampen mot klimatkrisen

juli 16, 2025
Facebook X (Twitter) Pinterest TikTok Instagram
2025 © Sol Reporter. Alla rättigheter förbehållna.
  • Integritetspolicy
  • Villkor
  • Kontakt

Type above and press Enter to search. Press Esc to cancel.

Sign In or Register

Welcome Back!

Login to your account below.

Lost password?