De unga demonstranternas vrede i den tryckande försommarhettans Los Angeles är så häftig att den går att ta på.
Deras plakat och klotter tar sikte på ICE, den amerikanska immigrationspolisen som senaste veckan intensifierat räderna mot papperslösa invandrare i liberala storstäder – så som den multikulturella fyramiljonersmetropolen Los Angeles, USA:s näst största stad.
I ett kvarter i stadskärnan dominerat av federala märkesbyggnader sprayar demonstranter ”Deport Donald Trump” och ”Fuck Ice” på grå marmorfasader i blodrött samtidigt som poliser, sheriffer och militärer stumt tittar på. De slungar fyllda vattenflaskor mot ordningsmaktens demarkationslinje. De ställer sig så nära våldsmonopolets sköldar att saliven stänker på polisernas visir när demonstranterna fräser fram sin desperata anklagelseakt.
Ilskan över Trumpadministrationens auktoritära invandringspolitik är så frän i Los Angeles att den får Gazademonstrationerna vid landets elituniversitet att framstå som tebjudningar. Den här karnevalen är mörkare, råare, det tunga, laglösa våldet mycket närmare. Poliserna svarar med att regelbundet avfyra öronbedövande chockgranater som låter som det första skarpa skottet på en masskjutning. Det blixtrar till i den sena eftermiddagens pastellfärgade ljus. Poliserna avfyrar gummikulor när de känner sig pressade som orsakar stora blaffiga blåmärken och ibland river upp skinn på demonstranternas kroppar. Några som inandats tårgas kräks rakt ut.
I luften surrar en svärm av helikoptrar samtidigt som larmet från polisbilarnas sirener ekar mellan glas- och betongfasaderna. Det här är kanske ingen krigsskådeplats. Los Angeles är ett av USA:s mest raffinerade samhällen. Men i kväll känns det som om änglarnas stad befinner sig på randen till ett civilisatoriskt sammanbrott.
Den stora nyheten om att Trump satt in nationalgardet och snart även marinkåren mot demonstranterna tycks än så länge rätt betydelselös på marken. De kamouflageklädda militärerna står och trycker tätt ihop utanför en statlig byggnad. En oerhörd provokation mot delstaten och stadens demokratiska ledarskikt, som motsatt sig militär på sina gator.
Men för demonstranterna tycks nationalgardet varken mer eller mindre hotfullt än grupperna av poliser och sheriffer. Gardet framstår mest som en maktfullkomlig gest från presidentens sida, lika malplacerad som den där uppochnedvända bibeln han poserade med när han hotade bussa militären på civila under förra mandatperiodens vilda protester mot rasistiskt polisvåld.
Men det finns kanske en annan storpolitisk berättelse i Los Angeles, lika laddad som närvaron av tungt beväpnad militär. Den berättelsen handlar om en ung latinamerikansk arbetarklass som vägrar ställa upp på den offentliga lögn som Trumpadministrationens invandringspolitik vilar på.
Jag talar med tiotalet demonstranter under seneftermiddagen. De är alla andra eller tredje generationens latinamerikanska invandrare. De heter Navarro, Maldomado, Vasquez i efternamn. Deras föräldrar eller mor- eller farföräldrar kom till USA som papperslösa en gång i tiden. Tillsammans har gruppen format ett mäktigt skuggproletariat som i dag utgör en femtedel av landets aktiva arbetskraft. I mars i år var 19,7 procent av arbetskraften i USA invandrad, den högsta siffran någonsin.
19 procent av trädgårdsarbetarna. 17 procent av lantbrukarna. 13 procent av byggarbetarna. Ingen industri i USA som är beroende av mänskliga händer skulle överleva så mycket som en dag om Trumps deportationshot förverkligades på bred front.
Vreden bland barnen till de papperslösa arbetarna som håller USA på fötter handlar inte om militärerna som Trump kallat på. Den tränger mycket djupare än så, den rör vid själva kärnan i det amerikanska samhällsbygget. På ett instinktivt plan inser nog Trump att ilskan utgör ett hot även mot honom, äventyrar hans grepp om den amerikanska arbetaren.
Läs mer:
700 marinkårssoldater skickas till Los Angeles
Krisen väcker ny strid mellan Newsom och Trump
Mexikos flagga en symbol för protesterna
