Kära Lykke,
Tack för ditt svar i SvD (10/6) på min krönika. Det är så mycket jag håller med om i ditt resonemang. Ja, man måste verkligen kunna skriva om precis allt det fula och skamliga och undantryckta. Det är delvis den drivkraften som gjort litteratur till litteratur. Men man måste också kunna diskutera det som då visas fram, både i romaner och i artiklar.
Min förvåning över att unga kvinnor återigen svärmar runt kulturmän handlar inte så mycket om moral, mer om omsorg. Plus en genuin vrede över orättvisan i att kvinnliga författare aldrig blir idoliserade på samma sätt.
Att ses redan nu, innan du eventuellt tröttnat på kulturmännen, tycker jag låter som en utmärkt idé. Ritorno på lördag skulle passa mig perfekt. Jag är 1.83 lång, bjuder på öl och har en Gunnar Ekelöf-volym i fickan.
Läs fler texter av Åsa Beckman
