Detta är en opinionstext i Dagens Nyheter. Skribenten svarar för åsikter i artikeln.
”Dra åt helvete, Martin Lorentzon, jag behöver inte dig.” Så kan man sammanfatta Gabriel Zetterströms krönika (DN 9/9), som tar avstamp i debatten om förmögenhetsskatt men snabbt övergår till att såga hela den borgerliga kulturpolitiken. ”Ingen regering har hatat kultur så mycket som vår nuvarande”, sammanfattar han.
Det förvuxna tonårsupproret är tyvärr talande för den svenska kulturpolitiska debatten. Indignation och pubertala vrål har ersatt samtalet mellan människor med olika uppfattningar. Som medförfattare till idéprogrammet Tidö 2.0 och förespråkare för det som hamnat i Zetterströms skottglugg har jag tvingats acceptera att det knappt går att föra en diskussion.
Men förstår han att det är det svenska systemet som är unikt i världen?
Zetterström är exempelvis förbluffad över vårt förslag att fasa ut det statliga stödet till studieförbunden. Men förstår han att det är det svenska systemet som är unikt i världen?
Medan Sverige anslår knappt två miljarder kronor till studieförbunden får den närmaste danska motsvarigheten omkring en femtedel så mycket och den finska mindre än en tiondel. I Tyskland finns ingen motsvarighet alls. Där, liksom i nästan alla andra länder, finns i stället en väl utbyggd avdragsrätt för kulturdonationer som utgör den ekonomiska ryggraden i kulturlivet.
Då måste man orka ställa sig frågan om det är vi eller de som har tänkt fel.
Gabriel Zetterström är uppenbarligen stolt över den resa han har gjort från den moderata housemusiken till att bli kulturskribent. Men när han avfärdar sina meningsmotståndare som obildade borgare som ”hatar kultur” framstår han alltjämt som fast i en mycket liten svensk kulturdamm.
Adam Danieli
Idéchef på Timbro och medförfattare till Tidö 2.0
SVAR DIREKT:
Adam Danieli avfärdar min kritik mot Tidös kulturella nedmontering som ”pubertala vrål” och ”tonårsuppror”. Bland de kränkta invektiven bedriver han en oerhört tunn argumentation, som egentligen bara går ut på att Danmark, Finland och Tyskland gör annorlunda. Jaha. Med sådant resonemang förutsätter jag att högern är konsekventa och vill förbjuda obegränsade vinster i välfärden. Välkommet i så fall!
Det svenska kultursystemet är unikt i världen, men jag begriper inte varför det i sig skulle vara negativt. När Sverige var ett av världens mest jämlika länder – borde vi ha ökat klassklyftorna för att anpassa oss efter andra länders sämre politik?
Vad får vi då för kultur?
Danieli vill ha en kultur byggd på privata donationer i stället för statligt stöd. Ett slugt sätt att strypa all konst som inte faller kapitalet i smaken. Vad får vi då för kultur? Den frågan borde skrämma alla som värnar ett fritt, demokratiskt, stimulerande och varierat kulturliv.
Slutligen, om jag ska tala på timbroitiska: även exporten blir lidande av Tidö 2.0. Utan studieförbund och folkhögskolor, inget svensk musikunder. Knappt ens moderat housemusik.
Gabriel Zetterström