Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Pop
Adam Olenius
”4 life”
(Arketyp)
Det är lite som om Adam Olenius gömt sig i Shout Out Louds i alla år. Nog för att de har bjudit på ganska mycket ömkande indierock, men såhär naken och avklädd har han aldrig låtit. Shout Out Louds slog ganska brett i början av 00-talet, fick draghjälp av ungdomsserien OC, åkte på oräkneliga USA-turnéer och spelade hos både Letterman och Leno. Senaste skivan – fina ”House” – kom för fyra år sedan och nu debuterar alltså Adam Olenius i eget namn, på svenska, vid 48 års ålder. De senaste åren har han övat på genren som låtskrivare åt bland andra Miriam Bryant, Kerstin Ljungström och Thomas Stenström.
På ett sätt är det en väldigt förutsägbar skiva. Olenius har tagit hjälp av Anders Stenberg från Deportees och det hörs verkligen. Även denna produktion är liksom fluffig, mjuk och stor, som för att bädda in den manliga känslighet som ryms i rösten och i texterna. Jazztrummisen Lars Skoglund spelar snyggt och ändamålsenligt, Jonas Kullhammar och Goran Kajfes – också från jazzen – hjälper till där det behövs. Men produktionen är ändå klassisk svensk popmusik som ekar av Ratata, Eldkvarn och Freda’. Det känns lite som att råka få in en P4-sändning från förr. Albumtiteln ”4 Life” har han tagit från ett blandband han spelade in till en tjej han var kär i på gymnasiet.
Också texterna befinner sig i något slags väldigt sårbart, medelålders tidstöcken. Det är hela tiden oklart om relationerna och tillstånden han sjunger om utspelar sig i nutid eller i den tonårstid musiken återkallar. Som om han vaknat upp, en snart femtioårig pappa som turnerat bort sitt liv, och undrar vad som hände.
Javisst, det är banalt. Men Olenius lyckas med det som alla drömmer om, att skapa den där identifikationen som inte nödvändigtvis handlar om gemensamma erfarenheter utan om kraften i en poplåt.
Bästa spår: ”Ändra mina tankar”
Läs fler skivrecensioner och fler texter av Po Tidholm.
