1. Tusentals barn adopterades till Sverige med förfalskad bakgrundsinformation
Systemfelet bakom de internationella adoptionerna: Svenska myndigheter kan aldrig få insyn i barnets första tid i livet, från att det föds till att det blir tillgängligt för adoption.
Trots det litar Sverige på dokumentation från svaga demokratier och diktaturer, som har uppgett att barnen antingen har blivit upphittade övergivna eller att deras föräldrar inte haft råd att behålla dem.
Tusentals barn, från bland annat Sydkorea, Kina, och Sri Lanka och Chile kom till Sverige med berättelser som inte stämde överens med verkligheten. I själva verket hade deras identiteter blivit tvättade.
2. Biologiska föräldrar blev bestulna på sina barn
I flera reportage vittnade biologiska föräldrar om hur de hade blivit bestulna på sina barn. I Chile och i Colombia berättade mammor om hur deras barn hade blivit bortförda från daghem och sjukhus. Några hade fått sina barn falskt dödförklarade vid födseln.
DN kunde berätta hur kriminella ligor bestående av sjukhuspersonal, jurister, poliser och statstjänstemän arbetade för att identifiera fattiga, gravida kvinnor utan socialt skyddsnät – och ta deras barn.
I Kina använde sig ligorna av landets ettbarnspolitik. De åkte ut till par som hade fått ”ett barn för mycket”, tog barnen och sålde dem vidare till barnhem som sedan adopterade bort dem som ”hittebarn”.
3. Sverige kände till barnhandel – men agerade inte
Svenska regeringar har känt till uppgifter om barnhandel och korruption i stora adoptionsländer. Det framgår bland annat i de statliga tillsynsmyndigheternas egna rapporter.
DN kunde också avslöja att S-regeringen år 1997 fick information om barnhandel och korruption i 11 av 17 undersökta adoptionsländer – och att regeringen inte vidtog några åtgärder.
4. Sverige skapade det internationella adoptionssystemet
På 1950-talet blev svenska hjälparbetare i Sydkorea pionjärer inom internationell adoption, då de adopterade barn efter Koreakriget. Decenniet efter slöt Sverige världsunika adoptionsavtal med den sydkoreanska staten och ett grekiskt barnhem.
På 1970-talet stiftade riksdagen en lag som förflyttade adoptionsbeslutet från ursprungsländerna till svenska tingsrätter, vilket fick antalet adoptioner att skjuta i höjden.
Tack vare utlandssvenskar kunde de svenska adoptionsföreningarna etablera verksamheter runt om i världen. Sverige har adopterat från en majoritet av världens nationer och var bland annat först med organiserade adoptioner från Kina, världens största diktatur.
5. Ulf Kristersson fick larm om barnhandel – och lät adoptionerna fortsätta
Mellan 2003 och 2005 var Ulf Kristersson ordförande i Adoptionscentrum, Sveriges största adoptionsförening. Under den perioden förmedlade föreningen adoptioner från elva kinesiska barnhem där det förekom barnhandel och förfalskning av adoptionsdokument, kunde DN avslöja hösten 2022.
I sin roll som ordförande fick Kristersson också veta att barn hade stulits från kinesiska barnhem och sålts till barnlösa par.
På den tiden var adoptivföräldrarna tvungna att betala ”en donation” till de kinesiska barnhemmen, på 3 000 amerikanska dollar. Antingen lämnades pengarna över direkt till barnhemmet, i ett kuvert, eller så sattes pengarna in på ”ett konto i Peking”. Var pengarna tog vägen fick varken Adoptionscentrum eller svenska myndigheter reda på.
Via sin pressekreterare avböjde statsministern att kommentera saken. Han hänvisade till den pågående statliga adoptionsutredningen, som nu alltså offentliggörs på måndag 2 juni.
