GRAND HÔTEL, STOCKHOLM
Johansson. Så hette Johan Erikssons hemliga kompis när han var liten.
– En fenomenal person. Han var trogen, han var snäll. Tjallade aldrig på mig. Johansson kom med goda råd, och han var stark. Jag tror han hade svart bälte i karate …
Några hundra advokater skrattar när deras nya ordförande håller sitt jungfrutal. De anar vartåt detta ska leda.
– … så om någon var dum mot mig, så kunde Johansson ordna det. Han fanns alltid där. Jag var ofta hos rektorn. Johansson satt med mig där, fast ingen annan kunde se honom.
Häromkvällen dök den hemlige kompisen från barndomen upp igen, påstår han i sitt tal.
– Johansson la sig i sängen mellan mig och min fru. Och han sa: Samhället är under attack. Han sa: De tänker döma såna som mig till fängelse.
Konstpaus.
– Ja … Johansson är ju fortfarande tretton.
Nya skratt från advokaterna i publiken. De har samlats på Advokatdagarna, en årlig utbildningskonferens.
Vinterträdgården, den sobra konferensavdelningen på Grand Hôtel, kan kännas som en udda miljö för ett brandtal om rättvisa. Men det är dit Johan Eriksson är på väg, med Mållganfiguren Johansson som vägledning.
– Johansson sa: Ni är ju nästan 7 000 advokater i det här landet. Han sa: Ni måste ta hand om dem som är utanför.
Advokatsamfundets ordförande säger att han ser Johansson som ”advokaten inom mig”. Han lyfter en färsk rapport från Stadsmissionen om att antalet svenskar i fattigdom nästan har fördubblats sedan 2021.
– 700 000 människor i Sverige lever i det närmaste på svältgränsen. Johansson sa: Ni måste hjälpa ungdomarna som har gått fel. Inte bara tänka att de ska straffas med fängelse.
Johan Eriksson har ”träffat hundratals lovande mördare”. De måste fås att förstå att man också mördar sig själv om man begår ett mord.
– Man blir aldrig samma människa igen.
Längst bak i salen har Sveriges justitieminister smugit in. Gunnar Strömmer fingrar på sin slipsknut. Snart ska han upp på scenen – för att grillas, som ministern själv uttrycker det.
Men grillmästaren Johan Eriksson har inte talat klart än. Han nämner ett SD-förslag om att tillåta avlyssning av advokatrummen på häkten och fängelser.
– Vi ska inte acceptera att våra rum avlyssnas. Vi ska inte acceptera mer repressiv lagstiftning. Vi ska kämpa för våra värden. Vi ska kämpa för ett bättre land.
FRÅN KUNGSHOLMEN TILL SÖDERTÖRNS TINGSRÄTT
Johan Erikssons advokatkontor på Hantverkargatan ligger nära Stockholms tingsrätt.
Det var i tingsrättens säkerhetssal som han representerade terroristen Rahmat Akilov för några år sedan. Mannen som svor trohet till terrorsekten IS och mördade fem personer på Drottninggatan med en stulen lastbil.
Den här morgonen är det en polis som Johan Eriksson ska försvara.
Förhandlingen hålls i Södertörns tingsrätt i Flemingsberg. Han har lånat sin hustrus Mercedes för att köra dit.
– Hoppa in, säger han och trampar på gaspedalen.
Johan Eriksson möter ibland personer som tror att han ska sluta jobba som advokat, nu när han blivit Advokatsamfundets ordförande. Men:
– Jag skulle förlora min trovärdighet då, om jag slutade processa. Jag måste ha kontakt med själva kärnan i yrket.
Just nu arbetar han med en resningsansökan för den morddömda barnflickan Sara Svensson i Knutbyfallet, efter Aftonbladets nya uppgifter om att mordoffret Alexandra Fossmo kanske redan var död när barnflickan sköt henne.
Under hösten har han även representerat den tidigare nationella säkerhetsrådgivaren Henrik Landerholm, som friades från misstankar om vårdslöshet med hemlig uppgift (åklagaren har överklagat).
Den här dagen är hans klient en polisman som åtalas för ofredande och missbruk av urkund efter att han – berusad och utanför tjänsten – kroppsvisiterat en person efter en blöt kväll på en restaurang i Tumba centrum.
– Det var inte hans stoltaste dag i livet, sammanfattar Johan Eriksson.
Han har ofta poliser som klienter, berättar han ute på Essingeleden.
– Det började 1994, när jag beviljades resning i Högsta domstolen åt en polis som dömts till fängelse och fått avsked efter en skjutning. Han frikändes och fick tillbaka sitt jobb.
Sedan dess är Johan Eriksson många åtalade polisers förstaval. Han är populär även bland de egna kollegerna. Elva år i rad har Eriksson röstats fram till ”Advokaternas advokat” – den som advokaterna själva skulle anlita i trångmål.
Samtidigt har Advokatsamfundet de senaste åren pressats av avslöjanden om advokater som misskött sig och lierat sig med kriminella. I nyutkomna boken ”Advokatrötan” skriver Expressenreportern Fredrik Sjöshult om flera fall där advokater blivit redskap åt gängen.
– För oss har det varit otroligt viktigt att inte sopa det här under mattan. Vi försöker också undvika att få in sådana medlemmar i vår kår.
Hur då?
– Det är viktigt med utbildning. Att skapa stolta advokater som fattar att om jag bryter mot reglerna, så kommer jag att försämra mina klienters situation. Det tycker ingen stolt advokat är bra.
Diskussionen om korrupta advokater går rakt in i en politisk debatt som utgår från att samhället är för slappt.
– Men vi är inte slappa. Vi utesluter ju advokater ur samfundet när det uppdagas.
Känner du att du har tidsandan emot dig, när du protesterar mot hårdare straff eller att polisen ska få avlyssna mer?
– Absolut. Efter debatter i tv får jag massa mejl där det står att jag är kommunist eller liberalist eller att jag ”inte fattar någonting”. Och då tänker jag: ”Det är precis det jag gör.”
Vad menar du?
– För jag vill inte ha ett parallellsamhälle. Vi har det nu. Det började någonstans på 90-talet, att framgång mäts i pengar. Och det har spritt sig i hela samhället. De här gangstrarna vill ju vara som framgångsrika svennar.
Kolla på Instagram, fortsätter han, på ”fotona som gangsters lägger upp där”:
– Det är Guccigrejer, det är pickan och man håller upp en hel jävla bunt med femhundralappar. Ett sätt att visa att man är framgångsrik – men det är också ett finger i röven på samhället. Och det är klart att det finns en risk att det där lockar.
Samhällsbygget måste förändras i grunden, säger han och parkerar utanför Södertörns tingsrätt.
– När vi har små ungar på skolgården som leker att de är gangsters, då har vi problem.
GRAND HÔTEL, STOCKHOLM
Gunnar Strömmer får en artig applåd när han kliver upp på scenen.
– Jag ska bli föremål för grillning. Och det ska jag nog reda ut.
Justitieministerns tonfall rymmer både självdistans och självsäkerhet.
Som tidigare medlem av Advokatsamfundet samt grundare av ideella juristbyrån Centrum för rättvisa är Strömmer som fisken i vattnet på Advokatdagarna. Här föreläser även Centrum för rättvisas chef, Fredrik Bergman Evans, under rubriken ”Är USA:s konstitution och maktdelning i fara?”
Chefen för juristbyrån som Strömmer grundat projicerar Donald Trumps ökända tweet på storbildsskärm:
”He who saves his country does not violate any law”.
Men även om USA:s president tycks ställa sig över lagen och svajar i sin demokratisyn, så står den svenska rättsstaten stadigt, enligt Gunnar Strömmer. Han påminner om att institutet Freedom House ger Sverige 99 av 100 på sitt demokrati-index.
– Ganska hyggligt ändå.
Men, frågar ministern retoriskt, varför har vi inte 100 av 100? Var tappade Sverige ett poäng?
– Svaret är: Statens förmåga att skydda medborgarna mot våld.
Därför, anser han, är straffskärpningar nödvändiga.
Men trettonåringarna då? undrar Advokatsamfundets generalsekreterare Mia Edwall Insulander, som ihop med Johan Eriksson frågar ut Gunnar Strömmer.
– Trettonåringar som just har gått ut mellanstadiet – hur tror du att de påverkas av att sättas i fängelse?
Gunnar Strömmer svarar inte rakt. Han vill först ”zooma ut”.
– Varför aktualiseras den här frågan över huvud taget? För att vårt samhälle när det gäller brottslighet hos barn och unga ser helt annorlunda ut än för tio–femton år sedan.
Så tar han upp den givna invändningen:
– Man säger ”Danmark testade det här, och det funkade inte”. Men Danmark gjorde en generell sänkning av straffmyndighetsåldern. Vi vill gå på de riktigt grova brotten.
Det finns, fortsätter ministern, ”barn som är farliga för sin omgivning och för sig själva”.
– Så farliga att jag menar att en inlåsning ska vara möjlig.
Den korta grillningen avslutas med leenden och gott humör. Justitieministern hastar i väg, utan brännskador.
Men under veckorna som följer pressas ministern av allt hårdare frågor om trettonåringar i fängelse, en reform som polisen, Åklagarmyndigheten, Kriminalvården och andra remissinstanser har starka invändningar mot.
När en man i Malmö den 12 december skjuts ihjäl av en tolvårig pojke som tros ha fått order från Foxtrotnätverket växer frågan: Kommer gängen rekrytera allt yngre barn om straffmyndighetsåldern sänks?
– Ingen tänkande människa vill väl kasta barn i fängelse, säger Strömmer till Expressen strax före jul.
Men han backar ändå inte från förslaget. Den 1 juli 2026 ska Kriminalvården stå redo att ta emot trettonåringar, enligt regeringens plan.
Även Socialdemokraterna vill sänka straffmyndighetsåldern – men stannar vid 14 år. S-politiker verkar dock inte sugna på att bråka med regeringen om hur pass små barn som det är rimligt att sätta i fängelse.
Skräcken hos politiker tycks vara att framstå som mjuk i brottsbekämpningen, konstaterar Advokatsamfundets ledarduo Johan Eriksson och Mia Edwall Insulander:
– Samtidigt som regeringen vill sänka straffmyndighetsåldern, så föreslår man att barn ska kunna dömas till längre fängelsestraff. I 18 år ska en trettonåring kunna sitta i fängelse, säger Mia Edwall Insulander.
Hon har varit samfundets generalsekreterare sedan 2019, och är ansiktet utåt tillsammans med den nyvalde ordföranden Johan Eriksson.
Vid ett stort konferensbord på Grand Hôtel skakar duon på huvudet åt dagens snabba hårdare-tag-utveckling.
– Det är barn vi experimenterar med, för att politikerna vill skicka signaler, säger Mia Edwall Insulander.
Johan Eriksson tror inte att politikerna innerst inne själva tror på idén att sätta allt yngre barn i fängelse.
– Det är politikens stora dilemma. Att man måste göra saker man inte själv tror på.
Finns det något parti som ligger lite närmare det ni tycker i de här frågorna?
– Vänsterpartiet, säger Johan Eriksson.
Generalsekreterare Mia Edwall Insulander ser obekväm ut, på sin sida av konferensbordet.
– Jag skulle ogärna jämföra oss med politiska partier, för då blir det så …
Men ordförande Johan Eriksson har sagt det tidigare, i Advokatsamfundets egen podd: Av riksdagspartierna är det Vänsterpartiet som ligger närmast samfundets hållning.
– I mitt skrå är det ju Vänsterpartiet som har kämpat för integritetsfrågor, och det är de som faktiskt har sagt att nu lugnar vi ner oss lite med straffskärpningar, säger han.
Advokatsamfundet är partipolitiskt obundet, betonar Mia Edwall Insulander.
– Det är jätteviktigt. Vi är 7 000 advokater som röstar på alla möjliga olika partier, säger hon.
Johan Eriksson nickar medhåll.
– Det är därför vi kan säga vår åsikt i de här frågorna. Vi hör inte till något parti eller något lag. Vi utgår från forskning – och den är entydig. Vi ska inte sätta trettonåringar i fängelse.
Vad säger ni till dem som tänker: Sverige har sett fruktansvärda gängkrig med många mord, och det kan nog vara bra med hårdare straff?
– Det blir ju inget trevligt samhälle om det bara bygger på att vi ska låsa in folk, säger Johan Eriksson.
Advokatsamfundets ordförande vill se ett folkligt uppror mot gängen. Han berättar om ett besök i Palermo på Sicilien, där orden ”No Mafia” började skrivas överallt efter mordet på anti-maffia-domaren Giovanni Falcone och hans hustru.
– Folket sa: Nu räcker det. Och den dag som folket här bestämmer sig – det ska inte säljas knark på Rinkeby torg, gangstrar ska inte bestämma över våra affärer, det är vi som bestämmer över vårt land – den dagen ändras samhället.
Maffian på Sicilien tappade kraft när butiksägare satte upp övervakningskameror i sina butiker och vägrade betala för ”beskydd”.
– När maffiagubben kom in sa butiksägaren: Du får inga pengar, jag filmar dig och om du inte låter mig vara ifred kommer jag att polisanmäla dig. Om tillräckligt många gör så … maffian kan inte skjuta alla. Allt bygger på att folk är rädda.
Men ser du i Sverige tecken på ett uppror mot gängen?
– Nej, men jag tror vi skulle kunna få svenska folket att förstå det. Det finns ju bra initiativ: Mammor på stan, och enskilda poliser som åker hem till föräldrarna och vågar åka till ungdomarna och prata med dem på ett bra sätt.
Alltför många ungdomar är ”helt instyrda i maffiakulturen”, menar Advokatsamfundets ordförande.
– De gillar det som fan. De vill köpa Guccikepsar och en collegetröja för tiotusen spänn – som dessutom är ful – för att visa: Jag har råd med det här.
Så ditt svar, i stället för mer repressiv lagstiftning, är: Folket måste kollektivt ändra sig?
– Ja. Vi måste säga nej. Vi måste ta tillbaka gator och torg, säger Johan Eriksson.
Poängen, inskjuter Mia Edwall Insulander, är att det finns andra sätt att minska kriminalitet än att införa allt längre fängelsestraff.
– Inkapacitering, säger politikerna. Det har blivit ett sånt där ord som ingen kände till för några år sedan, men nu upprepas hela tiden, säger Mia Edwall Insulander.
Ett förfärligt ord, säger Johan Eriksson.
– Men jag förstår ju principen: Lås in många, så finns det färre människor därute som kan begå brott. Men om du tar bort tre, så kommer det snart tre nya. Såvida inte samhället förändras.
KONFERENSCENTRET MALMÖ LIVE
Det brittiska fotbollslaget Millwalls ökända fans brukar sjunga en ramsa: ”Nobody likes us, we don’t care.”
Johan Eriksson gör en variant på den, när han talar för en grupp unga advokater och biträdande jurister på väg in i advokatyrket:
– Ingen tycker om oss. Vi kämpar i stark motvind. Så är det.
Därför är det ”jätteviktigt att vi håller ihop”, säger Eriksson.
– Att vi går kurser, att vi träffar andra advokater. Att vi känner oss trygga i det vi gör, och följer de etiska reglerna.
Han har rest till Malmö för att leda en brottmålskurs som är obligatorisk för nya advokater.
Johan Eriksson ger handfasta råd:
– Försvara inte vänner. Försvara inte släktingar. Försvara inte folk nära er bekantskapskrets.
När Johan Eriksson kommer in på regeringens straffskärpningar gör han klart: Det handlar inte om några förändringar på marginalen.
– Vi står inför ett helt nytt system. Mycket av det ni lärde er på juristlinjen kan ni stoppa ner i papperskorgen. Glöm det.
Kursdeltagarna antecknar.
– Brott som tidigare gav 8 års fängelse kommer nu att ge 21 år.
Johan Erikssons lite hesa stämma fylls av passion, av upprördhet. Han berättar om domare som funderar på att sluta i yrket för att de inte vill döma trettonåringar.
– Det är jobbigt att få en lagstiftning man skäms för. Så har jag inte känt tidigare. Men nu gör jag det.
Johansson har tagit honom i besittning, än en gång. Advokatsamfundets ordförande tittar ut över de unga juristerna i rummet.
– Ja … Det blev ett litet brandtal, konstaterar han.
