Att alla fyra finalisterna tränar med varandra 300 dagar om året märktes på planen. Svagheter utnyttjades åt båda håll och poängen bytte av varandra. När Jacob Hölting Nilsson blockade hem en poäng till ställningen 20–20 i första set lyfte taket på arenan.
I koordinerade rörelser hejade den fullsatta arenan fram de populära svenska lagen. Vid sidlinjen satt två personer som kämpade med att ha en mer tillbakalutad roll än vanligt.
Varken förbundskapten Rasmus Jonsson eller tränare Anders Kristiansson satt på de sedvanliga coachplatserna vid planen. Taktiken både inför och under matchen fick lagen själva stå för.
– Det hade varit jättekonstigt för gruppdynamiken om vi coacher hade valt lag, sade Jonsson inför matchen.
Efter några snygga dueller var det till slut Åhman/Hellivg som tog hem det första setet med 25–23.
Det andra bjöd på lika mycket dramatik, varken hettan eller de envisa australiska flugorna verkade störa de svenska medaljörerna. Till slut var det något som hände, kanske var det rutinen som visade sig eller så var det kanske bara dagsformen men Åhman/Hellvig fick in flera kritiska poäng och gick upp i en 17–14-ledning, en ledning man aldrig släppte taget om.
När David Åhman satte 21–19 gjorde det honom och Jonatan Hellvig till världsmästare för första gången.
