Jag var inte riktigt förberedd på att du skulle lämna. För något inom mig visste eller kände på sig att det som skulle komma efter dig, skulle få dina dagar att kännas som en fröjd. Jag bereder mig för den moonwalk som kommer göras i din frånvaro. Jag fimpar på din panna och lämnar en ros på din bringa. Tackar för åren du gett mig skratt och huvudvärk, vila i frid vardagsrasismen, mörkare tider väntar runt hörnet.
Eran där det pratades om mikroaggressioner, kulturell appropriering eller vem som får ta på vems hår, är bakom oss. Vilket vore underbart om det inte vore för att vi tagit stora kliv tillbaka. För vi, som påverkas av det, såg det komma på mils avstånd. Har ett vagt minne från cirka 2013–2015, när Björn Söder var med i ett panelprogram på SVT och sa något i stil med: ”Ni försöker få mig att se ut som den udda, någon som sticker ut. Men jag representerar normen och framtiden.”
Han syftade på att hela Europa och västvärlden var i gång med att göra den högerförflyttning som hans parti representerade. Hela studion skrattade åt honom, jag skrattade åt studion och sista skrattet fick Björn.
I ”IFS” är vi alla på samma sida, i 28 minuter gör programmet oss alla till svenskar
Jag blev kontaktad för att skriva den här texten och nästan direkt började det skava i mig. Inte för att förfrågan var orimlig på något sätt, jag blev ombedd att skriva om ett ämne som jag är väl bevandrad i, något som jag pratar väldigt mycket om på scen och i andra sammanhang. Kulturkrockar, men inga obekväma sanningar om vardagen för en minoritet. Gärna lättsamt och med glimten i ögat. Som den gången jag skulle köpa kläder och den trevliga tjejen i kassan började prata engelska med mig och fick panik när hon insåg att jag pratar svenska och försökte rädda situationen genom att säga att hon trodde att jag var en tysk turist. Hennes antirasistiska ambition blev det mest rasistiska i hela konversationen.
Ta ”IFS. Invandrare för svenskar” som exempel, jag får ofta frågan om vad som är hemligheten bakom framgången för programmet jag leder. Det är för att vi alla är på samma sida, i 28 minuter gör programmet oss alla till svenskar. Det är så vi lyckas att ha så högt i tak men fortfarande behålla värmen. Tyvärr förstår inte alla vad som krävs för det. Avsnittet där politiker tävlar var på väg att inte bli av. Idén kom efter att en partiledares pressekreterare hörde av sig för att berätta att partiledaren ville vara med och tävla. Jättekul tänkte jag, tills vi fick ett mejl om att partiledaren inte ville tävla mot andra politiker utan ville tävla mot vanliga medborgare. Det var inte kravet som störde mig utan motiveringen till kravet. Hen ville inte tävla mot andra politiker i vem som är mest ”woke”.
Det här är alltså människorna jag ska förlita mig på försvarar våra demokratiska värderingar
Det är den nivån av ignorans vi lever med, att en partiledare tror att den tävlar i ”wokeness” för att man råkar vara allmänbildad om de många kulturer och traditioner som finns i vårt land. Det är som att söka till ”Halv åtta hos mig” men vägra laga mat för att man inte tänker tävla i ”kvinnogöra”. Det här är alltså människorna jag ska förlita mig på försvarar våra demokratiska värderingar.
Vad var det som kändes så fel med det här DN-uppdraget? Jag skulle kunna fylla den här texten med gammalt ståuppmaterial, göra det lätt för mig, skicka in och fortsätta med min dag. Problemet är att inget av det är passande för det läge vi befinner oss i just nu. Fritt fall är väldigt kul när man är på Gröna Lund, mindre charmigt när det är ens samtid.
Jag tänker allt oftare på en kommentar av den afroamerikanska komikern DL Hugley: ”Det är bara vita människor som blir chockade och förfärade.” Som minoritet har du redan sett det värsta av mänskligheten, det är inget som riktigt förvånar dig. Vare sig det är en orange tomte som kraschar hela världsmarknaden, bara för att han kan. Eller Mellanösterns enda demokrati som avslöjas med att i sann mexikansk kartellanda avrätta en hel drös med ambulanspersonal och begrava dem i en massgrav med ambulanserna.
Jag tänkte för mig själv, om Trump får som han vill kommer varken du eller dina barn vara kvar i USA, men absolut, oroa dig du för regnbågsmaffian
Jag ska inte ljuga, få grejer ger mig så mycket underhållning som den här anti-wokeness-trenden. Min favoritintervju från det amerikanska valet var med en muslimsk Trump-supporter, som förklarade att Trump kommer att stoppa de homosexuella från att ta över skolorna. Vem skulle tro att en Grotesco-sketch skulle ha sådant genomslag tvärs över Atlanten! Jag tänkte för mig själv, om Trump får som han vill kommer varken du eller dina barn vara kvar i USA, men absolut, oroa dig du för regnbågsmaffian.
Det är en form av komedi som bara verkligheten kan skapa när vi i realtid nu ser hur USA håller på att vrida tillbaka klockan till en mindre charmig del av sin historia, ironiskt nog genom att radera sin historia. Man skriker om yttrandefrihet samtidigt som man censurerar universitet, litteratur och mångfalds- och jämställdhetsinitiativ. Jag kan redan nu förutspå att Donald Trump blir den första västerländska ledaren som kommer att använda sig av barnsoldater. Jag skriver det här och nu så att du slipper bli chockad och förfärad när det sedan händer.
Det kanske är det som är tecknet på att vi kommit in i den sämsta av tider, att ingen av oss blir chockad eller förfärad längre. Just ja, jag såg en journalist brinna upp på sociala medier i dag. Hoppet om en bättre värld där den nyheten skulle kunna skapa rubriker och reaktioner är utbytt mot en bedövande apati, där jag i stället inser att jag måste börja gilla mer rumpbilder på Instagram för att ändra mina algoritmer.
Om tragedi är en bra grund för humor, då kan vi i alla fall trösta oss själva med att vi just nu sitter på en guldgruva
Så nu sitter vi här på minnesstunden för en woke-era som vissa av oss kommer att sakna och vissa av oss kommer att vara lyckliga över att den är förbi. Vi sitter här och försöker skramla ihop en framtid, som ingen av oss vet hur den ser ut. Till och med de som har hjälpt till och banat väg är rädda och oroliga. Människor som poddaren och komikern Joe Rogan är chockade och förfärade över hur den president som han hjälpt till makten beter sig. Det är väl min lilla slutkläm, att alla som inte stod upp för alla, nu får äta en och samma bajsmacka. Torka dina tårar för ingen är här för att höra dig gråta. Men om tragedi som det sägs är en bra grund för humor, då kan vi i alla fall trösta oss själva med att vi just nu sitter på en guldgruva.
Jag vill inte lämna er med mina dystopiska känslor, eftersom det här är en kultursida så låt mig göra det med en kulturupplevelse. En dikt från en av Sveriges bästa poeter, Meron Mangasha.
Det andra språket.
Mitt och ditt är inte detsamma
Du fick bokstäverna av din mamma
Mitt var inte ett modersmål, utan myntades av de som stod utanför.
Mitt språk var det som andades mellan bokstäverna.
Må bäst gott folk och förhoppningsvis en dag så pratar vi alla samma språk, men tills dess. Ta hand om er och varandra.
Läs mer:
”Ahmed Berhan: Jag försöker avkoda samhället och hitta min plats i det”
