Midsommaraftons skymning, solen låg, syns bara högt i trädkronorna, det är några av gästerna som ännu bär solglasögon och det börjar se fånigt ut nu. En svensk kyla sprider sig över bordet, vi lägger filtar över knäskålarna. Ted Gärdestad spelas från en bärbar högtalare. Nu hörs han igen, midsommarens kung, nästan helt bortglömd alla andra dagar på året, men inte i dag. Enligt en artikel i Aftonbladet om svenskarnas lyssningsvanor på midsommar så är Gärdestad den enda artisten som har två låtar på topp fem.
De spelar ”Oh, vilken härlig dag”.
Jag har alltid samma besvär med Ted Gärdestad, förstår aldrig riktigt vad han säger. Den där tomheten i rösten, något metalliskt, robotlikt, som om han aldrig riktigt menade vad han sa. Jag håller alltid distansen till Gärdestad, för jag vet inte vad han vill, men jag kommer inte in i den här festen, jag är utanför den, och tittar på gästerna, ser lapptäcket av filtar som bildas, sitter lite utanför – och nu lyssnar jag på texten till den här låten för första gången, nu släpper jag in Ted i mitt innersta.
Jo, Gärdestad sjunger så, på knä hukar han sig fram, och det är en så underligt direkt bild, av en man som hasar genom buskage
Historien: En man vaknar tidigt en morgon och omedelbart smyger han på knä ner till sjön, jo, Gärdestad sjunger så, på knä hukar han sig fram, och det är en så underligt direkt bild, av en man som hasar genom buskagen, och snart får vi veta varför: ”För att få se dig bada naken.” Det skulle här finnas utrymme för en snabb moralisk självrannsakan, är det rätt och riktigt att smyga runt på det här sättet? Men här finns inga sådana kval, i stället konstaterar Gärdestad hysteriskt: ”Wow, vilken härlig dag, LA-LA-LA-LA, LA-LA-LA-LA, LA-LA.
Ja, låten präglas av tvära kast. Ena stunden eufori, LA-LA-LA, han ska få se någon bada naken, och andra stunden, när han fått syn på henne – ren noja. ”Såg du mig?” undrar han plötsligt oroligt. ”Såg du vem det var?”
Gärdestad beskriver sedan hur han hinner sätta sig tillrätta utom synhåll när hon börjar ta av sig kläderna, han har parkettplats, han njuter, wow, vilken härlig dag, LA-LA-LA, och så slår oron till igen: ”Såg du mig?” Och så plötsligt något annat än oro, något hotfullt i hans person framträder när han vänder sig mot kvinnan som ligger där naken på rygg och suger på ett strå, betraktaren viskar bakom vassen: ”Trodde du att du var ensam i det blå?” frågar han henne stilla. ”Jag satt bakom och såg på.”
En ung kvinna tar sitt morgonbad från en brygga och upptäcker en fluktare och en blottare som stirrar på henne
Så blir han upptäckt, han beskriver själv hur hon hör honom när han bökar i busken. Det är stor dramatik, och fara, men han tycks gå igång på händelserna.
Wow, vilken härlig dag!
Så jag fick fly iväg.
Wow, vilken härlig dag!
Och jag sprang naken bort mot solen.
Ett ännu mörkare stråk lägger sig över historien när det visar sig att mannen alltså är naken när han sitter där och gömmer sig, att han alltså tagit av sig kläderna i all upphetsning. ”Vilken härlig dag”, intygar dock Gärdestad envist, men frågan är hur härlig den är – för henne. Det är väl en helt vidrig dag? Om historien skulle berättas ur hennes perspektiv så hade den väl låtit helt olika. En ung kvinna tar sitt morgonbad från en brygga och upptäcker en fluktare och en blottare som stirrar på henne och sedan flyr platsen, springer naken iväg från bryggan.
”Såg du mig, såg du att det var jag”, undrar förövaren oroligt när kåtheten lagt sig och eftertankens kranka blekhet infinner sig. Det säger låten ingenting om, men man kan ju hoppas, så att hon kan ge ett bra signalement i polisförhören.
Läs fler krönikor av Alex Schulman:
”Jag blev Gotlands mest hatade man”
”Jag ser en elbil – och blir nästan full i skratt”
”Jag har aldrig sett maken till pretentiös dynga”
