– Är det en fluga? frågar massören när jag lagt mig på britsen och blottat min högra axel.
Nej, det är ingen fluga. Det är en gräshoppa (eller möjligen en vårtbitare – Tato Svend i Nyhavn hade ingen bra djurbok till hands).
Eftersom den sitter på baksidan av axeln är det länge sedan jag granskade den i detalj, men jag har ändå svårt att tro att tatueringen ser ut som en fluga. Om jag blir osäker kan jag kolla på mina väninnors axlar, för de har likadana gräshoppor tatuerade. Någon kom nämligen på att vi, under en resa till Köpenhamn i tjugoårsåldern, borde införskaffa likadana tatueringar.
Att tatuera just en gräshoppa var självklart, som ett slags hommage till Galenskaparna och After Shave vars sång ”Naturen har vaknat” innehöll frasen ”Herr gräshoppa spelar på sin altfiol”, och den brukade vi sjunga i stämmor vid festliga tillfällen (ja, vid de flesta tillfällen faktiskt).
När jag beskriver det nu låter det lite långsökt, men då var det alltså självklart att be Tato Svend att pryda oss med varsin grön gräshoppa. Mirakulöst nog hade han en gräshoppa (eller om det var vårtbitare) bland sina motiv. Tyvärr var den svår att göra liten, så tatueringen blev ungefär tre gånger så stor som vi hade tänkt oss.
Min ena väninna lyckades ändå dölja den för sina föräldrar i nästan tio år, den andra gör nu sitt bästa för att skyla den så att den inte sticker ut under hennes konsertklänningar.
Jag har anat att den inte åldrats väl, och då och då lyfter någon av oss frågan om det kanske är okej att ta bort dem. Ingen har än så länge (så vitt jag vet) gjort slag i saken.
– Det är lite disigt härinne, ursäktar sig massören när jag förklarar hennes misstag.
Jag är fast besluten att aldrig ta bort min gräshoppa – ser den ut som en fluga får jag väl i stället fylla i den och fräscha upp den. För nu, trettio år senare, fyller herr gräshoppa på min axel just den funktion jag hoppades när jag satt där hos Tato Svend, med en öl i handen medan det kändes som om har rispade i mig med en rostig säkerhetsnål:
Jag blir glad. Jag blir glad för att jag har en gräshoppa på axeln, härliga ungdomsår och fina vänner – som också har gräshoppor på axeln.
Läs fler texter av Elin Peters, till exempel om den sorgliga kärlekstallriken och misstaget man inte får göra på loppis.
