”Alla förutfattade meningar begränsar kvinnor”

Den franska bulldogen Ubbe hälsar nyfiket vid vår ankomst till Gothia arena, Högsbo Baskets hemmaborg. Han är åtta månader gammal och får följa med matte på jobbet. Sådan herre sådan hund, heter det. Alva Stark säger att nyfikenheten är en anledning till att hon 26 år gammal redan är där hon är – en annan är hennes ständiga ifrågasättande.

”Varför då?” Det var frågan som hon bombarderade sina föräldrar med under uppväxtåren.

Varför skulle inte en tjej i 20-årsåldern kunna träna ett basketlag på högsta nivå?

Alva Stark var själv en lovande spelare. Hon lämnade prins Daniels Ockelbo som 15-åring för att börja på basketgymnasium i Norrköping och tog tidigt plats i Norrköpings Dolphins ligalag. Hon hade just kommit tillbaka från en fotskada när hon drog knäskålen ur led. Bara 19 år gammal beslutade hon sig för att avsluta den aktiva karriären, men basketen ville hon inte lämna.

– Jag har alltid tyckt att jag har bra ledaregenskaper och jag har alltid sett mig som en ledare, säger hon.

Efter att ha haft ledarposter i Dolphins, i ett regionslag och i U15-landslaget blev hon 21 år gammal huvudtränare för Östersund Basket. Första året förde hon damlaget till Basketligan och åren därpå till två SM-semifinaler.

Den yngsta coachen i Basketligan blev också den yngsta förbundskaptenen när hon i fjol tog hand om det danska damlandslaget.

En rekordsnabb snabb karriär av en rekordung basketcoach.

Efter fyra år i Östersund har 26-åringen nu flyttat till Göteborg för att ta sig an hårdsatsande Högsbo. Hon är glad över att ha fått den chans som långt ifrån alla kvinnliga ledare får och berättar att hon själv under sin spelarkarriär aldrig hade en kvinnlig tränare. Normer och förutfattade meningar menar hon begränsar tjejer, inte bara inom idrotten.

– Man vågar inte satsa på tjejerna och ge dem en ärlig chans. Man drar egna slutsatser om att kvinnor inte skulle vara intresserade, att de inte är lika kunniga. En kille som ses som driven och framåt får ta pojkar 18-laget, medan tjejen får ta flickor 10. Mycket handlar om att man skapar ursäkter i sitt huvud som gör att man inte sätter kvinnor i situationer där de får utvecklas och inse vad de är kapabla till, säger hon.

Hur ofta har du själv mött de här fördomarna?

Hon gör en konstpaus och ler.

– Väldigt många gånger. Till exempel kan man få höra att den där Alva är nog en bra ledare, men hur mycket basket kan hon egentligen?

Alva Stark är född i en basketfamilj. Pappa Johan Stark är den före detta elitspelaren som blev klubbdirektör i SHL-laget Brynäs för att senare bli generalsekreterare först i Svenska basketbollförbundet och senare i Ishockeyförbundet. I dag är han coach i Ockelbo, där hustrun Anna är ordförande och där Alvas två yngre bröder, Edvin och Viggo, spelar.

Hon säger att det nätverk som hennes familj haft tillgång till underlättat hennes snabba framfart på ledarsidan. Samtidigt har hon alltid känt att hon behöver bevisa sig när hon tagit plats i ett nytt forum.

Både i Östersund och i Danmark möttes hon till en början av skepsis från en del spelare, men mest på grund av sin ålder och inte så mycket beroende på att hon är tjej. Den försvann. Att leda basketlag där spelarna många gånger är äldre än henne själv är en utmaning, liksom det är att komma med obekväma beslut till någon man tidigare spelat med.

– Det sämsta man kan göra då är att försöka spela en ny roll. Då blir du snabbt genomskådad. Det gäller att fortsätta vara den person du är, då kommer du också att få förtroende. Jag tror att åldern bara varit en styrka för mig i relationsbygget med mina spelare. Vi har mycket gemensamt, säger hon.

Det är tydligt att hon funderat mycket kring ledarskap – och speciellt det kvinnliga. Under en period arbetade hon som lärare och gick ledarskapsutbildningar i Brynäs regi.

– Alla kvinnor vill desperat bli sedda för sin kunskap och inte för sitt kön. Blir jag tillsatt någonstans vill jag att det ska vara för min kunskap, inte för att jag ska uppnå en procent för att arbetsgivaren ska känna att den tänker jämställdhet, säger hon och tillägger att man i vissa sammanhang måste tänka 50–50 för att man ska få förändring.

Bild 1 av 3

Bild 2 av 3

Bild 3 av 3

Och förändring tycker hon sig kunna se.

– Under mitt första år i Basketligan var jag ensam kvinna om att vara headcoach och i fjol var det närmare 50–50. Det är uppenbart att fler klubbar nu vågar satsa på tjejer. Jag tycker också att begreppet ledarskap har fått en ny betydelse jämfört med när jag var ung. En ledare behöver inte längre vara någon som pekar med hela handen, säger hon.

Känner du dig som en pionjär?

– Nej, det vet jag inte, det är många kvinnor som gjort det här före mig, fast kanske inte så unga. Jag hoppas och tror att jag banar väg för andra kvinnor och att jag kan motivera och inspirera yngre men också äldre till att man kan åstadkomma mycket på kort tid så länge man är motiverad och hamnar i miljöer där man får utrymme.

Hur gick det till när du fick jobbet i Danmark?

– Förbundets sportchef ringde och frågade om jag var intresserad och bad mig skicka in en ansökan. Sedan blev det en massa intervjuer och så valde de mig. Det danska landslaget har varit vilande ett tag. Mitt uppdrag är att bygga upp det från grunden. Det känns stort och smickrande.

Basket är ett spel där coachen har större möjlighet att förändra matchbilden jämfört med många andra bollsporter. Stark fascineras av det taktiska och medger att hon här har en del att lära. Ju mer hon coachar, desto mer kunskap samlar hon på sig. Att inte bli bekväm och hela tiden utmana sig själv ser hon som en del av läroprocessen. Det var en anledning till att hon trots succén med Östersund flyttade till Göteborg tillsammans med sambon Anes Zekovic, som spelar i herrlaget.

Högsbo värvade sex nya spelare inför säsongen, alla på Starks initiativ, och siktet är inställt på SM-guld.

– Högsbo vill vara vinnare och det vill jag också vara, säger hon där hon står framför en imponerande samling pokaler, som täcker en hel vägg i hemmahallen. Säsongen har börjat bra med tre segrar på de fyra första matcherna.

Stark har skrivit ettårskontrakt och sticker inte under stol med att hon i framtiden vill coacha ett lag utomlands. Ett annat framtidsmål är att träna ett herrlag, vilket skulle vara en ny sorts utmaning. Hon säger att det givetvis finns skillnader mellan att leda dam- och herrlag, men är inte säker på att de är så stora. I de flesta lag efterfrågar spelarna kunskap, tydlighet och riktlinjer.

– Fråga mig om sex, sju år, så får vi se om jag upptäckte några skillnader, säger hon och avslöjar vilket tidsperspektiv vi talar om.