Till slut knep Andreas Johansson det där rekordet. När han i början av juli i fjol hoppade in för Halmstad BK mot Malmö FF fördes allsvensk match nummer 432 i ordningen till protokollet.
Därmed hade han gjort fler än någon annan.
När mittbacksveteranen till slut lade skorna på hyllan efter säsongen var siffran uppe i 445.
Sedan dess har han hunnit fylla 43 år. Andreas Johansson har mer eller mindre vigt ett helt liv åt fotbollen. Kanske kunde det nu vara härligt att inte se sina helgplaner försvinna i samma sekund som det allsvenska schemat släpps? Att inte lägga ännu en lördag på en resa till Listerlandet eller Uppsala?
När rekordet var slaget, tiden var kommen och pressmeddelandet från Halmstad som skulle kungöra att spelarkarriären var över publicerades gick där också att läsa: ”Men han stannar i HBK!”
Andreas Johansson har nämligen tagit plats på bänken, i en roll som assisterande tränare.
Får han aldrig nog?
– Det är kul att få vara på andra sidan, säger han, som om det vore den mest självklara saken i världen, och skrattar.
– Samtidigt är lite svårt emellanåt. Ibland känner jag att jag kunde gått in och sparkat på den där bollen.
Flörtade du ens med tanken på att göra något helt annat?
– Jag har nog alltid varit inställd på att det skulle bli någonting inom fotbollen. Sedan har jag väl någon gång kunnat fundera på hur det skulle vara om jag haft ett vanligt jobb, om man får säga så – vetat att jag alltid var ledig på helgerna. Det hade varit rätt skönt, och underlättat.
– Samtidigt gillar jag den här vardagen, och att hålla på med fotbollen. Det är så roligt att jag vill fortsätta.
Det var faktiskt inte heller ett helt självklart beslut att lägga av. Att rekordet var hans spelade in, absolut. Andreas Johansson säger samtidigt att han kunde ha spelat vidare.
– Det är svårt att spekulera, man får ha respekt för åldern också. Men jag hade nog inte haft några problem att kunna prestera den här säsongen också.
Vad fick du för reaktioner när du bestämde dig? Var det ingen, som undertecknad, som undrade om du inte skulle göra något annat?
– Det kanske det var…
Andreas Johansson skrattar till igen.
– Men det var nog mer att folk tyckte det var kul och positivt att jag skulle fortsätta (inom klubben). Sedan var det nog rätt många som tyckte att jag skulle fortsätta spela också.
Kan det bli så att du till slut går i pension med ett helt liv i fotbollen bakom dig?
– Så långt har jag kanske inte tänkt. Men just nu känns det som att det mycket väl kan bli så.
Andreas Johansson är ett par månader in på sitt nya jobb – i samma klubb. Kanske finns det ändå något som förvånat honom, trots att miljön är densamma?
– Inte förvånat mig, tror jag. Mer än att det kan ta en himla tid. Man kan tänka och prata fotboll dygnet runt egentligen. Det finns alltid någonting att göra.
I slutet av mars tog han plats på tränarbänken för att se Halmstad begå seriepremiär mot nykomlingen Degerfors. Det går att gissa sig till att den gamla försvarsgeneralen kände en viss frustration när det stod 0–5 på resultattavlan – utan chans att påverka ute på gräset.
– Det är en utmaning. Det är det.
– Men det är så det är nu. När jag var på planen kunde jag påverka verbalt och i mina egna aktioner. Nu när man är vid sidan, trots att man skriker… Det är inte mycket som hörs. Det gäller att sätta det i veckorna.
I omgång två, borta mot IFK Göteborg (0–1) blev det lite extra tydligt att Andreas Johansson kanske inte helt anpassat sig till livet på andra sidan linjen.
– Jag sprang ner längs sidlinjen mot avbytarna, skrek ut något direktiv till en back. Då var fjärdedomaren framme snabbt och sade: Du får inte gå utanför det tekniska området! Men du är ny här, sade han sedan.
– Det är nya tider nu…
Det där rekordet på 445 allsvenska matcher lär bli svårslaget. Men inte heller omöjligt, tror rekordhållaren själv.
– Det får tiden utvisa, men det var kul att jag lyckades slå det.
Det handlar samtidigt om mer än att bara göra sina allsvenska säsonger för att nå upp till den typen av siffermässiga höjder. Du ska prestera på hög nivå – och hålla dig skadefri.
Andreas Johansson vill lägga till en faktor.
– Smarthet. Att du sätter dig i rätt situationer, som du klarar av. Jag var till exempel inte snabbast på planen, men tror jag var rätt snabb på att tänka ut och se situationer och lösningar.
– Mycket handlar nog om mitt hjärnkontor.
Det visar sig att smarthet är ett begrepp som återkommer när han ombeds lista de bästa anfallarna han mött (här ska förtydligas att tiden innan Johansson omskolades från mittfältet exkluderas – därmed också namn som Henrik Larsson och Afonso Alves).
– (Markus) Rosenberg var otroligt duktig, och Henok Goitom.
– Det är lite schack därute. De är duktiga, tänker inte bara på sig själva, att de själva ska göra mål – utan öppnar också för sina lagkompisar.
HBK tog tidigare under veckan årets första trepoängare, mot Öster, efter ett sent segermål av nästa generations mittback: Bleon Kurtulus, 17.
På lördagen väntar omgång fyra och möte med IFK Norrköping – där Johansson själv har en bakgrund. Han säger att det fortfarande är speciellt att möta ”Peking”.
– Absolut, hundra procent. Det är fantastiskt att komma dit. Det ser jag fram emot.
– Det ska bli roligt, och att få gratulera ”Totte” (Christoffer Nyman) till sina hundra mål. Det är helt otroligt.
Här inser Andreas Johansson att Nyman inte omnämndes på anfallslistan ovan.
– Det glömde jag! Han är ju komplett. Jag brukar alltid svara att om man ska ha en spelare från något annat lag är det han.
– Honom måste du skriva med!
