Gräsö. Östersjön, för många drömmen om ett sommarparadis, men paradiset mår inte bra. Hela ekosystemet är svårt skadat av bland annat övergödning och annan mänsklig påverkan.
Tydligast syns förändringen i Östersjöns grunda vikar. Ställen där det tidigare var klart vatten, ängar av sjögräs och andra undervattensväxter där fiskyngel och andra smådjur trivdes har i många fall förvandlats till grumliga vatten, slammiga bottnar och algblomning som inte längre lockar vare sig fisk, människor eller sjöfågel.
Precis så har Högklykeviken på Gräsö utanför Öregrund i Roslagen förändrats.
– Vi metade från bryggan och kunde se abborrarna simma fram och tillbaka och när de högg. Men det var länge sen, nu går det inte längre att se botten, säger Agneta Loge André, som är ute och går med hunden Vilma längs stranden.
Hon är ”praktiskt taget född härute” och har sedan 1950-talet tillbringat mycket tid i den sommarstuga som föräldrarna en gång köpte.
– På 1970-talet brukade min granne ta sin kastrull och hämta vatten till havregrynsgröten direkt ur viken. Vattnet hade perfekt salthalt för gröt, berättar hon.
Men, kanske kommer abborrarna och det klara vattnet tillbaka. Högklykeviken är en av de grunda vikar i Östersjön som projektet ”Levande vikar” har valt ut för att testa åtgärder som förhoppningsvis kan återställa vattenkvaliteten.
Projektet, ett samarbete mellan Stockholms universitet och stiftelsen BalticWaters, kartlägger tillståndet i grunda vikar längs Svealandskusten och vad som kan göras för att restaurera dem.
– Fram till millennieskiftet var Högklykeviken känd för att den hade så klart vatten. Uppsalastiftelsen berättar att det ordnades exkursioner ut hit för att snorkla och se på undervattensängarna av kransalger och annat. Det fanns mycket fisk och fiskyngel, säger Emil Rydin, docent i limnologi och forskare på Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Han leder projektet tillsammans med kollegan Linda Kumblad, docent i systemekologi och forskare på stiftelsen BalticWaters och Stockholms universitets Östersjöcentrum.
Snorkling i kristallklart vatten är svårt att föreställa sig där vi står på en brygga och blickar ut över viken. Propellern på en utombordare på en båt som kommer in till bryggan rör upp ett moln av sediment, lukten av förruttnelse omger oss snabbt.
Det som hänt här i Högklykeviken är inte den klassiska övergödning av näring från jordbruk eller avlopp som läckt ut från land och storskaligt drabbat Östersjön. Här är den stora boven i stället lokal – en muddring av inloppet till viken. Den gjordes vid millennieskiftet, antagligen för att skapa mer utrymme för att köra båt och motverka effekterna av landhöjningen som gjort viken grundare. Muddermassorna lades upp som stora limpor längs båda sidor av mynningen. Och de limporna har tillsammans med de blottlagda lerorna på botten av kanalen varit förödande för viken.
– Vattnet i viken började röra sig och erodera fram lerorna och sedimenten som man grävde upp. Det är de näringsrika lerorna som har drivit övergödningen i den här viken de senaste två decennierna, säger Emil Rydin.
På satellitbilder har de kunnat se hur moln av sediment rört sig in mot viken.
– I dag är statusen på viken riktigt dålig. Det märks speciellt på högsommaren när vi får skyhöga fosforhalter och algblomningar så siktdjupet bara är ett par decimeter. Det är en extremt övergödd grund vik.
Varje försommar släpper vikens numera syrefria bottnar ut fosfor till vattenmassan. Det gör att fosforhalterna femdubblas vilket i sin tur leder till kraftiga algblomningar.
Just fosforn är fokus för projektet. Aluminium är en av de naturliga bindarna av fosfor i bottnar. Med hjälp av en aluminiumlösning ska fosfor bindas kvar i vikens botten och inte läcka ut i vattnet.
En bit ut i viken ligger en farkost som liknar en stor flotte med styrhytt. I fören, framför hytten, finns en stor bom där slangar och munstycken hänger ned, ungefär som en gigantisk kam.
– Bommen är 15 meter bred och har 40 stycken spridarrör. Vi sänker ner bommen till sjöbotten och ungefär 10 centimeter ner i sedimenten, säger Göran Andersson, marknadschef på företaget Vattenresurs som utför det praktiska arbetet i viken.
Vatten som pumpas upp från viken blandas i spridarrören med aluminiumlösningen och sprutas ned i sedimenten.
– Sedimentytan är ungefär som filmjölk i konsistensen. Där injicerar vi det här ämnet så att det kan binda till det fosfor som finns ackumulerat där. Det skulle annars ha gått upp i vattenmassan och generera till exempel algblomningar, säger Göran Andersson.
Arbetet har föregåtts av ett otal mätningar av olika parametrar så att rätt mängd aluminiumlösning injiceras.
I styrhytten används en rad instrument för att injiceringen sker på rätt plats. På en skärm syns bilder från botten där spridarrören sänks ned. På en annan skärm ritar ett gps-system upp linjer som visar vilka ytor som har behandlats. Det är för att säkerställa att hela den utmätta bottenytan täcks in, det går ju annars inte att se.
Behandling med aluminium för att binda fosfor i sjö- eller havsbottnar har provats tidigare med lyckat resultat. Bland annat i många sjöar, både i Sverige och övriga världen. För några år sedan testades metoden i ett kustområde, Björnöfjärden, i Värmdö kommun. Men det är första gången som den testas i en grund vik.
– För två år sedan gjorde vi ett pilottest här i viken där vi blandade ner löst aluminium i två provrutor på 10 gånger 10 meter. Då kunde vi se att fosforn bands till aluminiumet i stället för att läcka till vattnet, säger Linda Kumblad.
– Som nästa steg prövar vi nu att behandla hela den djupare delen av vikens bottnar för att minska frisättningen av fosfor och därmed algblomningarna för att återfå ett bättre ljusklimat så att undervattensvegetationen ska kunna ta sig och viken kunna återhämta sig.
Hur snart går det att se skillnad?
– Vi kommer nog att se resultat i vattenmassan ganska snabbt, ett antal veckor eller månader. Sedan tar det längre tid för vegetationen att återkomma och ännu längre tid för fisken att hitta tillbaka och trivas och reproducera sig här i viken, säger Linda Kumblad.
– Det här är en bra barnkammarvik, en vik som fisk bör kunna trivas och leka i, precis som det var här för 20–25 år sedan, säger Linda Kumblad.
Projektet görs i nära samarbete med de som bor i området och det är uppskattat.
– När jag var liten hade vi en båt med en liten snurra på. När vi gav oss ut, mamma, pappa och tre barn, tävlades vi om vem som skulle ligga i fören där man såg hur fiskarna skingrades när båten kom. På botten glittrade sanden. Idag är det inte så. Vi är väldigt lyckliga över det som sker i nu viken, det här projektet, säger Agneta Loge André.
Att involvera de boende har ett värde för hela projektet.
– Det är intressant att höra de boende som är drygt 70 år gamla berätta om hur det brukade se ut. Att återställa en sådan här vik har ett värde för att kunna visa hur den har sett ut, risken är att yngre människor som inte har sett hur miljön var i de här skärgårdsvikarna inte vet vad som har gått förlorat, säger Emil Rydin.
Projektet kommer att följa hur miljön i viken påverkas av behandlingen i flera år. Är det lyckat är målsättningen att metoden ska kunna användas i andra vikar.
– Bakgrunden till hela projektet är just att många upplever att deras närmiljöer har blivit förstörda eller kraftigt påverkade. Vi vill förstå vad som ligger bakom försämringen och hitta bra metoder för hur man kan göra för att återställa de här miljöerna som är så värdefulla för oss människor, biologisk mångfald och hela ekosystemet, säger Linda Kumblad.
Fakta:Projektet Levande vikar
Projektet Levande vikar genomförs av stiftelsen BalticWaters i nära samarbete med Stockholms universitet, Länsstyrelsen i Stockholm och Havs- och vattenmyndigheten.
Fram till 2027 ska forskare kartlägga orsakerna till att Östersjöns grunda vikar har blivit grumliga och artfattiga.
Forskarna ska bland annat studera hur övergödning kan minskas, hur båttrafik påverkar grumling, vad som händer när man tar bort vass, hur bottenvegetationen har förändrats de senaste decennierna och vad som händer om fisk fredas.
Projektet ska både försöka restaurera några kraftigt påverkade vikar och genomföra ett antal fallstudier som stöttar upp kunskapsuppbyggnaden om de viktigaste påverkansfaktorerna för dessa miljöer, och vilka åtgärder man kan göra, vilken effekt de har och vad det kostar.
Läs mer:
● Forskning om Östersjön drabbas när regeringen minskar budgeten
● Östersjöns roll i klimatkrisen gäckar forskare
● Nytt projekt ska hitta åtgärder för att restaurera Östersjöns grunda vikar
● Så påverkar småbåtar miljön i grunda vikar