”Du har en stående inbjudan att plocka bär med mig”, sa Ebba Busch till Jonas Sjöstedt. Jimmie Åkesson bjöd i stället Annie Lööf på fotboll: Mjällby skulle möta Värnamo. ”Jag ska ta hand om henne och hennes familj”, sa SD-ledaren. Stefan Löfven riktade sig till Ulf Kristersson: ”Jag uppskattar ditt intellekt och din nyfikenhet”.
För väljare som hört hur politikerna låter i tv-debatter kan det framstå som obegripligt att de plötsligt är så vänliga när någon av dem slutar: Vart tog de stenhårda ordväxlingarna vägen?
Svenska politiker är ju snälla mot varandra?
Men då glömmer man att det här är människor som inte bara möter varandra i debatter. De småpratar också i sminklogen innan de går in i studion, byter några ord över en kaffe i riksdagskaféet. Stöter på varandra i korridorerna. Förhandlar.
Att fråga någon hur förskolelämningen gick, för att sedan gå ut i en studio och förklara varför han har helt fel, är en naturlig del av det politiska samtalet.
Det betyder inte att alla alltid är sams. Och inte heller att de gillar varandra. Politiken är full av engagerade, debattlystna, temperamentsfulla och ibland makthungriga personer. Men det finns – nästan alltid – en grundläggande respekt för den andres uppgift och roll. Människor är professionella.
Om riksdagen hade avfärdats på samma sätt hade Vänsterpartiet kallat det för konspiratoriskt.
Och medan journalister i andra länder riskerar att bli föremål för presidentens hämnd om de förargar honom, kan jag rikta skarp kritik mot regeringen i direktsändning – för att sedan mötas av ett artigt leende och handslag av finansministern på väg ut från debatten.
Vi ska vara tacksamma för det. Den där professionaliteten är en politisk naturtillgång.
Det är också därför konflikten i Bryssel nu är så allvarlig. Vänsterpartiet har polisanmält Kristdemokraternas parlamentariker Alice Teodorescu Måwe för misshandel. Och hon har i sin tur anmält den tjänsteman från Vänsterpartiet som hon hamnat i bråk med.
Enligt EU-parlamentets presstalesperson visar övervakningskameror på platsen att det var vänsterpartisten som initierade och eskalerade bråket. Men Nooshi Dadgostar antyder nu att den slutsatsen beror på att presstalespersonen är ”partipolitisk vän” med Teodorescu Måwe.
Om opolitiska aktörer i riksdagen hade avfärdats på samma sätt hade Vänsterpartiet kallat det för konspiratoriskt.
Dadgostar trycker på för att EU:s övervakningsfilmer ska släppas och att polisen ska börja jobba med ärendet. Men en sak är säker redan nu: Om den som arbetar i parlamentet inte bara ska oroa sig för enstaka dårar i allmänhet, utan även kollegor i korridorerna, är det en stor förlust.
För oss alla.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Malmer Stenergards karriär har handlat om att slippa det här ögonblicket
Andreas Johansson Heinö: Trump har gjort Springsteen till ännu en musiker med fånigt plakat i handen
