Den liberala världsordningen kollapsar – och socialisten Nina Björk tycker att sådana som jag borde fira. På DN:s kultursidor påstår hon att liberalers projekt just nu fullbordas: Donald Trump är här!
Tror hon på det själv?
Annars hade man kunnat föreställa sig att det som nu händer tvärtom skulle leda till viss ödmjukhet och självrannsakan inom vänstern.
Man kunde tänka att marknadsekonomin inte skulle vara ett lika tacksamt slagträ när Donald Trumps angrepp på den – med tullar och kompiskorruption – får ekonomer att tänka på den stora depressionen på 30-talet.
Att idén om USA som garant för mindre länder inte framstår fullt så fruktansvärd när man inser vad alternativet är.
Men nej.
Nina Björk är triumfatorisk: Det har aldrig varit lättare att vara socialist, påstår hon. Nu får liberaler och lättlurade socialdemokrater så de tiger.
Hon ser det som att sådana som jag nu tvingas erkänna att sådana som hon alltid haft rätt. ”Nu skriver till och med liberala ledarskribenter kritiskt att för Trump ’är allt affärer’”, menar hon – och har uppenbarligen inte förstått någonting.
Det har aldrig varit lättare att vara socialist, påstår Nina Björk.
Tror alltså Nina Björk att det är vad liberaler har förespråkat? Att samhällets varje beståndsdel ska formas till en transaktion? Att vi alla är trumpister?
Den liberala epoken i väst är byggd på något annat: En idé om att individen har rättigheter, och att statens uppgift är att skydda dem. Och en övertygelse om att människan är bäst lämpad att forma sitt eget liv.
Det är också vad som gör marknadsekonomin så attraktiv: Den skapar handlingsutrymme för folk att ägna sig åt det som är meningsfullt för dem. Marknaden har aldrig varit målet, den är bara medlet.
Och i det avseendet är den överlägsen. Resultatet är de friaste, rikaste och fredligaste decennierna i världshistorien.
Men det verkar Nina Björk mest betrakta som en oviktig detalj.
Ändå undrar jag: Vem känner hon sämst? Andra – eller sig själv?
För hon skriver också att ”under tvåhundra år har socialister varnat för hur naturen kommer att plundras, samhällsväven att slitas sönder och nationer falla varandra i strupen om inte industrikapitalismen tyglas hårt eller avskaffas”.
Är det vad hon intalar sig själv?
Skulle socialister alltså ha oroat sig för att nationer kommer att falla varandra i strupen – under de decennier som socialistiska ledare varit upptagna med att ta tag om mindre länders strupar?
Släktingar till mig, uppvuxna i Polen, kan fortfarande bli stressade av att samtal om känsliga saker sker för nära ett fönster. Grannar kan höra. Ska hårdföra socialister verkligen läxa upp andra om att slita sönder samhällsväven? Tilliten?
Och hade det inte varit för att socialistiska stater primärt blivit ihågkomna för sina övergrepp på människor, hade vi dessutom talat mer om den förödande miljöförstörelse deras slavprojekt lämnade efter sig. Sjöar utarmade på vatten. Gifter dumpade i marken.
Men de redovisade det inte på samma sätt som öppna, liberala samhällen.
Nina Björk påstår också att moral inte haft någon roll att spela i den liberala epok vi är på väg att lämna. Allt har handlat om pengar. Men i praktiken har marknadsekonomins överlägsna möjligheter att skapa värde gjort att fler människor än någonsin tidigare kunnat välja vilket liv de vill leva. Och de liberala institutionerna har skyddat dem från makthavarnas godtycke.
Det kanske inte har haft ett moraliskt värde för hårdföra socialister. Men för många av oss var det den största vinsten av dem alla.
Läs mer:
Amanda Sokolnicki: Kristersson och hans kompisar kan tala sig ur det mesta – men Säpo?
Lisa Magnusson: Så här bojkottar du matjättarna på ett smart sätt
