Israels plan för att expandera krigföringen i Gaza är ytterligare ett tecken på att landet i dag styrs av regeringspartier som drivs av hat mot palestinierna och messianska drömmar utan kontakt med verkligheten.
Trots att gisslans familjer – och 70 procent av israelerna, enligt en aktuell opinionsundersökning – vädjar om att avbryta krigshandlingarna för att öka chanserna att gisslan överlever, väljer regeringen att eskalera kriget. Det finns inget som tyder på att Israel planerar för att livet för palestinierna ska ”normaliseras” på sikt.
Arabländerna vill att det palestinska självstyret på Västbanken ska ersätta Hamas i Gaza, men det är uteslutet för Netanyahu som i decennier bekämpat det palestinska självstyret. Han hävdar i stället att lösningen är att tvångsförflytta palestinierna till länder som är villiga att ta emot dem. Och han påstår att sådana samtal förs med utländska ledare.
Det diplomatiska dödläget kan brytas i och med Trumps besök i Saudiarabien i mitten av maj. I februari lanserade Trump förslaget ”Gaza riviera”. Sedan dess har han talat tyst om det, möjligen har han övergett planen. En uppgörelse med Saudiarabien väger minst lika tungt som att tillmötesgå Israels ultranationalistiska regering. Och till skillnad från Ukrainakriget är Israel-Gazakriget ett krig som Trump faktiskt kan stoppa.
För den fundamentalistiska bosättarrörelsen är Gaza en del av Israel
Men utan en extern, påtvingad lösning av Gazakrisen, med USA, Saudiarabien och Egypten som garanter, är det troligaste scenariot att Israel ockuperar Gaza och att palestinierna förs samman i flyktingläger. Även om det motiveras av säkerhetsmässiga behov så finns en stark drivkraft i delar av regeringen att återkolonisera Gaza som Israel evakuerade 2005. För den fundamentalistiska bosättarrörelsen är Gaza en del av Israel.
Den viktigaste israeliska kraften som kan hindra en sådan utveckling är de militära reservstyrkor som nu kallas in till tjänstgöring. Syftet med att kalla in reservisterna är att ersätta ordinarie värnpliktiga längs Israels gränser i norr, öster och söder, och omlokalisera dem till Gaza.
Det finns uppgifter om att 50 procent av de tiotusentals reservister som nu får order att inställa sig kommer att vägra tjänstgöring. Det är en hög siffra som i sig skulle vara sensationell i ett land som utmärker sig genom en stark lojalitet med försvarsmakten. Om oviljan att tjänstgöra undergräver den operativa förmågan eller leder till att fler och fler vägrar inställa sig till militärtjänst, kan konsekvensen bli att regeringen tar till starkare tvångsmedel för att tvinga reservister att ansluta sig till sina förband.
Samtidigt som regeringen fortsatt är ovillig att låta de ultraortodoxa männen omfattas av värnplikten kan de komma att tvinga de ordinarie reservisterna till allt längre tjänstgöring i ett krig och en ockupation som de flesta israeler inte vill ha. Det leder till en fördjupad och förbittrad konfrontation mellan regeringen och den breda allmänheten – som identifierar sig med gisslan, och vars barn, barnbarn och makar är de som nu inkallas till återkommande reservtjänstgöring.
Den ultranationalistiska regeringens dröm om att återta Gaza med hjälp av en armé som inte tror på sitt uppdrag bäddar för den djupaste inre konflikten hittills i Israels historia.
Läs mer:
Anders Carlberg: Jag hoppas på en generalstrejk som lamslår hela Israel
