Förmodligen är det första advent som gör att flera läsare frågar om ordet glögg. En undrar hur det är bildat. En annan funderar på hur det används i närbesläktade språk. Och några tycker att det är underligt i största allmänhet.
Det första kända bruket av glögg finns i ett verk av Carl Fredric Dahlgren från 1828: ”Brinner det sedan, en glögg blir allt samman. Soln, en citron, med sitt gyllene bloss / Ryckes från lysande stjernfästet loss. / Bröder, pokalerna fyllom med gamman! / Skål för hvar drufva, som blöder för oss!”
Ordet verkar ha etablerat sig snabbt. Linköpingsbladet skrev till exempel 1832 om hur någon längtade efter en ”ägta stark glögg till aptitsup” och Aftonbladet berättade 1836 om ”såkallad glögg” – och just så kallad används än i dag ofta i medierna för att signalera att läsaren kommer att stöta på ett ord som den kanske inte är bekant med.
Ordet glögg är gemensamt för nordiska språk
Men rötterna är djupare än så. Glögg är bildat till glödga, ”hetta upp (metall) till glödande tillstånd”. Under 1800-talet förekom också stavningen glödg som underströk ursprunget. Glögg är alltså ett slags kortform av glödgat vin. Redan 1609 skrev Magnus Olai Asteropherus i ”En lwstigh comœdia vid nampn Tisbe” om en ”kanna glödgat wyn”.
Glödga – med den fornsvenska formen glödhgha – återfinns i Heliga Birgittas uppenbarelser från sent 1400-tal och går tillbaka på glödhoger, ”glödande”, som i sin tur kan spåras till glöd – i fornsvenskan glöþ – som enligt Svensk ordbok är belagt sedan 1287.
Ordet glögg är gemensamt för nordiska språk. Det stavas gløgg i norskan, danskan och färöiskan men glögg i isländskan. Det har lånats in i finskan som glögi men där finns också hehkuviini som ordagrant kan översättas till ”glödvin”.
Inledningsvis verkar drycken inte ha varit lika starkt kopplad till julfirandet
Glöd är även gemensamt för den germanska språkfamiljen. I engelskan heter det numera i regel glow men gleed förekommer alltjämt i dialekter. I nederländskan finns gloed, i limburgiskan glood och i tyskan Glühen. Och i tyskan används dessutom Glühwein – alltså ”glödgat vin” – i betydelsen ”glögg”.
I dag förknippas drycken med julen. Under senhösten och fram till nyår ökar alltid bruket av ordet glögg i medierna. Men inledningsvis verkar drycken inte ha varit lika starkt kopplad till julfirandet. Det dröjer dock inte länge innan den blir tradition. På första advent är det säkert åtskilliga som ställer sig ungefär samma fråga som Calmarposten gjorde 1845: ”Hwar får man sig en fetare julskinka och en bättre glögg än der?”
Frågor om språket
Psykiater används mer som yrkestitel
Heter det psykiater eller psykiatriker?
Marion
Svar: Psykiater är den vanligaste yrkestiteln på en legitimerad läkare som är specialiserad inom psykiatri, men psykiatriker förekommer också. Om man behöver vara extra tydlig kan man ange båda titlarna, exempelvis ”psykiater (även kallad psykiatriker)”. I plural heter det flera psykiatrer respektive flera psykiatriker.
Karin Webjörn
I detta nu har varat sedan 1600-talet
Uttrycket i detta nu återkommer ofta i media nu. Hur uppstår sådana modeuttryck? Hur länge har de förekommit? Och hur länge brukar sådana formuleringar hålla i sig?
Holger
Svar: Det var intressant att titta närmare på uttrycket i detta nu. Det är ett ganska gammalt uttryck i svenskan, men det har varierat hur populärt det har varit.
Det äldsta exempel jag hittar på uttrycket är från 1645. Om man söker på uttrycket i Kungliga bibliotekets tidningsarkiv kan man se att det blev vanligt framåt slutet av 1800-talet, för att sedan dala i drygt hundra år och så bli populärt igen kring mitten av 2010-talet. Det är en tydlig uppgång de senaste tio åren.
Nya uttryck uppstår ofta som en variant på ett annat, äldre uttryck, eller som en variant på ett uttryck på ett annat språk som en talare behärskar. Det kan också vara en liknelse eller en fras som man skapar på ett kreativt sätt som sedan upprepas av andra och över tid stelnar till en fast fras. Det är ofta svårt att reda ut hur ett visst uttryck en gång uppstod. Det beror bland annat på att många uttryck uppkommer i talspråket, innan de så småningom börjar användas i skriftspråket. Tittar man i historiska källor verkar det ofta som om uttrycket bara ploppar upp från ingenstans och plötsligt används av många språkbrukare. För nyare uttryck kan man som språkforskare ibland ha nytta av att man varit en del av det samhälle som födde uttrycket, exempelvis om man råkar veta att en inflytelserik person har använt uttrycket i ett visst sammanhang.
Linnea Hanell
Vill du också få svar på en språkfråga?
Veckans språkfrågor publiceras i samarbete med Språktidningen och Språkrådet.
För att få svar på språkfrågor, ring Språkrådet 0200-295555, måndag och torsdag 10–12. Eller mejla till [email protected].
