Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Jag ser i syne, tänkte jag. Vi kan ju inte ha möss i lägenheten.
Då rörde sig skuggan på nytt. En berlinsk husmus i egen hög person.
Hur är det möjligt? undrade jag. Vi bor på femte våningen!
Möss är hejare på att klättra, som min djurintresserade femtonåring genast påpekade.
Hon brukar ibland roa sig med att filma råttor på gatan i våra hemkvarter i Tempelhof. Råttorna i Berlin är antagligen de mest välmående i Centraleuropa.
De har dukat bord överallt, eftersom så många tvåbenta lämnar efter sig snabbmatsskräp. Femtonåringen påstår att hon på sina zoologiska expeditioner har sett råttor stora som mindre taxar.
Jag cyklade till Bauhaus och inhandlade musfällor. Urvalet var imponerande – jag var helt klart inte ensam om problemet. Fyra fällor gillrades, tre möss gick rakt i samma fälla (de kunde inte motstå camembertost). Nu har hyresvärden bokat en så kallad Schädlingsbekämpfung, som har lovat att avskaffa problemet en gång för alla.
Faunan i Berlin begränsar sig inte bara till gnagare. Också rävar och vildsvin trivs här. De sistnämnda håller till bland annat i bokskogarna i Grunewaldparken, medan rävarna lever överallt där det finns mat – som till exempel råttor. Berlin har en välfungerande näringskedja.
Läs mer:
Anna-Lena Laurén: Merz anklagas för att använda samma metoder som högerextrema
Anna-Lena Laurén: Den tyska kärleken till Sverige går inte att resonera med
Här kan du registrera dig för nyhetsbrevet från Världen-redaktionen
