En het augustidag för några veckor sedan promenerade jag över Elbe på en vacker stenbro vid namn Augustusbrücke. Den förenar de nyare stadsdelarna i Dresden med Gamla stan från 1500-talet.
Intill ligger betongbron Carolabrücke. Den byggdes på 1970-talet av DDR-ingenjörer. Nu ligger den i Elbe, och att ingen skadades i olyckan var ren tur. Bron kollapsade natten till onsdagen, ett tjugotal minuter efter att den sista spårvagnen passerade. Enligt preliminära uppgifter av myndigheterna var betongen anfrätt.
– Det här var en morgon som jag aldrig hade velat uppleva, sade Holger Kalbe, som är arbetsledare på bro- och ingenjörsverket i Dresden.
Tyskarna är chockade över hur infrastrukturen kan vara så förfallen. Experterna däremot är inte förvånade. Att tusentals broar är i ett bedrövligt skick har man vetat länge.
På 1960- och 70-talet byggde Tyskland ut Autobahn i stor skala. Samtidigt konstruerades en mängd nya broar. Nu behöver 16 000 broar i Tyskland repareras, eller bytas ut. Frågan är med vilka pengar – det finns inga sådana i statsbudgeten.
”Pengarna fattas överallt”, skriver Frankfurt Allgemeine Zeitung lakoniskt.
Bron i Dresden skulle ha renoverats nästa år, ett datum som tydligen var felaktigt beräknat. Precis som flera andra stora tidningar i Tyskland konstaterar Frankfurter Allgemeine att förfallet i den tyska infrastrukturen framför allt beror på eftersatt underhåll. Då måste man räkna med att olyckor sker förr eller senare.
När jag gjorde min första tågresa som Berlinkorrespondent till just Dresden blev jag en timme försenad. En halvtimme före avgång meddelade Deutsche Bahn helt sonika att tåget hade dragits in.
Enligt mina korrespondentkolleger i Berlin är det normalt, något man får räkna med när man gör reportageresor i Tyskland. När jag nämnde incidenten för en mamma i min dotters voltigegrupp började hon genast berätta om hur Deutsche Bahn hade förstört deras semesterresa till Bayern: tåget drogs in, följande tåg erbjöds så sent att de hade missat förbindelsen och hade varit framme först följande dag. Barnens morfar förbarmade sig och körde ner dem. Förra året kom endast 64 procent av de tyska tågen fram i tid, enligt Bundestag, vilket är en historiskt låg siffra.
Själv flyttade jag hit från Ukraina, ett land som försvarar sig mot en av världens största arméer och på det hela taget är mycket fattigare än Tyskland. Trots detta går ukrainska tåg nästan alltid i tid. Ukrainska järnvägarna har inte snålat på underhållet, vilket är fallet med Deutsche Bahn, som bland annat har tagit hälften av alla växlar ur bruk sedan 1994.
Jag fick biljetter till nästa tåg, ett tjeckiskt tåg som gick till Prag. När vi äntligen steg på tåget klagade jag högljutt på Deutsche Bahn för fotografen. En medpassagerare påpekade då genast för mig att tåget vi reste med inte tillhörde tyska järnvägarna.
– Det är Deutsche Bahns fel att jag är här, replikerade jag.
– Det har ni förstås rätt i, svarade medpassageraren.
Läs mer:
Tyska oppositionen kräver ännu tuffare gränskontroller
