När jag precis hade flyttat till Berlin hamnade jag på en middag med en judisk-kanadensisk korrespondent. Hon sade sig vara trött på att bli uppfostrad av tyskar då hon kritiserar Israels krig i Gaza.
– Jag har släktingar som gick under i Förintelsen. Och de talar om för mig att det är antisemitiskt att klandra Israel!
Bilden av Tyskland utåt är att tyskarna har analyserat sin historia och erkänt sin skuld för Holocaust.
Bilden stämmer. Tyskarna forskar verkligen i sina egna brott. Skolelever besöker koncentrationsläger, städer grundar museer, bygger minnesmärken och snubbelstenar.
Men det är bara en del av verkligheten.
Det som gjorde min korrespondentkollega irriterad är inte denna tyska så kallade Vergangenheitsbewältigung (att ärligt försöka bearbeta sitt förflutna). Utan det är att relationen till Israel har blivit en transaktion. Tyskland har klätt på sig en tvångströja för att i gengäld få Israels acceptans och därmed sona sin skuld för Holocaust.
Dessutom försöker man klä tvångströjan även på andra. Inklusive judar.
Efter andra världskriget var Tyskland ett delat land, som kontrollerades av den allierade ockupationsmakten. Förintelsen var i färskt minne. Några officiella relationer med Israel var inte att tänka på.
Men i det fördolda inleddes trevande förbindelser. Tyskland levererade i hemlighet vapen till den nygrundade judiska staten, som hotades av sina arabiska grannar i alla väderstreck.
År 1960 träffades David Ben-Gurion och Konrad Adenauer på Astoria hotell i New York. Totalt skulle de mötas bara två gånger, men blev så goda vänner att Ben-Gurion kom till Tyskland för att närvara vid Adenauers begravning 1967. Detta trots att han på samma tillställning var tvungen att skaka hand med Tysklands dåvarande förbundskansler Kurt-Georg Kiesinger, före detta medlem i nazistpartiet.
Efter kriget meddelade Västtyskland att man hade ett särskilt ansvar för judarna som bodde i landet. Däremot betraktade Västtyskland inte Israels säkerhet som sitt högsta nationella intresse. Relationen var framför allt pragmatisk – Israel behövde finansiellt stöd, Västtyskland internationell acceptans. År 1965 etablerade länderna diplomatiska relationer. Tyskland betalade ersättning till staten Israel för brotten mot det judiska folket. Fram till år 2007 blev det sammanlagt 25 miljarder euro.
Skulden och traumat lämpades över på Västtyskland. Enligt den östtyska diktaturen hade andra världskrigets samtliga orätter begåtts av fascisterna på andra sidan Berlinmuren.
Samtidigt som regeringen i Bonn jobbade hårt på relationerna till Israel kom genomlysningen av nazisternas brott med fördröjning. Efter kriget fanns tusentals nazister kvar i samhället, ofta på höga poster. Det gällde framför allt jurister och polisväsendet, men också lärare och statliga och kommunala tjänstemän.
Redan 1951 röstade Förbundsdagen för att avsluta denazifieringen, en fråga som Adenauer hade drivit. Han hade själv suttit i fängelse under nazisttiden, men ansåg att jakten på nazister splittrade det tyska samhället.
Ben-Gurion och övriga israeliska ledare kände naturligtvis till allt det här. Det störde ändå inte särskilt relationen mellan Israel och Tyskland.
Efter återföreningen år 1990 blev Tyskland igen ett av Europas mäktigaste länder. Det fick omvärlden på tå och Tyskland blev ännu mer mån om acceptans.
Att Israels säkerhet är Tysklands högsta nationella intresse – på tyska Staatsräson – fastslog Angela Merkel i ett tal i Knesset år 2008. Sedan dess har Israel gått i allt mer högerradikal riktning. I dag sitter öppet högerextremistiska partier i regeringen och israeliska armén för ett krig i Gaza som har lett till tiotusentals civila dödsoffer.
Allt fler judar i Tyskland kräver att landet ska tänka om.
– Tyskland kan inte ha Israels säkerhet som Staatsräson när Israel har en högerextrem regering som begår brott i Gaza, sade nyligen Meron Mendel. Han leder Anne Frank-institutet i Frankfurt.
Flera judiska författare och intellektuella har blivit cancellerade på grund av kritik mot Israel. Några av de mest kända fallen är journalisten Masha Gessen och filosofen Omri Boehm. Amerikansk-judiska Gessen skulle motta Hannah Arendt-priset i Bremen 2023, men stiftelsen som stod bakom priset drog sig ur. Detta på grund av att hon jämfört Gaza med nazisternas getto. (Därefter ändrade sig stiftelsen.)
Den israeliska filosofen Omri Boehm, barnbarn till en förintelseöverlevande och öppet kritisk mot israeliska regeringen, skulle i våras föreläsa på koncentrationslägret Buchenwald. De tyska myndigheterna drog emellertid tillbaka hans inbjudan. Orsak: Påtryckningar från Israels ambassad.
Dagens Tyskland har en hel uppsättning lagar mot antisemitismen. Efter Hamas terrordåd i Israel 2023, då över 1 200 israeler dödades, har de flesta propalestinska demonstrationer förbjudits. Polisen i Berlin har infört förbud mot att använda några andra språk än tyska och engelska i demonstrationer. Detta eftersom vissa arabiska slagord som ropats under propalestinska demonstrationer har varit antisemitiska.
Men lagstiftningen kan även sträcka sig till att använda ord som ”folkmord” när man kritiserar Israel. Något som Iris Hefets, judisk israel bosatt i Berlin, råkade ut för i november 2023. Hefets är aktiv i den judiska organisationen Jüdische Stimme, som konsekvent har kritiserat Israels politik mot palestinierna.
– Jag hade en enmansdemonstration där jag stod och höll i en skylt med texten: ”Som judinna och israel protesterar jag mot folkmordet i Gaza”, säger hon.
För detta blev Hefets gripen av polisen och anklagad för hatpropaganda. På vilket sätt hon hade spridit hat kunde poliserna inte säga. Hon släpptes nästan genast. Det blev inget åtal.
Hefets kallar situationen ”pervers”.
– Jag som judinna kallas antisemit av personer vars förfäder var nazister. I över 20 år har jag bott i Berlin. Det här var inte det Tyskland jag flyttade till.
Nyligen har Berlin dock ändrat tonläge. Förbundskansler Friedrich Merz säger att Israels agerande i Gaza inte längre har något med kampen mot Hamas att göra – ett ovanligt skarpt uttalande av en tysk förbundskansler. Die Zeit skriver att det får vara ett slut med ”det tyska såsandet”.
Kommer Israels krig i Gaza att tvinga Tyskland till en normalisering i sin syn på Israel?
Tyskland fortsätter blockera alla försök att avskaffa Israels handelsprivilegier med EU. Merz stoppar inte vapenleveranserna till Israel.
Det blir visserligen allt svårare för Berlin att ovillkorligt stödja Israel. Men än så länge verkar man hålla fast vid att det är värt priset.
