– Om trettio dagar är sommaren här! Kom ihåg att köpa gymkort så ser du snygg ut på stranden! tutar bilradion ut en onsdagsmorgon medan jag kör till min verkstad i Kiev. I Ukrainas huvudstad har våren gjort sitt inträde, syrenerna står i full blom. Folk flanerar på gatorna. Kriget är långt borta.
Framme på verkstaden visar jag chefsmekanikern Ihor några skråmor i lackeringen som borde målas över.
– Ni kan komma på onsdag nästa vecka, säger han.
– Det här är ju en småsak. Kan ni inte fixa det på en gång?
– Nej! För alla mina killar har försvunnit vind för våg.
Mekanikern slår ut med händerna.
– Inkallade! Jag har inte folk!
Det är inte likt Ihor att reagera så häftigt. Orsaken är kriget. Det blir hela tiden svårare och svårare att hålla kvar sina anställda. Hur ska verkstaden kunna fungera när mekanikerna blir inkallade? Ihor är så bekymrad att det syns över hela ansiktet.
För den som jobbar som programmerare i Kiev eller Lviv är kriget inte särskilt påtagligt. Men för dem som har praktiska yrken, verkstäder, industrier och motsvarande, är situationen en annan. Framför allt om man bor utanför de stora städerna. Den ukrainska mobiliseringen riktar in sig på det här segmentet. Det leder till en situation där tudelningen i samhället ökar, eftersom det för de uttröttade soldaterna vid fronten är så uppenbart att bördan för landets försvar inte fördelas rättvist.
Under det senaste halvåret har situationen på fronten varit svår för Ukraina. I februari tog Ryssland Avdijivka, en stad som Ukraina desperat försökte försvara in i det sista. De ryska förlusterna var enorma – men också Ukraina förlorade många soldater. När jag i januari intervjuade ukrainska soldater som hade sårats i försvarsstriderna vittnade de om att befälet skickat dem på rena självmordsuppdrag.
Ryssland har intensifierat beskjutningen av Charkiv, Ukrainas näst största stad som ligger nära ryska gränsen. Sedan flera månader tillbaka ryktas det att Putin planerar en ny offensiv i vår eller sommar och då kommer att göra ett nytt försök att ta Charkiv.
Samtidigt har Ukraina nu sett två viktiga ljusglimtar. Parlamentet Rada har godkänt den nya mobiliseringslagen, som innebär att mobiliseringsåldern sänks från 27 till 25 år. Och USA har godkänt det nya stödpaketet på 61 miljarder dollar. Det ger Ukraina bland annat långdistansrobotarna Atacms, pansarvärnsroboten Javelin och 155-millimeters artillerigranater. Just ammunition är man i desperat behov av, eftersom Ukraina under en längre tid har legat i starkt underläge när det gäller antalet skjutna granater i jämförelse med Ryssland.
Även Storbritannien har utlovat ett rekordstort stödpaket till Ukraina. I det ingår bland annat fyra miljoner patroner, 400 fordon och 1 600 drönare.
På fältet kan det här stödet i bästa fall rädda flera städer. Just nu står de ryska trupperna farligt nära Tjasiv Jar. Om Ukraina med hjälp av de nya vapnen lyckas avvärja anfallet skulle det innebära en stor psykologisk seger. I förlängningen kan det betyda att Ukraina lyckas rädda till exempel städerna Kramatorsk och Kostjantynivka, som har varit i den ryska kikaren sedan Ryssland tog Bachmut i fjol.
Med långdistansroboten Atacms kan Ukraina till exempel bombardera ryska järnvägslinjer som transporterar vapen och ammunition till fronten. Den här sortens precisionsarbete har tidigare visat sig ha stor effekt, eftersom Ryssland är beroende av järnvägarna för sina transporter ut till linjerna.
Avgörande för att rädda städer som Tjasiv Jar är nu att vapen och ammunition så snabbt som möjligt distribueras ut till försvarslinjerna. Enligt USA:s president Joe Biden bör det inte ta lång tid – en stor del av materielen befinner sig redan i Polen.
Vad Ukraina framför allt behöver är inte bara att få ett slut på det ryska avancemanget. Kiev borde dessutom vända på dynamiken så att det är Ukraina som tar tillbaka territorier. Det kommer att bli en svår uppgift, även med det nya tillskottet av vapen. Under halvåret som stödpaketet satt fast i amerikanska kongressen har Ryssland haft gott om tid att gräva ner sig.
Chefen för Ukrainas militära underrättelsetjänst Kyrylo Budanov sade nyligen i en intervju med BBC att Ukraina står inför en tung period.
– Vi räknar med att våren blir svår. Det handlar inte om någon katastrof, det är viktigt att förstå. Det blir inget harmageddon, som så många försöker påstå. Men vi kommer att ha problem från mitten av maj.
Budanov konkretiserar inte vad han menar, eller varför just den här tidpunkten är kritisk. Eventuellt avser han den omtalade ryska offensiven, som beräknas sätta igång när vägarna har torkat upp.
Tack vare vapenleveranserna borde alltså Ukraina nu ha realistiska möjligheter att stoppa den ryska offensiven. Men krigföring betyder att vapenlagren måste fyllas på hela tiden. Det är det som är problemet: Västvärldens stöd till Ukraina har en ryckig karaktär. Det finns ingen kontinuitet och Ukraina har tvingats kriga i långa perioder utan tillräckligt med ammunition, vilket inte bara leder till territoriella förluster utan också sänker moralen bland soldaterna.
Den sistnämnda följden är allvarlig. Ukrainas stora trumf i kriget har hela tiden varit att soldaterna som försvarar sitt hemland är mycket mer motiverade än de ryska anfallarna. Den här resursen har Ukraina inte råd att bli av med.
Därför har det betydelse att Natos generalsekreterare Jens Stoltenberg nyligen lade fram en långsiktig plan för militär hjälp åt Ukraina. Han föreslår en fond på 100 miljarder euro under en femårsperiod. Förslaget har lovordats, men ingenting är överenskommet än. 100 miljarder euro låter som mycket, men enligt amerikanska beräkningar som Reuters har publicerat har Ryssland lagt ut nästan det dubbla på sina trupper i Ukraina sedan landet anföll 2022.
På min bilverkstad har de en sparbössa på kontoret där man kan skänka pengar för servicearbete på ukrainska försvarsmaktens fordon. Ukrainarna reparerar allt som går att reparera, för de vet att det inte går att räkna med kontinuerlig hjälp.
Och det går fortfarande inte att se någon slutpunkt för kriget i Ukraina. Därför kommer väst på nytt och på nytt att ställas inför frågan vad man är beredd att offra för ukrainsk självständighet.
Det enda som spelar någon roll på slagfältet är vapen – ord saknar betydelse.
Fakta.Stödet till Ukraina
USA står för det överlägset största militära biståndet till Ukraina. Enligt Kiel-institutet har USA bistått Ukraina med 43,1 miljarder euro i militärhjälp sedan kriget började. På andra plats kommer Tyskland med 10 miljarder euro. Sverige ligger vad det militära biståndet beträffar på nionde plats med 2,74 miljarder euro.
Den största andelen humanitära och finansiella biståndet (ca 30 miljarder euro) står EU för.
Siffrorna gäller perioden mellan den 24 januari 2022 och den 29 februari 2024.
Källa: Kiel-institutet