Iris Murdochs böcker rör sig ofta i gränslandet mellan idé och erfarenhet. I samma tradition kan Anna Victoria Hallbergs essä ”Du berör min själ” placeras.
Det är en filosofisk och självbiografisk bok där Hallberg, som är litteraturvetare och skrivit en avhandling om Murdoch, försöker förstå sitt eget liv genom filosofens verk. Hon ger också en detaljerad och förtjänstfull skildring av Murdochs liv, kärlekar och filosofiska projekt.
Iris Murdoch (1919–1999) var en brittisk moralfilosof, författare och en av efterkrigstidens mest framträdande brittiska intellektuella. Hon var också författare till över tjugo romaner, och debuterade 1954 med ”Under the net” (”Eskapad” på svenska, 1956).
Murdoch gick emot den rådande Oxfordfilosofins upptagenhet vid logisk positivism och språkfilosofi. Etiska frågor är inte språkliga problem, i stället är moral en fråga om perception och inre arbete, menade hon. Hon gjorde omläsningar av Platon och påverkades också av kristen mystik, buddhism och den ryska romantraditionen.
I Sverige har hon förblivit relativt okänd, även om det på senare år kommit verk som undersöker henne, ett av dem är författaren Lyra Ekström Lindbäcks avhandling ”Iris Murdoch and the ancient quarrel. Why literature is not philosophy” (Bloomsbury 2024). I den undersöker Ekström Lindbäck hur Murdoch upprätthåller en gräns mellan litteraturens och filosofins uttrycksformer, trots gemensamma etiska ambitioner.
Anna Victoria Hallberg diskuterar hur livet kan levas i närhet till ”det goda” – något som inte måste formuleras för att erfaras – och hur en sådan livshållning kan se ut.
Det är en ambitiös ansats.
Boken innehåller tre delar – Platsen, Tiden, Minnet – och växlar mellan Oxford och Stockholm, mellan Hallbergs eget liv och Murdochs verk.
Hallberg utgår från Murdochs centrala idéer att uppmärksamhet är en moralisk praktik, att det goda inte kan definieras men anas, och att litteraturen kan lära oss se verkligheten klarare.
Murdoch menade att om individen ska kunna agera moraliskt krävs en kultivering av det inre livet, och det verkar tala direkt till Hallberg, som skriver att Murdoch ”fått mig att vilja leva mer medvetet och ansvarsfullt”.
Det är denna intensiva kontakt med en annan människas tankevärld som gör Hallbergs bok så laddad – men också lite väl vördnadsfull. Hon analyserar sällan vad som sker när man projicerar sitt liv på en annan människas tankevärld. Kanske är det därför som besattheten blir både bokens styrka och svaghet.
”Du berör min själ” är skriven utifrån en intellektuell fixering: Murdoch är både samtalspartner, förebild och objekt för ett inre sökande. Det som driver Hallberg tycks vara Murdochs idé om jagets nödvändiga upplösning: att det goda aldrig kan ägas, bara anas genom en sorts etisk uppmärksamhet.
Hallberg nämner själv initialt ”vad det kostar på, för själen, att vara besatt” – men tematiserar sällan vad denna fixering faktiskt innebär. Vad händer med den som projicerar sitt jag på en annan människas tänkande? Hur formar det sättet man ser, och vad faller bort ur synfältet? Här hade boken kunnat bli mer konkret. Hallberg står mitt i besattheten, men betraktar den sällan utifrån.
Resonemangen om Murdochs kärleksliv är starka. Hallberg skriver om ”den våldsamma chock en kärlek kan innebära, när vi upptäcker att något annat eller någon annan är verklig” – en formulering som fångar den ontologiska dimension som Murdoch tillskriver kärleken.
Jag funderar under läsningen över jagets funktion i boken och i litterärt skrivande över huvud taget. Vad är det jaget kan tillföra här, som inte kan sägas på något annat sätt? När skymmer jaget mer än det visar? Hallberg knyter Murdoch till tankar om jagupplösning hos buddhismen och Simone Weils idé om décréation – att tysta sitt ego för att kunna se verkligheten sådan den är.
Boken präglas samtidigt av en tendens att snabbt sammanfatta hela livet i tydlig ordning
Avsnitten om moderskap är bokens starkaste, där kommer det självbiografiska perspektivet till sin rätt, på andra ställen avhandlas erfarenheterna i lite för hög hastighet.
Jag uppskattar Hallbergs diskussion om den reda och ofullständighet som Murdoch menar att tillvaron ofta präglas av. Men boken präglas samtidigt av en tendens att snabbt sammanfatta hela livet i tydlig ordning, en tendens som boken delar med väldigt många självbiografiska verk i dag. Det gör att många saker bara nämns i förbifarten.
”Du berör min själ” är en tankedriven och känslostyrd bok som famlar och emellanåt tappar tempo. Men ofta finns en intellektuell intensitet och en lust att sammanföra vetenskap och liv som är sällsynt.
Läs fler texter av Isabelle Ståhl och fler av DN:s bokrecensioner
