Det går i skrivande stund inte många timmar mellan nyhetsnotiserna om Henrik Landerholm. Efter DN:s avslöjande, att den nationella säkerhetsrådgivaren glömt kvar sekretessbelagda handlingar på en kursgård, har kritiken varit hård och fler granskningar tagit vid.
Nu kräver tre av fyra oppositionspartier Landerholms avgång. Det blir tre pling i statsministerns redan stressade pressekreterares telefoner.
Artiklar, radio och tv-inslag handlar inte längre endast om en anteckningsbok, en telefon på Ungerns ambassad och kvarglömda hemliga papper. Nu granskas säkerhetsrådgivarens tjänsteresor till Berlin, som delvis varit av privat karaktär. Pling.
Och hur har Landerholm agerat i tidigare befattningar? Pling igen.
Det offentliga blickfånget breddas dessutom, bort från Henrik Landerholm, mot hela säkerhetskulturen på Regeringskansliet. Hur kunde säkerhetsrådgivarens glömda anteckningsbok skickas över halva stan i en plastpåse med en taxi? frågar sig en tidigare kontraspionage-chef vid Must i Ekot.
Det är mycket möjligt att inget av intresse fanns i blocket. Men med ett mönster som Henrik Landerholms drar nog de allra flesta slutsatsen att det kan finnas mer att avslöja än vad som redan är känt.
Det finns nog inget riksdagsparti där ett slarvigt beteende och oordning på sina papper har lägre status än just i Moderaterna.
Hur länge orkar statsministern vänta på nästa nyhetspush?
I ett säkerhetsläge som krupit in under skinnet på många av väljarna, och när rädslan för hot från främmande makt växer, blir situationen än mer känslig. Tanken med den nyinrättade nationella säkerhetsorganisationen är att verka lugnande och producera framsynt analys. Inte ge upphov till frågor om inre säkerhetsrisker, eller släcka bränder orsakade av krisledaren själv.
Den moderata strategin verkar så här långt vara att ligga lågt och rida ut stormen – men problemet ser snarare ut att växa. Under tiden kan Henrik Landerholm bli en belastning i fler bemärkelser än att vallöftet om en ny säkerhetsrådgivare fläckas ned.
Det finns nog inget riksdagsparti där ett slarvigt beteende och oordning på sina papper har lägre status än just i Moderaterna. Ju längre Ulf Kristersson väntar med att agera desto fler lär frågorna bli om varför inget händer.
Att Henrik Landerholm, bror till partisekreterare Karin Enström och barndomsvän med statsministern, är så mycket Moderat-adel det går att bli, kan ganska snabbt vändas från fördel till nackdel.
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Kristersson avfyrar startskottet för valrörelsen
