– Med mig kommer Liberalerna bli ett mindre ängsligt parti. På valdagen ska det vara tydligt vad vi som parti vill och vad medborgarna kan förvänta sig med oss vid makten, säger Simona Mohamsson.
Eller snarare: läser innantill, men att det är en smula nervöst när den nya L-ledaren presenteras är begripligt. På riksplanet är Mohamsson politiskt oprövad, undantaget två månader på partisekreterarposten.
Några nya besked har hon inte med sig i regeringsfrågan, utan ägnar pressträffen åt att vara tydlig med att inte vara tydlig. Sakpolitiken är det viktiga. Diskussionen om regeringsfrågan pågår. Liberalerna vill ha en borgerlig statsminister.
Men Simona Mohamsson är, som alla andra liberalpartister, smärtsamt medveten om att det inte är svar på den för Liberalerna existentiella frågan.
Kan L sitta i samma regering som SD? är minan hon på alla möjliga sätt trippar runt och som kan dela partiet mitt itu. Det är också anledningen till att ingen annan ville ta sig an uppgiften.
Valberedningen har fått gräva djupt efter att mer givna kandidater som skolminister Lotta Edholm och klimat- och miljöminister Romina Pourmokhtari tackat nej. Nu har man enats om en kompromisskandidat – enligt uppgift till DN trots motstånd från tunga distrikt. Det är ingen lätt utgångspunkt för en oprövad ledare.
Om Simona Mohamsson ska klara av att hålla sitt älskade parti kvar i riksdagen måste hon infria löftet från pressträffen.
Liberalerna har problem med katastrofala opinionssiffror. Men framför allt handlar det om att partiet i nuläget inte har en rimlig strategi för att ta sig över riksdagsspärren i valet 2026.
I de senaste riksdagsvalen har L klarat sig kvar i riksdagen med hjälp av borgerliga stödröster. Med dagens röda linjer – inte släppa fram en regering där SD ingår, inte ingå i en regering med SD, men heller inte släppa fram en S-ledd regering – står man i praktiken utan regeringsalternativ. Sverigedemokraterna, med runt en femtedel av landets väljare, kräver ministerposter om de borgerliga partierna får majoritet.
Det överlägset vanligaste omdömet om Liberalerna bland väljarna är att partiet ”vacklar hit och dit”. Om Simona Mohamsson ska klara av att hålla sitt älskade parti kvar i riksdagen måste hon infria löftet från pressträffen: att klart och tydligt berätta om Liberalerna kan sitta i en regering med SD eller inte.
Det är en riskfylld uppgift, fråga Centerpartiets Muharrem Demirok om regeringsfrågans sprängkraft. Likt den tidigare C-ledaren har Simona Mohamsson haft svårt att samla tillräckligt mandat in i det sista.
Men nu låter det som att hon förbereder partiet på ett Alexanderhugg. Mantrat om vikten av sakpolitik går väl ihop med en motion till landsmötet, som enligt DN:s källor vill att partiet byter fot och accepterar SD i regeringen, och som flera medlemmar från de tre stora länsförbunden ska ha skrivit på.
Som ungdomsförbundare twittrade Simona Mohamsson om SD:s nynazistiska rötter och kritiserade att partiet aldrig tagit avstånd från dem. Som partisekreterare lyfte hon i stället SD:s inställning till EU som den verkliga skiljelinjen partierna emellan.
Är det möjligt att en av Liberalernas allra fränaste kritiker av SD-samarbetet skulle kunna gå i bräschen för ett av partiets mest smärtsamma beslut någonsin?
Fråga Johan Pehrson!
”Mitt parti består av mycket kloka människor som förstår att när man går till val så säger man en sak innan valet, sen genomförs valet, och sen säger man en sak också efter valet” som han uttryckte det efter omsvängningen som möjliggjorde Tidösamarbetet.
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Tidöregeringen blöder väljare – vart de går är den verkliga skräcken
Historien sätter hårt tryck på Kristersson
