Vart är vi på väg?
I en ny riktning! ropar S-ledningen och drar i bromsen redan vid 10 poäng. Och partiet hakar på, men verkar oroa sig över vad det betyder.
Inför och under S-kongressen har svensk höger varnat för den största vänstersvängen sedan löntagarfonderna. ”Socialdemokraterna förblir ett parti som är soft on crime och vänsterflygeln drar till vänster även om invandringen – redan innan MP, V och C sagt sitt”, skrev Ulf Kristersson efter Magdalena Anderssons linjetal.
Kanske hade han noterat att S enades om riktlinjerna för migrationen. Partistyrelsen lyssnade på de interna kritikerna, som inte ville låsa sig vid en stram migrationspolitik för så lång tid framåt. Det partiprogram som nu byts ut har tolv år på nacken.
I stället blev det en klassisk S-kompromiss där migrationspolitiken både ska vara långsiktigt hållbar och stram och som gör alla på kongressen glada, men ger ledningen full handlingsfrihet.
”För mig är det glasklart. Vi ska ha en stram migrationspolitik”, som Magdalena Andersson sedan beskrev det hela i sitt linjetal.
Under helgen gjorde S-ledaren sitt bästa för att pränta in det nya budskapet: Socialdemokraterna är ett förändrat parti, ett rakare och mer handlingskraftigt.
Och Ulf Kristersson vet att sparka där det gör som ondast. Föreställningen att S är mjukisar i migrations- och kriminalpolitiken har Socialdemokraterna länge gjort sitt bästa för att tvätta bort. Som att rättspolitiska talespersonen Teresa Carvalho ville göra hela södra Stockholm till en visitationszon, trots att svensk lag redan är ovanligt tillåtande när det kommer till polisens visitationsmöjligheter.
Nu ställer sig kongressen bakom ytterligare skärpningar i kriminalpolitiken. S vill ha tillfälligt sänkt straffbarhetsålder till 14 år vid allvarliga brott. Det rörde upp känslor i kongressalen, men Carvalho var nöjd. ”Vi är ett förändrat parti”, sa hon till reportrarna när hon valts in i verkställande utskottet. ”Vi är rakare och mer handlingskraftiga”, sa Magdalena Andersson.
I den ekonomiska politiken har i stället vänsterfalangen vunnit mark, trots att partiledningen håller emot. Slopad karensdag, högre beskattning av rika och ingen vinst i skolan är nu S-politik. Men om vinstförbudet verkligen skulle hinna genomföras under nästa mandatperiod är högst oklart.
Stora lån till totalförsvarsinvesteringar är klubbat, och en nivå på skuldankaret som ”kan behöva höjas”. En viss förskjutning vänsterut, men en urvattnad kompromiss också där som är föga förpliktigande.
Andra förslag som i praktiken skulle innebära ett underskottsmål i det finanspolitiska ramverket körde partiledningen över, och S säger fortsatt nej till skatt på fastigheter, förmögenheter, gåvor och arv.
Men för mycket energi har de senaste veckorna lagts på att fastställa Socialdemokraternas nya riktning, och för lite på en större fråga.
Hur ska försvarsupprustningen finansieras?
Hur ska vi ha råd med ökade och löpande försvarskostnader? Utöver de enorma lån som går åt till den första investeringspuckeln. Det vill inte S, eller något annat riksdagsparti tala klarspråk om.
Stundande beslut vid Nato-toppmötet i Haag lär betyda kostnader på minst 70 miljarder mer om året. Och det i ett läge när staten redan går med stora underskott. Välfärden skriker efter mer resurser.
Eftersom försvarsanslagen höjs som andel av bnp, betyder det att en starkare ekonomi bara slussar iväg mer pengar till försvaret när det går bättre. Därför duger inte större tillväxt som svar.
I Göteborg sträcker sig Magdalena Andersson till att det kommer kosta, och annat behöva stå tillbaka. Men hon aktar sig noga för att bli ”rakare och mer handlingskraftig” just här. Breda skattehöjningar är inget nya Socialdemokraterna tänker gå till val på.
Lyssna på DN:s podd Älskade politik om de största bråken på kongressen.
Läs mer av Annie Reuterskiöld:
Allt ser toppen ut för S – men under ytan lurar ångesten
S och M behöver varandra lika mycket som de behöver ny kärnkraft
