I Sverige brukar riksdagsvalen bli jämna historier. Trots att vi har åtta partier att välja emellan brukar väljarna fördela sina röster över blockgränsen som vore det ett tvåpartisystem.
Med Sverigedemokraternas intåg har sammansättningen i blocken skakats om. Att ta makten har blivit mer komplicerat. Numera behövs detaljerade avtal för att styra Sverige, om partier med olika grundsyn ska kunna lita på varandra.
I det systemet blir en särskild sort, som statsvetarna gett ett knastertorrt namn, de allra mest åtråvärda: Marginalväljarna.
Det är väljare som byter parti och block mellan valen, och som är mottagliga för nya sätt att tänka. De är inte fast beslutna i sin politiska övertygelse, utan röstar ofta efter plånboken och hur det känns rent allmänt just på valdagen.
Med en liten marginal mellan vinnare och förlorare behövs att några, men inte många, bestämmer sig för att ta sitt pick och pack och promenera över till andra sidan blockgränsen.
Inför statistiskmyndigheten SCB:s genomarbetade opinionsmätning hade många riksdagspartier anledning att vara nervösa.
För Liberalerna är läget kanske värre än någonsin. Precis som inför förra valet riskerar L att åka ur riksdagen. Men sedan dess har de inte bara hunnit avverka en partiledare, utan också målat upp så många röda linjer att ersättaren kommer behöva backa på något för att kunna ingå i en regering.
I nuläget har partiet landsmötesbeslut på att inte sitta i regering med SD, eller medverka till att en sådan släpps fram. Samtidigt säger Sverigedemokraterna att de går i opposition om de inte får ministerposter, och Moderaterna och KD signalerar att dörren till Rosenbad står öppen.
Om den nya L-ledaren inte ändrar på någonting alls är risken stor att väljarna blir osäkra på vad en röst på Liberalerna egentligen ger.
Moderaterna har länge plågats av låga opinionssiffror. En orolig omvärld, ett nytt säkerhetspolitiskt läge och USA:s chockerande handelstullar borde i teorin ha gett Ulf Kristerssons parti en skjuts. Moderaterna har högt förtroende hos väljarna i både ekonomi, försvars- och säkerhetspolitik. Dessutom brukar väljarna samlas runt flaggan i kristider. Men just denna drake verkar inte lyfta i motvind.
Den stora mätningen från SCB visar i stället att Tidöpartierna hamnat rejält på efterkälken. Avståndet till oppositionen är nästan 13 procentenheter. Det är ingen smekning för Tidö, men den största skräcken har med väljarströmmarna att göra.
Flera opinionsmätningar under året har visat att väljarna tappat förtroende för Moderaterna i ekonomifrågan.
Sverigedemokraterna och Moderaterna tappar 1,5 procentenheter vardera till huvudmotståndaren på andra sidan. Liberalerna och Kristdemokraterna blöder till Socialdemokraterna likaså.
Finansminister Elisabeth Svantesson (M) höll i veckan en pressträff om Socialdemokraternas vänstersväng. Men flera opinionsmätningar under året har visat att väljarna tappat förtroende för Moderaterna i ekonomifrågan. Kanske handlar Svantessons nästa presentation om den egna politiken.
För just nu är det marginalväljarna som står och packar väskan.
Läs mer:
SCB: Tidöpartierna rejält på efterkälken
Läs mer av Annie Reuterskiöld här.
