![](https://i0.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/132402e6-8680-43c1-ae6b-57c01d1535f7.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
Att ändra riktning på den stora EU-skutan är inte lätt, det vet alla som intresserar sig för unionens politik. Därför har det varit märkligt att följa vårens bondedemonstrationer och konstatera hur fort det kan gå ibland. Om gatans protester ligger i tiden kan demonstranterna snabbt bjudas in till EU:s innersta korridorer.
”Våra bönder förtjänar att bli lyssnade på”, förklarade Ursula von der Leyen efter några korta veckors traktormanifestationer, brända höbalar, gödsel på de europeiska huvudstädernas gator och blockerade stormarknader. I länder som Frankrike, Rumänien, Spanien, Nederländerna, Polen och Tyskland hade lantbrukarna visat hur missnöjda de var. Efter de våldsamma protesterna i Belgien fanns det också en rädsla för att demonstrationerna skulle kunna lösgöra mer destruktiva krafter i hela Europa.
Under våren har von der Leyen sedan drivit på för en lång rad förändringar. Redan i början av februari drogs en kommande förordning om halverad användning av bekämpningsmedel tillbaka. Sedan ströks ett särskilt mål för minskade utsläpp inom jordbruket i kommissionens förslag till unionens klimatmål för år 2040.
Om gatans protester ligger i tiden kan demonstranterna snabbt bjudas in till EU:s innersta korridorer.
Därefter har undantag för regler om träda införts och ett stort ”förenklingspaket” klubbats som bland annat innebär halverat antal kontroller av om lantbruken följer EU:s regler. Mindre gårdar (upp till tio hektar) ska helt undantas från sådan övervakning.
”Vi litar på er”, försäkrade Ursula von der Leyen i Maastricht när hon riktade sig till Europas bönder under debatten mellan EU-valet toppkandidater i början av maj. Enligt tidningen Politico användes orden ”bönder”, ”lantbruk” och ”jordbruk” 51 gånger under den 90 minuter långa valdebatten, vilket var nästan lika ofta som ”klimat” (53 gånger).
Inför EU-valet har alltså jordbrukspolitiken hamnat högt upp på den politiska dagordningen och det är framför allt högern som försöker få böndernas röster. Det stora konservativa och kristdemokratiska partiet EPP lovar att slåss för lantbrukets intressen och bromsa unionens klimatpolitik. Ett tidens tecken är också att det högerpopulistiska bondepartiet BBB, som har skakat om politiken i Nederländerna, ska bli en del av EPP. Ännu längre ut på högerkanten försöker också allehanda mer eller mindre extrema partier framställa sig som lantbrukets sanna förkämpar.
Och visst ska EU:s politiker lyssna på Europas bönder. De som sliter med odling och djuruppfödning och ser till att vi har mat att ställa fram på bordet förtjänar vår respekt och måste garanteras rimliga levnadsvillkor. Det är också högst begripligt att byråkratin som frodas kring EU:s regelverk kan driva lantbrukare till vansinne.
Men jordbrukspolitiken berör inte enbart Europas bönder, utan påverkar hela unionens klimat och miljö. Lantbruket står till exempel för 10 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser och måste rimligen ta sin del av ansvaret när unionen försöker göra något åt klimatförändringarna. Annars blir bördan för andra ännu större.
Det verkar också märkligt att helt upphöra med kontroller av att gårdar under tio hektar följer miljölagar och andra EU-regler. Europas gamla utsugna jordar kräver mycket gödning men måste brukas på ett sätt som inte förvärrar miljöproblemen för alla på vår kontinent.
De som fattar beslut om EU:s jordbrukspolitik måste helt enkelt väga olika intressen mot varandra och inte tro på allt som förs fram när lantbrukarna demonstrerar. Den som studerar officiell statistik ser till exempel att det går ganska bra för europeiskt jordbruk. Med undantag för år 2023 har jordbrukets inkomster faktiskt ökat ganska ordentligt under senare år.
Lantbruket står för 10 procent av EU:s utsläpp av växthusgaser och måste rimligen ta sin del av ansvaret när unionen försöker göra något åt klimatförändringarna.
Genomsnittssiffror säger förstås inte allt och många småbrukare har det svårt, men det vore dumt att höja inkomststödet till EU:s bönder innan det har gjorts en ordentlig analys. Bidragen till unionens lantbruk uppgår redan till drygt en tredjedel av EU:s budget och det borde inte vara självklart att pumpa in ännu mer skattepengar.
Exporten av livsmedel från EU ökar också. Franska, spanska och italienska viner och ostar säljer bra i övriga delar av världen och handelsöverskottet är stort. Det borde alla franska bönder som vill stoppa EU:s frihandelsavtal med andra delar av världen tänka på.
När framtiden för EU:s jordbrukspolitik diskuteras behövs mer kunskap och fler perspektiv än böndernas. Men hittills är det bara livsmedelsbranschen och det europeiska lantbrukets företrädare som har bjudits in till EU-kommissionens pågående ”strategiska dialog” om framtidens jordbruk. I början av sommaren ska dessutom Peter Strohschneider, tysk professor i medeltidshistoria, presentera en analys av läget för det europeiska lantbruket. Men det räcker så klart inte för att täcka in de livsviktiga klimataspekterna.
Det paradoxala (och irriterande) med EU-makten är att den är så svår att påverka för medborgarna och samtidigt ofta så omedelbart tillgänglig för särintressen som anses viktiga. Men EU:s jordbrukspolitik berör oss alla och det är inte bara arga bönder som ska avgöra dess vägval.
Läs mer av Annika Ström Melin