Några killar syns i ögonvrån. Mindre än en minut senare rinner spottloskan genom håret på judinnan Carinne Sjöberg som sitter på ett kafé med sina vänner i centrala Umeå.
Hon minns att ungdomarna svär något på arabiska innan de springer från platsen, och att förskräckta kafégäster studsar upp från stolarna medan ett äldre par kommer med servetter och vatten. Vad hände precis?
Carinne Sjöberg vet mycket väl. Hon såg det komma.
Igen.
Malmö, sex år senare.
Palestinska flaggor vajar i vinden. Flera tusen män och kvinnor, unga som gamla, har samlats i Malmö.
– Krossa sionismen, skanderar folkmassan i demonstrationståget några månader efter att terrorgruppen Hamas mördat och kidnappat civila israeler i oktober 2023, och Israel slagit tillbaka med markoffensiv och flygattacker.
Carinne Sjöberg suckar.
– Jag kan på något sätt förstå att människor från andra länder bråkar. Men jag förstår inte godtrogna svenskar som aldrig upplevt krig eller sprungit till skyddsrummet när bomberna faller. Hur kan deras hjärtan vara fyllda med hat? De har ingen aning om vad de pratar om.
Hon är judinna från Israel. Ett land som dels fått sympatier från omvärlden efter Hamas brutala attack, dels anklagats för ett omfattande humanitärt lidande i Gaza och tusentals civila dödsoffer i det efterföljande kriget.
400 mil från Gazakriget snörar hon på sig sina grova kängor i den kameraövervakade hallen i utkanten av Umeå. Inget får lämnas åt slumpen.
– Jag måste vara beredd att springa. Eller sparka i självförsvar om det behövs, förklarar hon innan hon larmar på och dubbelkollar att ytterdörren är låst.
Svenska forskare varnar för att samhället står inför en ny våg av antisemitism i kölvattnet av Gazakriget. En våg som redan sköljer över Sverige – och riskerar att bli ihållande.
Carinne Sjöberg backar instinktivt några meter när hon kommer fram till busshållplatsen för att undvika att någon kommer bakifrån. Alltid med bara en hörlur i örat.
Hon sätter sig långt fram i bussen, där äldre och funktionshindrade brukar sitta. Tumregeln är att placera sig så att chauffören enkelt ska kunna se henne i spegeln.
– Inget jag vill göra. Men det finns en anledning.
En mening hon upprepar minst fem gånger när DN träffar henne i Umeå, Sveriges största kommun utan gängrelaterade dödsskjutningar och som dessutom prisats för sitt brottsförebyggande arbete. Nyligen utsågs Umeå till den bästa svenska kommunen att bo i.
Men inte för Carinne Sjöberg, som nu har packat flyttkartongerna.
Ett 40 år gammalt porträtt visar Carinne Sjöberg med ett mörkt och lockigt hårsvall när hon fortfarande bodde i Israel. En viskning om det judiska ursprunget, förklarar hon, som hon gärna visade upp när hon flyttade till norra Sverige för sin stora kärlek strax efter att bilden togs.
I Umeå fanns andra judar som tillsammans ordnade en föreningslokal. De målade och fixade. Bjöd in till samtal och träffar. Gemenskapen var stark.
Alla som ville veta mer om judendomen var välkomna till lokalen, som flera år senare skulle hamna i fokus för en världsnyhet.
Hon engagerade sig i judiska frågor på riksnivå, blev ordförande i Judiska föreningen i Umeå och valdes in som fullmäktigeledamot för Liberalerna.
Hatiska inslag blev en allt större del av vardagen.
Carinne Sjöberg tänker spontant på när någon skickade hem en bok till henne med titeln ”Hundra anledningar att lämna Sverige, jävla jude”. Och när hon på minnesdagen för Förintelsen uppmanades av sin man att vänta med att komma hem tills han städat upp på altanen – som fyllts med bilder på Hitler.
Carinne Sjöberg minns när hon som barn i Israel började ställa frågor varför så många hade nummer intatuerade på sina armar, och hur hon kunde vakna på nätterna av att föräldrarna grät i sina drömmar.
– Stå på dig. Stå rakryggad. Sluta aldrig att kämpa, brukade min pappa säga. Jag kommer aldrig att glömma det.
Men det är svårt. Hon upplever att hon fått en spricka i hjärtat under det senaste året.
– Innan det här var jag stark, men det som skedde den 7 oktober och efteråt har knäckt mig. Jag kan inte ens andas ordentligt längre. Jag tänker på barnen som drabbats. All terror. Det är fruktansvärt.
De följande månaderna efter Hamas attack förra hösten identifierades fem gånger så många hatbrott med antisemitiska motiv jämfört med året innan, enligt Brottsförebyggande rådet.
Men inte bara i Sverige.
Liknande ökningar noteras i allt från USA, Argentina och Brasilien till europeiska länder som Frankrike, Österrike, Storbritannien och Danmark.
Synagogor har vandaliserats och bränts ned medan judar knivhuggits och hotats. Gamla konspirationsteorier har fått ny luft under vingarna.
Men hatet kommer bara till viss del från högerextremister.
En färsk rapport från Segerstedtinstitutet vid Göteborgs universitet visar hur antisemitismen allt tydligare kopplas till Israel-Palestinakonflikten. Forskarna beskriver det som en israelisering, där ett språk som tidigare knutits till traditionella antisemitiska uttryck i dag används vid kritiken av Israel.
Att skrika ”befria Palestina” behöver inte vara antisemitiskt, men att skriva det på en judisk elevs skåp skulle vara det, resonerar rapportförfattarna. Kontexten blir avgörande för om uttryck i gråzonen går över gränsen eller inte.
Kopplingen till Israel och tusentals år av förtryck och förföljelse av det judiska folket skapar en nedärvd rädsla som gör att hotfulla uttryck och nedsättande skämt får en annan innebörd än för andra personer.
Ett slags kulturellt trauma, som forskarna kallar det.
Rummen på övervåningen i Carinne Sjöbergs hus är tomma. Nedpackade i lådor.
Sex år har gått sedan Judiska föreningen i Umeå tvingades lägga ned och stänga sin lokal efter hot och trakasserier. Sedan dess finns inget organiserat judiskt föreningsliv norr om Uppsala.
Om några veckor lämnar även Carinne Sjöberg den västerbottniska kuststaden för en flytt söderut, där hon hoppas kunna vara verksam i judiska sammanhang utan att sticka ut lika mycket.
Hon visar sin favoritplats vid ett fönster där hon brukar skriva barnböcker och titta ut på fåglarna i björken utanför.
– De är så fria.
Hon blir tyst en stund.
– Många säger till mig att jag ska vara lycklig som har fått komma till Sverige och vara fri, att jag inte behöver uppleva krig. Men jag kan inte ens röra mig ute, klä mig eller se ut som jag vill. På vilket sätt jag är fri?
• Undvikande av miljöer och otrygghet i privata sammanhang.
• En vilja att dölja judiska symboler.
• En osäkerhet och vaksamhet som genomsyrar hela tillvaron.
Carinne Sjöberg prickar av punkt efter punkt i definitionen av minoritetsstress och försvarsstrategier för kollektiv utsatthet. Något som faktiskt kan vara skadligare än att som individ utsättas för konkreta trakasserier, enligt tidigare amerikansk forskning.
Samtidigt tror mer än tre av fyra som deltog i Judiska centralrådets undersökning från slutet av 2023 att tryggheten för att leva med judisk identitet i Sverige kommer att försämras de kommande åren.
Carinne Sjöberg försöker att vara optimistisk. Men är trött på ordet ”åtgärder” från politiskt håll.
– Antisemitismen kan bara krossas genom att man erkänner att den finns. Vi måste börja där.
Läs mer:
Tidslinje – ett års krig i Gaza
Fakta.Kraftig ökning av antisemitism
• Antisemitism är fördomar om och fientlighet mot judar.
• I Sverige finns omkring 20 000 judar.
• 7 oktober till 31 december 2023 identifierades nästan fem gånger fler antisemitiska hatbrott än motsvarande period året innan.
• Judar som deltog i Göteborgs universitets undersökning i våras uttryckte oro både för sin egen och sina näras trygghet. Av de som preciserar var hotet kommer ifrån uppger de flesta att det kommer från personer med bakgrund i Mellanöstern.
• 80 procent av de tillfrågade i en undersökning bland judar i Europa anser att antisemitismen vuxit under de senaste fem åren.
• I januari 2023 presenterades en satsning från regeringen om insatser för att stärka judiskt liv och motverka antisemitism.
• Polisen har det senaste året stärkt säkerheten vid israeliska och judiska objekt.
Källa: Brottsförebyggande rådet, EU-organet FRA, Göteborgs universitet.
