Detta är en recension. Skribenten svarar för åsikter i texten.
Det är sent på jorden i hus 15, Slakthusområdet strax söder om Stockholm. ”Solfångare” heter utställningen av och med tio unga konstnärer och den är i min mening bland det bästa som kunnat ses i Stockholm i år. Ateljéföreningens lokal är nedgången och mörk, det är ruffigt och rått men också direkt och ofiltrerat. Finishen på verken är oklanderlig.
En katastrof tycks ha inträffat, men här och där syns spår av överlevnad. I ett rum har Lior Nønne Malue Hansen ställt några solstolar runt en hög med röda strålkastare, som en övergiven elektrisk lägereld. I ett annat rum loopas Caroline Nords utfrätta, repiga, flimrande film i taket. Stelnat smält glas (eller kanske förglasad sand, så där som sker vid extrem hetta) ligger i en liten sanddriva utanför. Det gör också två hjärtskärande glasavgjutningar av små fötter.
Sara Ekholm Eriksson ligger bakom det sistnämnda verket och hon har också fungerat som kurator för utställningen. Men känslan som uppstår när man snavar runt på de trasiga golven är att det handlar om tio individer ur vilkas verk temat växer fram, inte illustrationer av något ”curatoriellt koncept”.
Mörkt och vackert, och i Helena Permingers och Marcus Bergmans organiska objekt också lite skrämmande. Men den apokalyptiska svärtan får även komisk relief, som i Valentin Nashs stora skulptur liknar något Alberto Giacometti gjorde när han arbetade på stadens gatlyktsavdelning.
För tusen år sedan var man inte mindre upptagen av undergången. Då framställdes i Spanien ett antal handskrifter om Johannes uppenbarelser som försågs med säregna illustrationer i klara färger, lika naiva som otäcka. Som ett universum av hallucinationer, en föreställningsvärld av symboler med oklara sammanhang. En tid innan den aristoteliska logiken, strukturen, vetenskapen kommit på plats.
”Solfångare” frammanar en bild av en tillvaro när systemen havererat och bara spridda fragment av den moderna världen återstår. Det är så här livet kommer att bli efter apokalypsen, efter antropocen.
Läs mer om konst på dn.se
