Anders Arborelius, Sveriges förste katolske kardinal sedan 1500-talet, har mycket att tänka på. Påve Franciskus begravs på lördag, Arborelius måste till Rom och han förklarar skämtsamt att han behöver leta efter flygbiljetter.
Ändå vore det lögn att påstå att Anders Arborelius verkar stressad när han – och adjektivet ska läsas bokstavligt här – skrider in i salen. Katolska kyrkan har kallat till pressträff med anledning av påven Franciskus död på annandag påsk.
Den svenske kardinalen är klädd i ordensdräkt, har ett stort silverkors i en kedja runt halsen och utstrålar en värdighet som kanske inte per automatik associeras med fotriktiga sandaler av den typ som Arborelius bär för dagen.
Märket på sandalerna är ”Tellus”, ett sammanträffande så gott som något, för dem som tror på sammanträffanden.
– Jag tror att påve Franciskus för många har präglat bilden av den katolska kyrkan som öppen för dialog med världen, säger Arborelius, när han satt sig tillrätta med tre katolska vepor bakom ryggen.
– Och vi ser ju att det som påven har satt i centrum just nu är i fara. Han ville bygga broar – inte murar, han ville se till så att de fattiga och undertryckta kom till sin rätt, han ville skapa fred, han ville kämpa för miljön. Alltså frågor som är av allmänt intresse, men som just i vår tid sätts i fråga.
Anders Arborelius blev biskop i Stockholms katolska stift (som samlar samtliga katolska församlingar i Sverige) 1998 och upphöjdes till kardinal 2017. Som sådan, och som varande under 80 år gammal, kommer han att ingå i den så kallade påvekonklaven.
”Cum clave”, latin för ”med nyckel”, är vad det kallas när den katolska kyrkans kardinaler låser dörrarna om sig i det Sixtinska kapellet och sammanträder för att välja en ny påve.
– Ja, alltså man har ju redan börjat, säger Arborelius, och avslöjar eventuellt något om varför han är angelägen om de där flygbiljetterna.
– Nu är det kanske inte så många som är i Rom, men man har redan haft ett möte där. Det blir fler sådana möten, för att stämma av vad som lever bland oss, vad vi har för förväntningar och vad vi skulle kunna tänka oss för framtiden.
Inför konklaven är det brukligt att de närvarande kardinalerna kommer överens om vilken fråga de ser som viktigast för kyrkan när en ny påve ska utses. Arborelius behöver inte fundera länge över vad han anser bör vägleda kardinalernas val.
– Jag skulle säga att det är förmågan att nå ut med evangeliet. Att nå ut till en värld som inte känner till budskapet, eller som känner det på ett felaktigt sätt. Påven ska i första hand vara Kristi ställföreträdare, som ska lyckas förnya vår syn på Guds närvaro i världen, säger han.
Som kardinal ska Arborelius inte bara vara med och välja en ny påve, faktum är att han – åtminstone i teorin – skulle kunna bli den nye påven. När New York Times spekulerar i vilka namn som är tänkbara på den heliga stolen finns Anders Arborelius med på listan.
Efter presskonferensen ger Arborelius enskilda intervjuer. DN får plats nummer fem och när vi sätter oss med kardinalen har han hunnit tröttna på den oundvikliga frågan.
Han har redan förklarat att han ser sitt eget potentiella påveskap som ”mer fantasi än verklighet” och berättat att han faktiskt bad påve Franciskus om tillåtelse att gå i pension vid 75 års ålder (Franciskus svarade ”beviljat, men jag säger inte när det blir”).
Anders Arborelius döptes inte i den katolska kyrkan som barn, utan konverterade vid 20 års ålder. Två år senare valde han klosterlivet som karmelitmunk i Norraby kloster i Skåne. Och det är tillbaka till klostret som han längtar efter sin pension.
Men på en fråga från SVT har han också hunnit svara att även om en kardinal i princip kan tacka nej om han skulle utses till påve, så hör det till en prästs kall att utföra de uppdrag som han anförtros av kyrkan.
Vad tänker du om att du, som valde att gå i kloster när du var ung, skulle kunna bli utsedd till påve?
– Jo, men då har jag betonat att jag är ytterst olämplig för den här uppgiften, svarar Arborelius.
Brukar inte de som blir valda säga precis så?
– Det är nog lite olika.
Kardinalen dröjer lite:
– Nej, nej, men det är riktigt att ingen vet vem det blir, och vi behöver inte spekulera i det, för någon blir det.
Anders Arborelius är på väg till Rom. Han hoppas vara åter om två veckor. Hoppas.
Läs mer:
Johanna Frändén: Påven gjorde ett radikalt val – även inom fotbollen
