Detta är en kommenterande text. Skribenten svarar för analys och ställningstaganden i texten.
Första gången jag såg henne var på en serie bilder från New Yorks tunnelbana. Hon bar en vit spetsbrudklänning i 20-talsstil, lång vit scarf, svarta stövlar och i handen höll hon en ganska enkel vit blombukett. Rama Duwaji och hennes man Zohran Mamdani var på väg till stadshuset för en vigselceremoni. Runt dem i vagnen satt påpälsade New Yorkbor med mössor och vinterjackor och tittade ner i sina mobiler. De visste inte att de framför sig hade stadens blivande borgmästare – och hans fru.
I början av november blev Zohran Mamdani den första muslimen och även den första demokratiska socialisten på posten. Efter att ha stått ensam i ett gathörn och försökt ropa ut sitt budskap om högre beskattning av rika och frysta hyror lyckades han på ett år bygga upp en kampanj som fick en majoritet av stadens invånare att rösta på honom. Bland alla tusentals volontärer som knackat dörr och samlat in pengar var många unga.
Det var en sensation. Plötsligt verkade de gamla vanliga politiska frontfigurerna, demokrater likväl som republikaner, dödströtta. Som om de hörde hemma i en annan tid. Mamdani kom med en helt ny ton, smart och humoristisk, han struntade i att ständigt förhålla sig till det uttjatade kulturkriget och talade med totalt självförtroende om sin kärlek till den inkluderande staden New York.
Och så är det då hans fru, Rama Duwaji. Jag har blivit helt fascinerad av henne.
Efter de senaste årens fruparad med Melania Trump, Lauren Sánchez Bezos och Erika Kirk var det nästan chockerande
De träffades på dejtningssajten Hinge för fyra år sedan. Hon är född i Houston, Texas, men familjen flyttade till Dubai när hon var nio. Efter att ha gått en konstutbildning där återvände hon till New York och började göra illustrationer och animeringar för New Yorker, New York Times, Washington Post. Ofta tecknar hon kvinnor med rötter i Mellanöstern som försöker leva i diasporan, blandat med motiv från Gaza och Sudan. Det var även Rama som låg bakom Mamdanikampanjens supersnygga visuella profil.
”Rama är inte bara min fru, hon är en otrolig konstnär som förtjänar att bli känd på sina egna villkor”, har Mamdani sagt om henne.
När han höll sitt segertal stod den coola Rama Duwaji vid hans sida. Hon hade som vanligt sin orientaliska eyeliner och var klädd i en svart topp från den palestinsk-jordanska designern Zeid Hijazi. (Hennes frisyr, en mix av en bob och pixie, har redan börjar kallas ”en rama”.) Själv har hon aldrig sökt uppmärksamhet. Man kunde se att allt gått fort, lite ovant tittade hon ut över det jublande folkhavet, men utstrålade en lugn värdighet och integritet.
Efter de senaste årens fruparad med Melania Trump, Lauren Sánchez Bezos och Erika Kirk var det nästan chockerande. En modern 28-årig kreatör, som konsekvent tackat nej till intervjuer utan bara fortsatt att göra bilder om integration och kvinnors globala liv.
Det har varit direkt rörande att se hur det det här paret genererat så mycket ljus och hopp. I veckan skrev den socialdemokratiska politikern Sara Kukka-Salam här i DN Kultur om hur betydelsefullt det varit för henne att Mamdani satt ord på det som många muslimer burit i tysthet: islamofobin i vardagen: ”Hans tal blev en lägereld kring vilken vi kunde samlas och äntligen dela våra upplevelser högt med varandra”. I Dagens ETC såg Tanvir Mansur snarare segern som en framkomlig väg för arbetarklassen.
Och själv blir jag alltså oproportionerligt glad över att Zohran Mamdani har en så smart och snygg kvinna vid sin sida. Det säger något om hur stort vårt behov av ljusgestalter är just nu och hur snabbt vi projicerar det vi själva längtar efter på dem.
”Hon är vår moderna prinsessan Diana”, sa Hasnain Bhatti, vän till borgmästarparet i New York Times häromdagen. Nåja, det är kanske att ta i. Men visst önskar man att Rama Duwaji är framtiden.
Läs fler krönikor av Åsa Beckman här, tillexempel ”Det är prins Andrew och de andra reserverna som skämmer ut monarkin” Prenumerera också på nyhetsbrevet ”Wiman & Beckman” där hon och Björn Wiman varje måndag väljer favoritartiklar och ger kulturtips.
