Den var ungefär 40 centimeter lång och i syslöjden hade jag tillverkat en blå tofs som jag virat runt den. Det var en pinne som skyddade mig mot åska. Som barn hade jag utvecklat en närmast sjuklig rädsla för ljusa blixtar och mörka himlar och vågade inte sova över hos kompisar om jag inte hade kollat väderleksrapporten först. Upp i tidiga tonåren smusslade jag med mig min pinne vid översovningar och när vi släckt lampan lirkade jag ut den ur min väska och la den under kudden.
På pinnen hade min lillebror med kulspets skrivit: ”Åsas åskpine”. Det var rart men gjorde det möjligen ännu mer pinsamt om någon skulle hitta den.
Därför känns det väldigt bra att nu läsa om nätforumet ”Official stick reviews” som har 2,8 miljoner följare på Instagram och 700 000 på Tiktok. Och framför allt är det glädjande att en av grundarna, Logan Jugler, framhåller att det handlar om något så påtagligt men ändå svårfångat som aura. Alla som har plockat hem en pinne från skogen vet att de kan ha betydligt mer utvecklade personligheter än människor.
Tyvärr är det inte alla som uppfattar det. Min egen åskpinne gick ett dystert öde till mötes. När jag kom hem efter en översovning insåg jag att jag hade glömt den. Jag fick panik. Jag var 14 år och min snälla mamma tog på sig det genanta uppdraget att ringa.
Kompisens mamma tillhörde dem som inte har förmågan att se en pinnes djup och själ. ”Jag hittade en gammal äcklig pinne som jag kastade i soporna”, sa hon sorglöst och la på luren.
Läs mer:
Pinnar gör succé på sociala medier
