![](https://i3.wp.com/static.bonniernews.se/gcs/bilder/dn-mly/75b96ab6-91a3-4279-bb76-3225aec26f92.jpeg?interpolation=lanczos-none&fit=around%7C1024:576&crop=1024:h;center,top&output-quality=80&w=1200&resize=1200,0&ssl=1)
Året var 2014. Tioåriga jag hade nyligen sett musikvideon till ”Blank space” av Taylor Swift och blivit frälst. Denna blonda, amerikanska kvinna som passade så bra i rött läppstift och sjöng så trollbindande. Det var överdramatiskt och alldeles perfekt för en ung tjej som försökte hitta en mer sofistikerad musiksmak efter att ha spelat sönder Mellolåtar. Min inre swiftie föddes där och då. Sedan skulle det dröja tio år innan Swift uppträder live i Sverige för första gången. Året är nu 2024 och jag och min swiftievän ska gå alla tre kvällar på ”The eras tour” på Friends arena.
Det finns ingen artist som är så invävd i mitt liv som Taylor Swift. Hennes röst och musik har alltid varit där för mig på flera sätt — den har varit en varm kram, en förstående axel att luta huvudet mot eller en vän att skratta med. Det finns endast två låtar i världen som alltid får mig att gråta och en av dem är hennes ”Seven”, nostalgin och barndomens smärta i den träffar mig på ett särskilt sätt. Trots att jag och Taylor har levt helt olika liv kan jag alltid finna mig själv i hennes berättelser om sig själv och sina karaktärer.
Efter att Taylor Swift blev utnämnd till årets person av tidningen Time förra året skrev Saga Cavallin (DN 15/12) att ”Swift är nämligen noll procent subkulturell och har till skillnad från övriga giganter inte lämnat något som helst bestående intryck på populärkulturen bortom lyssnarsiffror”. Förlåt Saga, men det där är rent kvinnohat. Jag kan utan tvekan säga att jag inte hade varit den poet jag är i dag om det inte vore för Taylor Swifts album, i synnerhet ”Folklore” och ”Evermore”. Jag återvänder till dem när jag har idétorka. Hur Taylor skapar karaktärer, refererar till litteratur och poeter jag älskar, som till exempel Emily Dickinson, inspirerar mig att skriva på nya sätt.
Hennes album ”Reputation” lärde mig vikten av autenticitet, att stå upp för sig själv och göra det man vill göra med sin konst
Allt sägs inte rakt ut om Swifts karaktärer, utan man får tolka deras relationer och vad de egentligen vill, som i låtarna ”Cardigan”, ”August” och ”Betty” som utgör ”kärlekstriangeln” i ”Folklore”. Med finess lyckas hon balansera mellan att ge lyssnaren/läsaren tydliga rader och ledtrådar, samtidigt som mycket göms i underströmmen. Swifts användning av stilfigurer, som metaforerna och ordlekarna i låtarna som ”Cowboy like me”, ”The lakes” och ”My tears ricochet” eller allusionerna till ”Den store Gatsby” i ”Happiness” är något som uppmuntrat mig att tänka längre och utvidga mitt poetiska språk.
Detta är något som även finns i Swifts musikvideor. I en tid där färre artister släpper ordentliga videor med tydliga storylines och dramatiska produktioner är hennes frisk luft. Jag är väldigt förtjust i videon till ”Bejeweled” som är en återberättelse av Askungen och ”Fortnight” som refererar till filmen ”Poor things”. Även att Swift har sina speciella och igenkännbara ”eras” är något som särskiljer henne från många andra artister. Jag älskar att hennes album är så tydligt definierade genom färg, sound och teman.
Hennes album ”Reputation” lärde mig vikten av autenticitet, av att stå upp för sig själv och göra det man vill göra med sin konst. När Swift bestämde sig för att spela in alla sina gamla album för att få rättigheterna till dem beundrade jag att hon återtog kontrollen över det hon byggt upp.
Jag har använt ett författarstipendium för att bekosta konsertbiljetter, outfits och hotell. Jag och min vän planerar att gå i en ”Miss Americana & the heartbreak prince”-inspirerad outfit den första kvällen, baserad på låten från albumet ”Lover”. Det blir alltså mycket rosa, pastell, prinsesskrona och ordensband. Den andra kvällen ska jag ha på mig en outfit inspirerad av ”Reputation”, mitt favoritalbum efter ”Folklore”. Det kommer att bli en topp täckt i silvrigt glitter, svarta kostymbyxor och silvrig ögonskugga. Sista kvällen blir det troligtvis en 1989-outfit (blåa jeans, vit topp, rött läppstift), den dagen har jag och min vän sittplatser och vi vill ta det lugnt i mer bekväma kläder.
Vi swifties har på senaste tiden blivit klassade som galna, jobbiga och obildade—särskilt nu i samband med Swifts nya album ”The tortured poets department”. Jag är trött på alla anklagelser om att den som älskar Taylor är okultiverad. Nu vill jag bara gå på ”The eras tour” in peace.
Fakta.Aya Kanbar
Född 2004, bosatt i Örebro.
Hon debuterade 2021, 17 år gammal, med diktsamlingen ”Hyperverklighet”, som nominerades till Borås Tidnings debutantpris. Förra året kom ”Aftongata”, för vilken hon blev nominerade till Dagens Nyheters kulturpris.
År 2023 tilldelades hon Samfundet De Nios julpris.
Läs mer:
Kajsa Haidl: ”Från förälskelse till hjärtekross – här är de mest omtalade texterna på Taylor Swifts album”
Alex Schulman: ”Jag berörs illa av alla mysiga swiftie dads”
Amanda Brohman: ”Som swiftie dotter häpnar jag över Alex Schulmans krönika”